Dagisångest

Prinsen ska börja på förskola i början av januari. Vi hade önskat att han fick vara på en förskola på vår gata, han har fått en plats i området som har sämst rykte i hela kommunen. Vi flyttade till hus, han ska gå på dagis i ett trist höghusområde. Jag ville ha gångavstånd, hit tar det en halvtimme att gå. Jag vet att man inte kan få allt men jag är lite besviken och det känns inte helt bra.

Jag vill inte ha fördomar men kan inte hjälpa att de kommer fram. Området känns trist, så är det. Men vad behöver Prinsen egentligen? Han vill ha trygga och varma pedagoger som kramar om han är ledsen, som ser honom och som finns där och vägleder. Vad är det som säger att dessa kanonmänniskor inte arbetar i ett höghusområde? Varför skulle detta vara sämre bara för att området inte ser inbjudande ut?

Vi var där igår. Det kändes bra och det är så det får bli. Alternativet var att Prinsen skulle få en plats på ett helt nyöppnat dagis. Där skulle kanske den nyanställda personalen vara på G, det kanske skulle finnas häftiga material och nytänkande, fräscha lokaler. Då jag pratade med den ansvariga för förskolan och hon pratade om grupper med ett-tvååringar där de skulle vara 18-20 barn fick jag kalla fötter. Det är helt galet.

Prinsen börjar alltså på förskolan i höghusområdet och kommer förmodligen att ha kompisar som både heter Fatima och Memeth och inte endast Elsa och Johan. Han kommer att vara i ett bilfritt område och jag tänker cykla till förskolan om vädret tillåter. Vi kommer att stå kvar i byteskön och eventuellt låta Prinsen börja på en förskola närmare hemmet efter sommaren om det finns möjlighet.

Så får det bli.

Amningsprojektet

Jag har inte ammat sedan i fredags morse. Planen fullföljdes och det har gått bra.

Fredag: På kvällen drog jag ut. Prinsen vinkade och gjorde tecknet för "jobba" då vi sa att mamma skulle till jobbet. "Ja" sa jag, "Vi säger att mamma ska till jobbet för att du ska veta att jag blir borta en stund. Men egentligen ska jag träffa Ellen, du vet Alvas mamma".Så gick jag på bio. Efter bion åt vi kebab. Efter det åkte jag hem till en annan kompis och satt och pratade där tills klockan var ett på natten. Ville hålla mig ur vägen om det var skrik hemma. Men det var det inte. Tackolov. Prinsen hade varit jätteglad och kört tokracet med sin pappa. De gick och lade sig tillsammans och det gick finfint. Ett par gånger vaknade Prinsen till. Då bar sambon honom en liten stund och lade sedan tillbaka honom i sängen. Detta gick också strålande. Själv gick jag in genom altandörren och sov på soffan.

Lördag: Samma strategi. Prinsen vinkade i dörren och jag åkte till en kompis för att komma hem klockan två till soffan. Prinsen vaknade till någon enstaka gång under natten.

Söndag: Åkte och handlade medan Prinsen skulle läggas. "Jag ringer när han sover" sa sambon. Jag satt på parkeringen efter handlingen och väntade på ett samtal och oroade mig över att Prinsen skrek där inne. Klockan kvart i elva var jag trött och smög runt huset. Tassade in bakvägen och vågade knappt andas i huset. Smög in i hallen och kikade in i sovrummet. Där sov sambon tätt ihop med Prinsen.

Idag: Prinsen lade sig sent eftersom han sov till halv tio i morse och sov middag sent. Jag drog till Ica Maxi men klev innanför dörrarna lagom till de sa "Detta är ett kundmeddelande. Nu är klockan kvart i tio och vi stänger om en kvart..." Rafsade åt mig blöjor och lite annat, betalade och satte mig i bilen för att sedan få ett sms att Prinsen sov. Jag sover på soffan i natt igen.

Är så glad över att det hittills fungerat bra. Nu väntar jag bara på att mjölken ska sina, att mina silikonliknande tuttar ska inta sin nya (platta?!) form och sluta att ömma .

Inte egen säng!

"Men då ska jag nog köra en femminutare och låta Prinsen sova i sin egen säng när jag ändå håller på" sa sambon angående att han ska lägga Prinsen (utan att tutta självklart) i morgon.

Då blev jag hormonell och började gråta.

"Du får inte! Han ska somna utan att tutta som han är van vid. Han kommer att vara arg och ledsen. Jag vill att han är med dig då, med sin pappa. Och hans säng är samma som vår säng. Jag står inte ut med tanken att Prinsen är ledsen och blir satt i en säng för att sedan gråta själv där inne. Du måste vara där med honom, lova mig det!". (Och det är synd att du tycker att du ligger dåligt, men det väger tyngre att Prinsen behöver närhet och att jag älskar att ha honom i vår säng...men detta sa jag aldrig...)

