Vetekudde

Vi gör massage på Sambon. Det är Prinsen och Gittan och jag. Sambon får ligga på den runda mattan i vardagsrummet, på en handduk. Under huvudet har han en soffkudde. Det är mörkt i rummet, bortsett från några ljus som fladdrar och vi har satt igång lugn musik.

Prinsen vill göra själv. "Det är regn", säger han och duttar med sina små fingertoppar på Sambons stora rygg. "Men sedan kommer solen." Han drar med stora drag. "Och sedan dyker en fjäril upp." Han formar en fjäril med händerna. Duktiga Prinsen som är så bra på massage.

Gittan masserar också och jag med. När vi är färdiga ligger Sambon kvar på golvet. Han får ett badlakan över ryggen och jag värmer en vetekudde som vi lägger på nacken. Prinsen lägger sig bredvid och Gittan också. Och plötsligt slår det mig. Den där vetekudden. Med ljusgrönt tyg och svag doft av vete. Jag minns varför jag köpte den. Det var för att jag ville ha den på magen efter äggplocken. För att det gjorde så ont efteråt. Så ilande oskönt. Och nu ligger de här, mina fina. Med sina huvuden på samma vetekudde.

Och sedan bryts magin och de börjar syskonbråka, för båda vill ha samma sak. Ha vetekudden och ingen kan vänta, men Sambon ligger kvar. Har nästan somnat. Och jag puttar på honom så att han reser sig upp och vi går och gör kvällsmackor. Och Prinsen och Gittan fortsätter att bråka så att vetekudden till slut hamnar i garderoben. Ingen får ha den. Men jag har kommit på två julklappar. En varsin vetekudde som kanske ser ut som en nalle eller ett får. Vi får se.

Formellt

Sms från Sambon:

"Snälla. Jag tvättar gärna min tvätt själv. Orkar inte att alla mina jävla jobbartröjor torktumlas!! Tack för all tvätt du har gjort till mig i alla år, men nu tar jag över. Du har gjort dig förstådd.
Med vänlig hälsning Sambon Jonsson."

Svar från mig:

"Snälla. Det kan vara svårt att hinna med alla sysslor man ska göra med hem och barn. Varsågod för alla tvättade kläder, dammade hyllor, skurade toaletter och våttorkade golv. Det har naturligtvis aldrig varit min mening att sabotera dina jävla jobbartröjor. Bra att du har förstått att du också kan tvätta. Det tog nästan femton år.
Med vänlig hälsning Anna-Bell Svensson."

Brunch

Jodå, Sambon och jag kom iväg på brunch. Vi pratade lite om bil och utbyggnad, men inte så mycket. Vi satt ensamma i solen på uteserveringen, som var på en innegård. Och så åt vi så att vi höll på att spricka, för det var så gott. På sju timmar har jag inte ätit en endaste bit och jag är fortfarande proppmätt. Till favoriterna tillhör kantarellomeletten och alla goda ostar.

Ärlighet

Visst är det underbart att barn är så ärliga! Vad tycker ni om dessa kommentarer jag fick idag...?

Gittan:" Vilken tjock mage du har, mamma!"

Prinsen:" Men du har ju i alla fall platta tuttar!"

Alltid något liksom. 

Flyter inte på

Nix, det flyter inte på. Efter helgens husvisningar (som jag inte ens orkar kommentera) och efter ett samtal med banken, har vi lagt ner.Allt är för dyrt i våra kvarter. Där vi vill bo. Vi har råd med ett ruckel bara, tyvärr. Information som svider.

Sambon har det körigt på jobbet. Vet inte vad han ska göra, vad som finns att söka om han lägger ner det han nu sysslar med.

Bilen är totalt paj. Efter en utskällning av Sambon i helgen har jag fattat att jag inte längre kan ignorera det. Det låter om bilen. WAWAWAWAWOOOO! Jättemycket och man kan inte backa, för det känns som att någon håller emot. "Bromsarna!" sa bilmecken och lade fram ett kostnadsförslag på tio tusen.

