Bråk

Idag har jag blivit osams med min mamma. Det känns asjobbigt. Det handlar om städningen. Igen. Men så här, hon är städgalen och anser att hon är snäll som vill hjälpa oss hemma. Så fort hon kommer innanför tröskeln börjar hon prata om att klippa gräset eller putsa fönster eller moppa golven. Ja nånting. Skitbra tycker sambon. Men jag triggas igång. Tycker att det känns som att hon klampar in, tycker att vi har skitigt, som att hon inte tycker att det jag gör duger. Ett exempel på det är när hon en gång stod och kikade över min axel och kommentarade mitt sätt att göra sockerkakssmet. "Så där gör inte jag. Du liksom bara dänger ner allting." Som att bara hennes sätt är bra, inget utanför hennes snäva ramar. Och idag när Prinsen berättade att vi hade plockat ner äpplen från trädet för att göra paj till efterrätt vände hon sig till sin man och sa "Men hur är det nu med pajdegen? Är det 3 dl vetemjöl?" Men alltså, det var JAG som skulle bjucka på paj. Relaxa känner jag bara. Så jag tog till orda och bad henne sluta stressa med VÅR städning och det JAG gör. Det slutade med att hon skrek åt mig, svor som jag aldrig hört henne svära förr. Lät mig få veta att hon har jätteont i händerna och ryggen, gav mig dåligt samvete. Som att jag borde veta bättre och ta emot hennes vänliga hjälp utan att gaffla. Det sista sa hon inte med det förstod jag mellan raderna. Och mellan oss satt mammas man och byggde lego med Prinsen. Tyst och utåt opartisk. Prinsen kom fram till mig, kramade mig och klappade mig på axeln. "Jag tröstar dig mamma" sa han och jag förklarade att vi bara blivit lite osams mormor och jag, att det är sånt som kan hända. Sedan drog de hem. Struntade i att göra makaronipudding trots att jag bad henne stanna så att vi kunde prata som två vuxna människor. Så här sitter jag alena och känner mig rutten, som världens sämsta dotter. Otacksam och elak som spyr ut allt rakt ut. Fan vad jag är bad.

Jobbet

Tack Tova-Lisa för fina ord! Jobbet ja. Det känns inte ok alls faktiskt. Jag är ju på vissa plan ett kontrollfreak och för många tåtar hänger löst för att jag ska tycka att det är ok. Bland annat har vi ingen nära chef. Det är asjobbigt att inte ha någon att vända sig till om det är något. En kollega till mig slutar om två veckor och ingen ny är på gång. Man undrar varför. För att vi ska gå en till man kort? (Vi saknar redan en person till en tjänst.) Eller för att det ska kommen en eller flera vikarier och hoppa runt på hennes timmar? Vi har just nu inskolningar, nio stycken pluttar, och jag har kommit på att det är omöjligt att arbeta på en småbarnsavdelning och inte bära de små. Detta har gjort att jag idag har skickat ett mail till vår nya rektor som jag endast sett i tio minuter, och bett om att få bli omplacerad. Det skulle liksom underlätta att slippa lyft, på-och avklädningar och blöjbyten. Hoppas på det.

Back!

Tillbaka på jobbet och tillbaka på bloggen!

Vet inte vart jag ska börja, hur jag ska sammanfatta denna semester och detta blogguppehåll. Försöker så här lite kort:

Astrid Lindgrens värld: Varmt, trångt, kul med alla teatrar. Prinsen gillade en flotte mest av allt. Där drog man sig fram och tillbaka över vattnet. Jättekul tyckte han.

Stuga: Näe, att hyra stuga är nog inte min grej. Speciellt inte i en tallskog långt bort från civilisationen Snubbigt också att veta att andra okända människor nyss har sovit i samma täcken. När jag bäddade i våra lakan kunde jag inte sluta tänka på vilken runk det fanns i de där gamla täckena. Vi hyrde stugan i en vecka. Efter två dagar gav vi upp och drog hem.

Ultraljud: Gjorde ju ett i vecka 13 för att jag är orolig av mig och har som ni vet en speciell historia. Idag var det dags igen. Allt såg bra ut enligt barnmorskan och det var ju verkligen skönt att höra. Hon fick förresten hybris när vi bad om en bild till Prinsen och fixade sju stycken.

