fredag 26 februari 2010

Kalas


I veckan kom Prinsen hem och berättade att det hade varit kalas hos dagmamman. Rocky fyllde år, dagmammans hund. Rocky hade en fin rosett runt halsen, barnen sjöng och fick sedan äta glass.
"Fick Rocky något paket då?" undrade jag.
"Ja, det var hundgodis där i" svarade Prinsen.
Blev varm innombords. Det lät så gulligt och mysigt. Klart att även Rocky ska firas.

torsdag 25 februari 2010

Lugg

Efter mycket övervägande tog jag beslutet att klippa lugg. I går var jag hos frisören. När de långa testarna ramlade på golvet och jag såg mig själv i spegeln kände jag mig...ovan. Och inte helt övertygad. I bilen grinade Prinsen och talade om att han ville att mamma skulle ha en fläta på sidan av håret och jag sa att det inte går längre. När vi kom hem tog jag av mig mössan framför sambon och sa "Tataaa, här är din nya sambo!" Och han började skratta och sa att jag ser ut som hans moster. Som är typ 50 bast. Jag känner mig ful.

måndag 22 februari 2010

Måndag

I dag har jag sett mina bröst bli platta som pannkakor. Ja det såg bra ut, både på ultraljudet och på röntgen. Mina tuttar innehåller inte så mycket fett, ännu en gång har jag fått det bekräftat. Men det var inget konstigt med dem och de tydliga knölar jag känner är mjölkkörtlar så jag är glad som en lärka. Efter sjukan tog jag bilen till jobbet i halkan. (Shit 22 grader. Hur står man ut med att bo i Norrland där det alltid är så här om vintrarna?!) Efter jobbet drog jag på möte och sedan till kören. Hektisk men bra dag förrutom att jag inte hann vara med Prinsen mer än på morgonen. Imorgon efter jobbet är det han och jag.

Tack Frida för alla bra tips jag har fått om prover och mediciner att ta vid återkommande missfall. Tanken var ju att jag skulle maila läkaren på Linné förra veckan men det blev ogjort. Ska göra det denna vecka istället.

Ja Storken, jag kanske är hemlig. Men den egentliga orsaken till att jag inte har berättat för min kompis om våra IVF:er (och missfall) är nog att det är jobbigt.
Jobbigt för att jag alltid blir känslomässigt berörd när jag talar om det för folk som inget vet, för att det är obekvämt att dra hela storyn, för att jag blir så rörd när jag talar om att det verkligen har fungerat och att Prinsen kom till via IVF. För att det är lättare att ha det osagt. Ja typ så är det nog. Men det kommer nya tillfällen.

Nu väntar bingen. Natti natt.

onsdag 17 februari 2010

Kompisen

Näe Tova-Lisa och ni andra som undrar. Jag berättade inget för kompisen. Att jag vet vad hon går igenom. Att jag själv håller på med IVF. Jag var sist kvar efter schlagern och så ändå. Tyst. Näven i godisskålen. Tanken på en bra början. "Det är en grej jag vill berätta..." Äh. Kom inte fram till något vettigt. Vill ändå tala om en annan gång. Snart. Inte för min skull. Bara för hennes.

tisdag 16 februari 2010

Smekmånad

Ja jag fick längta länge efter att bli mamma. Ja jag vet att alla inte är som jag är, delar mina erfarenheter. Men om man är två tjejer är det inte heller självklart som jag ser det. Det är det aldrig, heller inte då det är man och kvinna. Läser Tidningen Föräldrar och barn, en artikel om vem som gör vad i hemmet. Ett par på under 30 är på bild. Den ena tjejen är föräldraledig med sonen som är sju månader, den andra jobbar. Hon som är hemma är avis på allt som partnern kan göra "Jag vill inte låta sur men jag blir avundsjuk på allt du kan göra, som att sitta på tunnelbanan ensam med i-Poden." Ja jag sa ju att jag vet att alla inte är som mig. Jag är som farsan Baloo men är morsa. Prinsen är med mig. Men kom igen. Sju månader. När var smekmånaden över? Och kan inte den andra mamman ta barnet om det är så himla viktigt att åka tuben själv?!

Prover

Som sagt, jag har ringt till Doktor L och pratat om vilka prover som tagits vid missfallsutredningen. Jag bad henne att skicka det till Linné. Pratade med L om proverna som fina IVF-vännen rekommenderade. Det var ingenting som hon tog sa hon. Nä hä. Ringde till Linné och ska i veckan maila till läkaren där. Ska bland annat nämna det där med trombyl och kortison. Nu till ett par frågor:

Vad bör jag som har gjort en missfallsutredning men ändå förtsätter att få missfall kolla upp? Finns det något speciellt att reda upp innan nästa försök och var gör jag detta i så fall?