På grund av ovanstående är Sambon inte på strålande humör. Han är grinig och har inget tålamod med barnen, vilket gör mig arg. Visst att det suger, men ändå. Barnen kan faktiskt inte hjälpa läget.Bit i det sura äpplet, ta ansvar för allt och kör på igen!

På söndag ska jag och Sambon ut och käka brunch. Vi har inte varit ensamma ute på lokal, inte nån annanstans heller för den delen, på år och dar. Då ska vi prata planer och framtid. Mitt förslag är följande:

- Sambon bör se till att trivas på jobbet. På detta eller på nytt.

- Vi skiter i bostadsbyte tills vidare. Bygger ut och piffar till.

- Vi köper en bättre begagnad bil och säger adjö till vår Bettan, som nu kanske har gjort sitt hos oss.

(Summa sumarum, en välmående familj (mindre stressad) där pappan är glad och nöjd och mamman också, där man kan göra annat på söndagarna än att titta på hus och där man inte tar ännu mera lån, utan kan fortsätta jobba lite mindre. Eller?)

Ekolådan

Ja, hur gick det egentligen med Ekolådan?

Jag tror att vi kanske hade den i knappt ett halvår. I början gick det bra och jag var positiv. Åh, så mycket spännande nya grönsaker, inte bara det vanliga man tar på Ica. Till slut var jag trött på alla jordiga svartrötter, på majrova och kålrabbi.

Med Ekolådan blir det tydligt vad man gillar. Jag märkte att jag inte tycker att sallad är så jätteroligt, men jag jublade när det kom bönor av olika slag.

Hur många är gravida i ett par?

"Min mans syster, de är också gravida!" säger kollegan.

"Har han fler systrar?" undrar jag.

"Nej en och de är gravida, hon och hennes man."

Jag har varit gravid. Absolut inte min sambo, även om han möjligtvis också gick upp några kilon när Prinsen skulle komma, för att jag gjorde chokladbollar hela tiden.

Förlåt, men jag tycker att det är så konstigt att säga att båda i ett par är gravida. En man kan inte vara gravid enligt mig. Eller?

Gravid kollega

Det är så himla skönt att kunna få ett besked om att någon man känner är gravid. Utan att vilja utrymma lokalen.  Utan att gå hem och gråta.  Utan att bli ledsen att andra blir gravida och inte man själv.

Men. Jag måste ändå säga att jag inte är jätteroad när det pratas runt mig om dagarna. Om förlossningar. Om trötthet och illamående. Om tjocka magar. Inte för att jag är nonchalant. Kanske bara för att det har satt sina spår, den där tiden. Men jag nickar, tittar på ultraljudsbilder och lyssnar. Utan att det gör ont. Och det är verkligen befriande.

Gå i en annan skola

"Mamma, jag tycker att Johan, Pelle och Nisse ska gå i en annan skola. Det finns skolor för dem också." (Alla tre är killar som går i tvåan, i olika klasser, på samma skola som Prinsen. Jag vet att alla dessa killar har diagnoser.)

"Hur tänker du då?" undrar jag.

"De är dumma och mongo."

"De är inte mongolider, men de har det extra svårt."

"Och är dumma!"

Prinsen har fattat för länge sedan att dessa killar har det svårt, inte förstår, gör tokiga saker. Han upplever att de är dumma, inte lyssnar och kör sitt eget race på ett negativt sätt.

Man jobbar med integrering, en skola för alla. Som pedagog har jag stor förståelse för att alla ska få gå i samma skola, svårigheter eller inte. Som mamma kan jag bli förbannad på att min kille ska behöva bli sparkad på under bordet av någon som själv inte kan koncentrera sig, tacklad hårt för att han är bra på fotboll och få höra att han ska "brinna i helvetet".Jag kan inte ta det. Prinsen ska inte behöva ta det. Nu blir det snack med personalen igen.

Hus fem och sex

 Idag har jag varit på visningar igen.

Hus fem var fint men hade ingen sol, det heller. Men jättefint kök och andra ytor som var tipp topp.

Hus sex var sunkigt som fan. Hur kan man inte ta bort kattmaten när man har visning? Och hur nice är det när det stinker kiss när man gläntar på badrumsdörren?