Näpp. Prinsen ska sova ett tag till i vår säng. Basta!

Att sluta amma

Jag har bestämt mig...och jag mår lite dåligt samtidigt som jag känner att det är dax.

Detta är planen:

Jag slutar tidigt på fredag. Då cyklar jag hem och gosar med Prinsen. Vid 17-tiden drar jag iväg med bilen och möter en kompis. Vi ska äta och gå på bio. Prinsen äter mat med sin pappa. De leker och kör senare kvällsrutinerna med tandborstning och pyjamaspåklädning för att sedan försöka sig på en läggning utan tutte. Eftersom jag är blödig (och jag antar att Prinsen kommer att vara ledsen för att han saknar att tutta) så hänger jag kvar på stan till midnatt. Ska möta en annan kompis på en restaurang där hon är tillsammans med sina arbetskamrater. Sedan lär det vara dags att åka hem. Jag ska smyga in bakvägen för att Prinsen inte ska höra att jag kommer hem. Sedan ska jag lägga mig på soffan.

Wish me luck, please...

Mina snygga grannar

I vårat område bor det ett par i sambons och min ålder. De har ett barn i samma ålder som Prinsen, en son. Vi umgås inte men vi pratar då vi ses och de är sjyssta. Men. Varje gång jag springer på dem ser jag helt galen ut. Nåja. Kanske inte helt galen. Men inte snygg liksom.

Som idag.Prinsen och jag var på husets framsida och pysslade på förmiddagen. Jag hade inte gjort mig i ordning. Hade inte täckt för de röda märkena i mitt ansikte som blev då jag klämde små kvisslor. Hade inte borstat håret eftersom Prinsen igår lekte bort min hårborste. Nej. Jag var inte det minsta tillfixad. Och det behöver man inte vara. Speciellt inte på sin egen tomt. Men då... "Hej!" ...kom det snygga paret med sin kille i vagn. Tillfixade. Snygga kläder. Bruna. Fräscha. Det hippa paret. Och jag i gummistövlar med ett tufsigt hår uppsatt i en trasslig boll i nacken. Röda klämmärken i fejjan.

Nej. Man måste inte försöka se snygg ut jämt. Det skulle vara jobbigt. Jag har en kompis som jag tränade med förut. Eller...Vi gick på Friskis två gånger för ett par månader sedan. "Jag vaknade för tjugo minuter sedan" sa hon men var sminkad. Och då menar jag inte lite rouge på kinderna. Helsminkad med underlagskräm och hela kittet.Före träning.

Äh. Jag tänker fortsätta hasa runt i stövlar och oborstat hår på tomten om jag vill. Har däremot lovat mig själv att inte gå till jobbet med mysbyxor som vissa verkar göra. Varför se ut som en slashas bara för att man jobbar med små barn?! Stilettklackar funkar ju inte så klart. Men hel ren och lite tillfixad skadar inte tycker jag. För att se lite pigg och fräch ut. För föräldrar som lämnar sina barn till mig. För min egen skull.

Jag är kvar...

...som bloggare;) Har bara inte hittat rytmen ännu. Ni vet, att jobba och sedan komma hem och fixa allt annat. Jag jobbar. Sedan cyklar jag hem och äter och leker med Prinsen. Efter det somnar jag när Prinsen nattas. Så ser det ut just nu. Inget bloggande. Ingen städning. Inga svar på sms. Nej rytmen finns liksom inte där ännu. Det är så mycket jag borde göra men jag prioriterar annat. Det ÄR faktiskt viktigt att bygga koja med Prinsen. Så är det.

Hur som helst är det mysigt att jobba på förskola. Barnen är söta och man får mycket tillbaka av dem. Har dock hittat några nackdelar med arbetet:

- Inget vidare att byta blöja på liten som är risig i magen.
- Jobbigt med barn som har svårt att samtala och som istället skriker i falsett mest hela dagarna.
- Alla baciller som finns hos barn. Känner mig raspig i halsen och anar att det är halsont på G.
-Det ÄR verkligen för stora barngrupper. Det är fakta och inte löst snack. Vi är tre pedagoger på 15 barn. Igår var en av barnskötarna borta. Det var körigt då vi två resterande skulle hålla ställningarna då 14 små barn skulle äta. I vilken värld lever politikerna egentligen?! Sannerligen inte i verkligheten.

Suppositorier

By the way så har jag mensvärk och sambon (som är ute på krogen) har vid tidigare tillfälle knaprat upp alla alvedon utan att köpa nya. Verkar det som för jag hittar inga alvisar här hemma. Menar sambon att jag ska ta Prinsens suppar? Få se här...det skulle bli cirka sex stycken till mig...