Det är så himla skönt att kunna få ett besked om att någon man känner är gravid. Utan att vilja utrymma lokalen. Utan att gå hem och gråta. Utan att bli ledsen att andra blir gravida och inte man själv.
Men. Jag måste ändå säga att jag inte är jätteroad när det pratas runt mig om dagarna. Om förlossningar. Om trötthet och illamående. Om tjocka magar. Inte för att jag är nonchalant. Kanske bara för att det har satt sina spår, den där tiden. Men jag nickar, tittar på ultraljudsbilder och lyssnar. Utan att det gör ont. Och det är verkligen befriande.
torsdag 11 september 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Skönt! Tycker också att det är himla skönt att känna det där stinget i hjärtat varje gång nån har en "rolig nyhet". Samtidigt så blir jag obekväm, för även om de flesta kollegorna har barn så vet man inte. Någon kanske har svårt att få syskon, de få som är barnlösa kanske inte är det frivilligt, man vet helt enkelt aldrig.
Ekomamman: Jag utgår alltid från att äldre människor som inte har barn, har velat men inte fått. Men vissa kanske ju faktiskt har valt bort barn.
På mitt jobb är vi kanske 20 stycken. Alla har barn utom två och de är för gamla för att få. Den kvinnan är i mitt arbetslag, hon är i pensionsåldern och har aldrig pratat om barn med mig. Däremot sa någon annan att hon nämnt för längesedan att hon och hennes man valde att inte adoptera för att de var rädda för rasism. Så sorgligt.
Först är man ofrivilligt barnlös och sedan när andra får "livets efterrätt" står man också utan barnbarn. Dubbel sorg, liksom.
Skicka en kommentar