Ännu en som vill ha mig!

Så smickrande och glädjande att vara så eftertraktad;) Väljer nu mellan tre arbeten.

Förskolan A: Har varit på denna kommunala förskola på intervju två gånger. Ena gången pratade jag med cheferna som verkade trevliga. Andra gången pratade jag med en tjej som då skulle bli min kollega. Detta är med småpluttar, mindre barn än vad jag jobbat med tidigare. De är bara 1-2 år. Kollegan verkade gullig och barngruppen är rätt inarbetad nu. Däremot finns det rätt mycket praktiskt att göra i verksamheten och det vara bara att komma med ideér sa den eventuellt blivande kollegan och det kändes kul. Denna förskola kunde ge mig 500 kr mindre i lön än vad jag begärde och de har inga andra förmåner som friskvårdpeng, klädbidrag eller fria måltider. Det tar ca 20 minuter att åka kommunalt till denna förskola och då räknar jag inte dörr till dörr.

Förskolan H: Detta är en privat förskola. En förskola som är under omorganisation. Trevlig chef. Jag skulle vara avdelningasansvarig men få lika mycket i lön som på Förskolan A. Denna arbetsplats erbjuder däremot två extra lediga dagar som löneförmån och 1000 kr i friskvårdspeng varje år. Hit tar det 25 minter att åka och jag kan inte börja jobba förrän 26 november. Det gick inte att träffa något arbetslag eftersom förskolan är under omorganisation. Vet inte om jag ska tänka krångligt eller utvecklande. Här sa chefen att det är ok om man behöver gå ner i tid. "Det är din rättighet!.

Förskolan R: Kommunal förskola som erbjuder samma lön som de andra men har fria måltider och en friskvårdpeng på 1000 kr per år. De arbetar på ett annorlunda sätt och alla pedagoger är ett enda arbetslag på sex personer. Ska träffa arbetslaget nästa vecka. Hit tar det 20 minuter med bussen och de verkade inte pigga på om jag skulle vilja gå ner i tid. "I så fall hade vi skrivit 75% i annonsen" sa chefen. "Att jobba 35 timmar i veckan är ok" sa hon.

Det är stressig att inte ha någon jobb. Det kan vara stressigt att ha flera att välja på också. För jag vill göra "det rätta valet" denna gång.

Jag tänker på hämtningar och lämningar när Prinsen ska gå på förskola. Jag vill ha nära till jobbet och egentligen vill jag slippa den kommunala trafiken om det går och endast förlita mig på min cykel. Jag tänker på att jag kanske vill gå ner i tid för att Prinsen inte ska få så långa dagar på förskolan, på att sambon jobbar på "fel sida" av stan och sitter i bilköer en timme hem varje dag. Jag tänker på att vi inte vet på vilken förskola Prinsen kommer att gå. Och det stressar mig. För jag vill ha ett bra arbete där jag kan trivas med mina kollegor, en ok lön, ett jobb som ligger ganska nära så att jag kan hämta Prinsen så fort som möjligt, för det är ju det som är det allra viktigaste. Att få tid med Prinsen.

Och ja. Jag är fortfarande förvirrad. Och stressad för jag ska på intervju. Igen. Om 25 minuter. Och sambon sitter i bilköer.

Måste göra en jämförelse

Idag ringde ytterligare en arbetsgivare och erbjöd mig en tjänst. Då har jag alltså två jobb att välja mellan. Minst. Träffade ännu en förskolehef idag och han verkade intresserad och ska höra av sig i veckan. Så vad göra nu? Jo jämföra de olika ställena och ringa runt i morgon. Säga att jag blev tacksam över att jag blivit erbjuden en tjänst men att jag skulle vilja ställa några frågor så att jag kan fundera över helgen.

Tänkte fråga vilka arbetstider jag kommer att ha och vilken tid mötena ligger. Hur ofta är det möten? Finns det någon möjlighet att gå ner i arbetstid till kanske 75 eller 80% om jag skulle ha behov av det? Vilken lön har de tänkt att erbjuda? Har de några andra förmåner?

Kanske finns det andra viktiga saker som jag bör passa på att prata om? Någon med förslag?

Känner mig glad och förvirrad samtidigt. Jag kommer att få ett jobb men vilket är bäst för just mig? Måste göra en jämförelse och sedan smälta det hela. För mitt livsmotto är nu för tiden; Lita på din intuition. Det ska jag göra denna gång.

Det där med intervjuer. Kanske är jag för ärlig.

Nej jag är inte systematisk på mina intervjuer. Jag har genomgående varit rak och ärlig. Kanske lite för ärlig, vad vet jag. På ett ställe pratade vi om konflikter i arbetslaget och jag berättade att vi hade haft vissa svårigheter i mitt nuvarande arbetslag. Jättedumt att avslöja det kanske. Men också det är ju en erfarenhet och jag har lärt mig vikten av att ta upp problem till ytan. Aldrig mer vill jag hamna i samma läge som jag varit i på skolan P där jag ännu är anställd.

Någon frågade om jag tänke skaffa ett till barn. Självklart berättade jag inget om IVF men jag svarade att jag ju inte kan lova att vi inte vill ha ett syskon till vårat barn. Lade sedan till att om man inte vill ha folk i barn-skaffar-ålder får man ju satsa på tjejer i åldern 20 och 40. Helt onödig kommentar av mig det också kanske. Men allt beror ju på situationen och dialogen där och då, och det kändes inte konstigt att säga så. Jag blev erbjuden jobbet så helt galen kan jag ju inte ha verkat.