Oro: Jodå, jag är ju nojan själv men nu har det eskalerat totalt. Jag förstår att det är mina hormoner som spökar men ska faktiskt försöka prata med någon på MVC. Det är fruktansvärt jobbigt att parera sina katastroftankar och hang ups själv. Detta är utanför de vanliga ramarna, det förstår jag utan att få ett utlåtande av någon specialist. Jag behöver verktyg att hanteta min oro helt enkelt och denna oro handlar just nu faktiskt inte ens om graviditeten. Det är annat jag snöar in på.

Förhållandet: Det är fint med sambon med det har varit en helt sexfri sommar. Näe jag vågar mig faktiskt inte på någon aktivitet just nu. Men jag har tänkt att hålla ihop med karln länge så det finns tid för sådant senare.

Prinsen: Underbar som vanligt så klart. Knappt ingen trots under sommaren. Mest bara kloka tankar, frågor om varför saker är som det är och gos. Så underbart att vara ledig med honom!

Talat om: Vi har talat om. För mamma med man i vecka 15. Jag spydde som en gris när de var här så jag var liksom tvungen att outa mig. En del har faktiskt blivit lite förvånade, "Jag trodde bara att ni skulle ha ett barn för det verkade så." Min svala attityd har alltså funkat. Roligast var det att tala om för Prinsen. Han bytte inte samtalsämne på en timme. "Åh vad det ska bli roligt att få en bebis! Jag tycker att hon ska heta Maj-Britt!" Så pratade han med magen och klappade den. Älskade unge, han kommer att bli den finaste brorsa av alla!

Osams: Jag är osams med bästa vännen G. Vi har kännt varandra i 15 år, är varandras tvillingsjälar och detta har aldrig hänt. Det började med en gemensamt bokad stuga och fortsatte med att hon bangade, att jag blev besviken och att hon ansåg att jag var oförstående. Vi har nu inte pratat med varandra på sex veckor. Förstår inte vad det är som händer. Någon måste bryta tystnaden och jag undrar om det blir jag.

Huset: Ingen renovering över huvudtagen har gjorts under semestern.

Ja det var väl lite kort om semestern och det som hänt sedan senast. Är det något annat ni vill veta, liksom våga-fråga med Anna-Bell? Kom igen och ge mig några roliga frågor att bita i. Behöver en putt i baken för att komma igång efter blogguppehållet.

Tala om

Jodå Ebba. Så klart att det kan bli en rapport från ultraljudet igår. Jag såg den igen, Den lilla, miraklet som bor i min mage. Den rörde sig, höll de yttepyttesmå händerna för ögonen. Det såg fint ut sa barnmorskan. Hon kollade igenom och mätte. Jag var lycklig när jag fick se den rumla runt. Tyvärr missade sambon hela showen. Jobbet drog ut och jag blev lite grinig. Men det var hans förlust och det viktiga är att allt såg bra ut.

Jag vet inte när vi ska berätta för de närmsta, släkten. Jag är nu i vecka 14 och börjar bli lite pluffig om magen. Först ska Prinsen få veta, det har vi bestämt. Klart att det ska bli roligt att delge nyheten men jag är så himla rädd att ta ut något i förskott. Kanske nästa vecka. Får se hur vi gör.

Ha det skönt nu alla!

Anna-Bell

Sommarhälsning

Hej alla!

Hoppas att ni har en riktig skön ledighet och mår bra. Allt är fint med mig. Tiden rullar på även om jag inte kan slappna av helt vad det gäller graviditeten. Jag går idag in i vecka 14 och jag tror faktiskt att jag börjar få en liten bulle på magen. I övermorgon ska sambon och jag till sös och göra ett ultraljud. Jag längtar och hoppas hårt på att allt ser finfint ut.

För övrigt så är det idag första dagen på semestern för mig. Jag ska vara ledig med Prinsen i fem veckor och någonstans efter halva tiden kommer äver sambon att vara ledig. Vi ska göra lite dagsutflykter men även hyra ett hus i skärgården.

