torsdag 25 februari 2010
Lugg
Efter mycket övervägande tog jag beslutet att klippa lugg. I går var jag hos frisören. När de långa testarna ramlade på golvet och jag såg mig själv i spegeln kände jag mig...ovan. Och inte helt övertygad. I bilen grinade Prinsen och talade om att han ville att mamma skulle ha en fläta på sidan av håret och jag sa att det inte går längre. När vi kom hem tog jag av mig mössan framför sambon och sa "Tataaa, här är din nya sambo!" Och han började skratta och sa att jag ser ut som hans moster. Som är typ 50 bast. Jag känner mig ful.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Förstår känslan för jag har gjort samma klipp, men med ditt "råmaterial" så är det omöjligt att du är ful!
KRAMAR
Det finns inget värre än när man känner sig osäker på en klippning och stödet hemma är minimalt. Men jag toro som Maria att du omöjligen kan vara ful
Ok, Prinsen är ursäktad - barn gillar sällan förändringar, men din sambo!? Fy vad taskigt!
Jag är övertygad om att du är fin i lugg. Låt det gå några dagar så ska du se att du vänjer dig vid din nya spegelbild :)
Kram
Det tar tid innan lugg sätter sig. Jag har provat lugg ett par gånger senaste tio åren och först nu känner jag att de blev ganska bra. Jag har liksom velat ha lugg men varje gång har det blivit totalfiasko, tills nu. Tricket är att luggen är ganska lång och kan fällas åt sidan och "smälta in" i det långa håret.
Gud va jag blarrar. Du är inte ful!
Det är omöjligt att du inte är snygg i lugg.
Skicka en kommentar