På ett ställe frågade de om jag hade tänkt att gå ner i tid eller jobba heltid. Kanske att jag borde ha svarat att jag helst ville försöka arbeta heltid. Kort och gott. Istället talade jag om att jag endast har ett barn, att jag därför aldrig tidigare varit inne i hämta-lämna-barn-på-dagis-svängen och att det hela berodde på hur sambon ska jobba, vart Prinsen får förskoleplats och hur det kommer att kännas då. "Det är möjligt att jag kommer att vilja gå ner lite i tid" svarade jag sanningsenligt.

Jag har ingen strategi då jag går på intervjuer Jag är bara mig själv och jag hoppas att det räcker. Jag vill inte sitta och lova saker som jag inte kan hålla exemelvis att jag absolut kommer att vilja jobba heltid. För jag vet inte. För mig är de nytt att vara en arbetande småbarnsmamma.

Jag vill komma till en arbetsplats där det finns en öppenhet och där personalen för en dialog. Jag vill vara ärlig från början så att ingen kan komma och säga att "Vi trodde att du skulle jobba heltid". Jag vill inte stöta ihop med ännu en arbetsgivare som lägger locket på och surar i stället för att lyfta upp saker till ytan. Det är därför jag väljer att vara rak själv vid första mötet.

Försäkringar

Då vi låg på BB för ganska precis ett år sedan ringde sambon till ett försäkringsbolag och försäkrade Prinsen. Trodde han. Och det trodde jag också tills här om dagen då jag upptäckte att han inte alls är försäkrad. Helt stressad ringde jag till Trygg Hansa idag och ville skaffa försäkring omedelbums. Det gick inte. Någon expert inom ämnet skulle ringa upp inom fem arbetsdagar (Alltså nästa vecka säkerligen) Hur som helst får jag ont i magen av att veta att Prinsen har varit oförsäkrad i ett helt år. Hur har vi kunnat missa det? Och han som ramlade ur gungan här om dagen. Fy vad slarvigt av oss!

Jag tycker att det är trist med försäkringar. Det är ett nödvändigt ont likom. Det är tråkigt att sätta sig in i vilka som är mest förmånliga, det kostar pengar men man måste ha dem. Igår pratade vi om försäkringar, sambon och jag. Sambon sa "Jag tycker att vi ska ha en försäkring som täcker i fall någon av oss dör". "Dör?!" sa jag och skruvade på mig. "Ja. Om jag trillar av pinn så kan ju inte du bo kvar i huset med Prinsen. Du skulle vara tvungen att flytta utan en sån där försäkring" fortsatte sambon. Gråtfärdig och med en klump i halsen sa jag "Kan vi inte prata om det här en annan gång. Jag vill inte ens tänka på det...Jag orkar inte tänka på att någon kan dö. Det orkar jag bara inte. Vi kan väl ta det där när klockan inte är halv tolv på natten, när jag inte haft spränghuvudvärk hela dagen. Eller fixa det där du! Det blir bra".

Undrar förresten vad man hade för försäkring själv som barn. Antagligen ingen. Fanns det ens försäkringar som täckte om man ramlade och slog ut varenda tand i munnen? Är försäkringar något som kommit på senare tid? Jag menar, vi 70-talister åkte cykel utan hjälm och bil utan bälte. Man satt ju och hängde i mitten i bilens baksäte eller så låg man i bagaget som en hund. Visst borde det ha funnits bra försäkringar men det var en annan tid, ett annat liv. Måste fråga mamma hur det verkligen var med försäkringarna på den tiden.

Ingen träning i helgen

Hade ju tänkt starta upp på Friskis på lördagmorgon men så blir det inte. Jag är förkyld och sambon ska till komisen i Skåne Nästa helg ska sambon till Dalarna så träningsskorna får vänta ytterligare en vecka med att bli avdammade.

Jag har fått ett jobb!

Ja det har jag. Men jag har inte bestämt mig ännu och jag har ju heller inte varit på alla intervjuer.

Denna förskola är privat. De ska starta en ny avdelning. Chefen verkade trevlig och jag gillade hennes sätt att vara. Däremot gillade jag inte två av hennes frågor. Tyckte att de kändes konstiga. Hon hade å andra sidan med sig en annans frågor också, The big boss, som inte kunde närvara vid intervjun. Men dessa frågor, hur känns de?

- Har du några kroniska sjukdomar?

Jag berättade om min astma och allergi som är under kontroll men struntade i att berätta om min kroniska inflammation i sköldkörteln. Jag menar, det är inte relevant att ta upp att jag äter levaxin varje dag. Men varför denna fråga? Vad får man inte ha? Schizofreni, hiv eller vad?

- Vad har du för planer inom de närmaste fem åren? Jag tänker på att skaffa barn och att studera heltid.

De studier som jag planerar är på sin höjd några fempoängare på kvällstid. Men jag kan ju inte sitta här och lova att vi inte vill ha ett syskon till vårat barn. "Det är klart" sa hon och tillade "Det här är ju inget som påverkar vem jag vill ha till denna tjänst. Tjejer i din ålder skaffar ju barn och småbarnsmammor har ju så klart mycket att bidra med". "Ja annars kan man ju bara anställa tjejer under 20 och över 40 grovt räknat" sa jag och undrade varför jag alltid måste kommentera saker. Inget som påverkar vem de väljer. Så varför finns frågan då med på pappret?!

Ja det ringde idag och sa att jobbet är mitt om jag vill ha det. Jag vet att jag var den sista hon intervjuade men jag vet inte hur många det var innan. Hon sade: "Det går fort då jag bestämmer mig för vem jag vill ha". Klar att det är smickrande att hon valde mig, det kan jag inte sticka under stolen med.

Fortsättning följer.

Nya benträningen

Det är att fara omkring i full fart genom huset på en bobby-car med Prinsen sittandes på ratten.