Jag har blivit lite ovän med bästa vännen G och det är ovanligt. Hon bangade ur vår gemensamma semester med en anlednitng som jag själv inte tycker är ok och hon tycker att jag är oförstående. Orkar inte dra hela storyn här och nu. Vet också att det kommer att ordna upp sig mellan oss men nu måste allt bara få var på is ett tag.

Bloggen lever som vanligt men nu tänkte jag att även den får ta semester ett tag. Så
ha det underbart nu fina människor. Ha en härlig sommar och sköt om er riktigt ordentligt. Vi hörs om några veckor!

Soliga sommarhälsningar från Anna-Bell

Fel

Söndag och en del blev fel. Prinsen var på dåligt humör och jag hade inga nerver. Nära kompisen som bor i ett annat land var här och talade om att hon är gravid i åttonde veckan. Hon vet om vårt IVF:ande och jag berättade om Den lilla. Hon frågade en del och jag märkte att hon inte tyckte att jag undrade tillräckligt om henne. Jag har ett handikapp. Jag vågar inte prata om min graviditet annat än med vissa få. Jag är heller ingen fena på att prata om andras graviditeter. Dessa jag har undvikit i så många år. En incident inträffade där kompisen talade om hur jag skulle göra i en grej som handlade om Prinsen. Hennes svar på situationen gjorde att Prinsen skrek hysteriskt i en kvart. Jag visste om hur det kunde bli och ville välja den snabba vägen för att slippa ta mer fajter. Jag blev grinig på kompisen och vi hann inte rada ut något utan skiljdes åt i ett öronbedövande skrik. Min stubin var inte lång under kvällen, jag som brukar ha gott om tålamod. Kände mig som en bad mamma trots att jag vet att jag är en bra förälder till Prinsen. Vissa dagar blir bara lite fel.

Lite ditten och datten

För det första vill jag tacka Frida för fina åsikter. Naturligtvis borde jag inte ha nöjt mig med barnmorskans svar att man inte ska kolla hela tiden. Vi pratar om en kvinna (jag!) som har försökt att bli gravid med IVF i två år, som har fyra missfall i bagaget, som lider av stor oro, som kollar pappret varje gång på toa och har gjort det sedan april, som är rädd varje dag att det ska skita sig. Ja jag ska ringa idag. Säga att jag måste få komma om ett par veckor. Hoppas att de har kvar remissen och att den inte raderades på något sätt igår samtiidigt som vi lade på luren.
Trollisbo, tack för ditt tips att höra av mig till SÖS för samtal. Det var inte alls dumt och något jag absolut ska fundera på.

Just nu är jag väldigt trött. Graviditeten gör mig förlamande trött på kvällarna (jag klagar inte!) och jag tar gladeligen varje nattning med Prinsen. Han och jag går och lägger oss med huvudena ihop varje kväll, så himla mysigt. Men jag är trött på annat sätt också. På jobbet. På att det alltid är kort om folk, rörigt, ingen framförhållning. Anar att utspelet då kollegan pratade om mig i personalrummet också tog en del kraft av mig. Tröttheten har gjort mig mer förvirrad än vanligt. I tisdags var jag och hämtade ut ett paket. Min fina Pappelinamatta hade kommit. Prinsen blev kissnödig just när mattan var uthämtad och vi tog oss till närmsta toalett. När vi kom ut från toan ropade killen som lämnat ut mitt paket. "Du glömde paketet!" Det är just snyggt att glömma en ny matta för 1600 spänn. Igår glömde jag mitt Visakort, troligen på Apoteket. På Apoteket sa de att där inte fanns något kort. Det är nu spärrat och jag måste ringa banken idag. Jag behöver semester!

Jag har slutat nojja för mitt födelsemärke på magen förresten. Jag kom fram till att det måste ha varit så att jag kliade på det och att det sedan blev en sårskorpa. Skorpan är nu borta och födelsemärket ser fint ut. Skönt.

Förra veckan fick jag ett kuvert i brevlådan. Det var från restaurangen som såg till att jag fick i mig mandel som jag inte tål. I kuvertet låg ett presentkort på...Lux. Jag har fått två Luxmenyer som plåster på såren. En Luxmeny utan dricka kostar 900 spänn. Man tackar.



Nya mattan!