Förslag på vad jag ska skriva till läkaren på Linné? Har några punkter men ni brukar ju komma med så kloka synpunkter, tips och råd.

Tackar och bockar för förslag.

lördag 13 februari 2010

Ditten och datten

Ett tag sen sist. Känns det som i alla fall. Rafsar ner lite om ditten och datten.

Det är lite energi hos mig just nu. Det är kallt ute. Det är för lite sol. Det är inte min grej liksom. Visst snöslask är värre än snö men sol och värme är bäst för min kropp och själ. Ja jag har varit nojig den senaste tiden. Ibland är det svårt att vara jag. Med nojor och malande tankar. Det blir alltid så innan mensen och denna gång var den lite sen, kanske kan vara så efter ett missfall även om det var ett tidig sådant. Orolig för ditten och datten, för behandlingar och hemskheter, för katastrofer och annat, för en knöl i mitt ena bröst. Förra veckan ringde jag till min braiga husläkre. Jag har fått tips och råd från en fin IVF-vän som har talat om för mig vilka tester jag bör ta och vad som borde kollas upp i mitt fall. När jag ringde husläkaren förra veckan sa han att han inte hade kunskap nog om de testerna, att han inte kunde avläsa dem och att jag istället borde ta det med Doktor L. Han visade engagemang och sa att han gärna ville stå till tjänst om det var något annat. Igår besökte jag honom. Satt där på en brits med bar överkropp och frös medan han klämde på mina bröst. Han tyckte att de kändes normala och sa att knölarna var mjölkkörtlar och att man känner dem väl eftersom jag har lite underhudsfett i mina bröst. Ja jag ammade i 15 månader (han frågade) och de är lite tomma kanske. Jag känner revben och allt i mina bröst och blev nojig när jag klämde eftersom jag inte brukar känna på dem på så sätt. "Du kan vara lugn men du får en remiss för mammografi så vet du sedan hur de ska kännas, så att du har en referensram. Då kommer du att bli helt lugn och du behöver inte oroa dig nu heller."

Mina prover är alltså inte tagna och på måndag ska jag ringa Doktor L. Jag ska fråga henne om det och vill veta exakt vad som togs på mig och samband när vi gjorde missfallsutredningen. Det är lite som ska kollas upp innan vi kör på igen. Skönt i alla fall att jag har hittat en läkare på Linné som verkar förstå mig och som är villig att skriva ut trombyl.

I helgen ska jag till en kompis. Vi känner varandra hyfsat väl men brukar inte tala så mycket om djupa saker. Hon har anförtrott mig att de gör IVF och de har nu en misslyckad behandling bakom sig plus att de fick erfara att frysta embryon inte alltid klarar upptiningen och kan göra frysen tom. Jag känner att jag bör tala om att jag förbannat väl vet vad hon/de går igenom och ska kolla om det finns tillfälle för det ikväll om jag är sist kvar. Får se hur det blir.

Kören har börjat i veckan och det var kul. Fint gick det också på dansen och jag hängde med bra, minst lika bra som de som stoltserade med att de gått på balettakademien och de som hade dansat jazzdans i tio år. Det enda var att jag inte
riktigt kände mig tillfreds med att jag ser så förbannat otränad och degig ut. Det fanns liksom en bra möjlighet att se det med bra ljus och speglar i hela rummet. Men det är ändå ok. Med tanke på att jag inte tränar och att jag äter typ vad jag vill jämt så hade det ju kunnat vara mycket värre.

På jobbet har det varit magsjuka hela veckan och jag är glad så länge jag slipper en andra repa med det. Har gett mig själv ett löfte och det är att jag någongång under detta år kommer att byta jobb. Det går inte längre att tänka på att jag ändå kanske snart blir gravid. Jag kan inte hänga upp sig på det när det snart gått två år sedan vi började försöka få ett syskon till Prinsen. Jag har ljugit på mitt förra jobb (innan Prinsen kom), på detta och mitt race skulle förtsätta på nästa arbete också. Life goes on liksom. Det är bara att köra och i och med att jag mentalt bestämt mig för att fixa ett annat jobb så känner jag mig inte lika stressad längre. Jag trivs väldigt bra med mina kollegor som det ser ut nu, jag arbetar på en nu för tiden bra arbetsplats men jag har kommit på att jag vill arbeta med större barn. Så att jag får använda de kunskaper jag har, så att jag kan göra lite mer saker än man kan med små som är runt ett-två år. Så är det.

I kväll sitter jag bänkad framför schlagern med popcornskålen. Ha en underbar lördag!