Hålla ut

Tack för alla svar och Trombyl. Jag tar en tablett om dagen, 75 mg. I går råkade jag riva av en liten skinnbit på läppen, var så där narig som man blir ibland. Det blev ett yttepyttesår men jag tror att det blödde i en kvart. Hur funkar det om man gör illa sig på riktigt när man tar blodförtunnande, någon som vet?

På onsdag är det dags för ultraljud. Men ju närmare det kommer onsdagen, ju mer rädd är jag att det ska skita sig. Jag försöker tänka positivt, ta en dag i taget men jag är rädd. Så jävla livrädd att det ska sluta tråkigt. Jag är inte pessimist, det är jag inte. Jag har bara svårt att putta undan mina tidigare erfarenheter. Jag analyserar mina symtom, undrar varför jag mår illa vissa mornar och inte andra, varför mina bröst ömmar på eftermiddagarna och inte på morgonen, varför min mage känns plattare än på länge, borde den inte var svullen osv. Jag får för mig att det bara är ett dåligt skämt, att någon snart talar om att jag är med i Dolda kameran. "Ha vad trodde du? Alla graviditetssymptom du har har tillkommit av alla mediciner du petar i dig från olika håll. Du är lurad!" Idag fick jag nästan en impuls att ringa Doktor L och kolla om hon har någon återbudstid idag eller imorgon. Typ "Jag kommer vilken tid som helst bara jag får komma, för jag måste få veta NU om det finns någon där inne". Men jag bestämde mig sedan för att hålla ut i ännu ett par dagar.

Nervös

För två månader sedan började jag söka jobb. Jag har nu efter tio intervjuer lagt ner. Nytt jobb ligger på is och jag kämpar på med det gamla ett tag till.

Både idag och igår har jag varit nervös att det ska skita sig. "Är inte symptomen borta?" och "Jag har ju inte alls ömma bröst längre. Eller..." är tankar som dyker upp. Ja det är lite jobbigt att vänta och att våndas. Försöker att tänka positivt och att allt är bra innan jag sett motsatsen, men det är svårt ibland. På onsdag har jag tid för VUL och det är det jag väntar på. Jag är livrädd att det ska skita sig innan eller att man inte ska se något där. Hoppas så himla mycket att allt är fint med Den lilla.

Idag har det varit en soft dag för övrigt. Försöker att inte boka upp mig på en massa ansträngande saker. En kompis och hennes dotter har varit här och vi gjorde hemmagjord pizza. Sedan var vi på tivoli. Kollade in kameler, kastade bollar på burkar och åkte karuseller tills jag mådde illa och Prinsen tjöt av skratt.

Ha en bra lördagkväll!

Inte klaga

Jag kommer inte att gnälla över illamående och förlamande trötthet. Inte över en tung och svullen kropp, inte över dålig sömn eller eventuell foglossning. Jag har varit med om värre. Att inte ha graviditetssymptom fast man längtar. Att falla ner i ett djupt hål när man har misslyckats. Jag kommer aldrig att klaga. Ge mig vad jag tål, bara Den lilla får växa och må bra.

Hur länge?

Jag tar ju Trombyl och undrar nu:

Hur länge tar man Trombyl om man har lyckats bli gravid? (Jag varken vill eller vågar sluta nu...)

Tack!

I dag när jag läste kommentarer till mina senaste inlägg blev jag glad. Glad för att det finns så många som bryr sig. Bloggvänner jag inte träffat i verkligheten, fina tjejer som jag sett på riktigt, några som ger sig till känna och plötsligt skriver en kommentar fast de läst länge, några som mailat mig tidigare men som nu har en egen blogg. Jag vill bara säga tack. För att ni läser, för att ni ger mig goda råd och orkar lyssna. Jag är glad att jag har er.

Jobben

I går var jag på intervju igen. Det var en stiff rektor som intervjuade mig och jag fick frågan om jag och min sambo delar på vab. Kändes inte helt ok tycker jag. Sedan frågade han flummiga frågor och liksom "Säg att du är tillbaka på skolan P där du jobbade för fem år sedan. Jag är där och tittar på dig i en barngrupp, vad ser jag?" Jag hade kunnat svara "Barn som i årskurs skrek fuck you till mig, som härjade och var allmänt oförskämda och bråkiga mot varandra." I ärlighetens namn har nog förträngt en hel del från den där galna arbetsplatsen.

Jag ringde till en av skolorna som ville ha en andra intervju. Det kändes inte 100 när jag var där första gången. Sa att det hänt saker som gör att jag kommer att stanna ännu ett tag på min nuvarande arbetsplats. "Hör av dig om du ångrar dig" sa rektorn. Så ringde de där jag verkligen hade kunnat tänka mig att arbeta. En liten friskola. Intim. Med både kvinnor och män som kollegor. Med, vad jag förstår, bra chefer. "Vi vill gärna att du börjar hos oss men vi kan inte matcha din lön. Vi kan ge dig det här och det här..." Nej pengar är inte allt för mig. Jag blev erbjuden en lön som är nästan en tusenlapp mindre än jag har nu. Och det innan årets löneförhandling som blivit sen. Jag kan inte byta jobb och få 1500 mindre i lön. Jag jobbar inom barnomsorgen. Det är inte så att jag är höginkomstagare. 49000 eller 50000 spelar inte så stor roll, men jag är inte där. Tyvärr måste jag tacka för erbjudandet och dra mig ur.

Jagad

Tack snälla för era fina tips och råd gällande mitt jobbsökande! Just nu känner jag mig bara stressad, jagad. Jag märker att jag bara vill stoppa huvudet i sanden, att det inte ska bli måndag när jag måste fejsa arbetsgivarna. I morgon har jag en intervju, på onsdag en. En rektor har sökt mig för en andra intervju, en annan vill ge mig besked. Det är smickrande men som sagt är läget förändrat. Jag har bestämt mig för att göra så här:

Til de som ska lämna besked till mig imogon ska jag säga sanningen om det är så att jag får jobb där, att jag är intresserad och att jag är gravid i ett tidigt skede.

Till arbetsgivaren som vill ha mig till en andra intervju ska jag ringa i morgon, tala om att det blivit ändrade planer och att jag planerar att arbeta kvar ännu ett tag på mitt gamla jobb alternativt att jag fått ett nytt jobb.

Till chefen på förskolan med femårsgruppen som ville ha ännu en referens (det finns inte eftersom jag inte kan nämna idiotskolan jag arbetade på när jag blev gravid med Prinsen) ska jag säga att jag tackar för att jag fick komma på intervju men att jag har annat på gång.

De två intervjuerna i veckan får jag se lite hur jag gör med. Det beror på hur det första samtalet går, med de som ska lämna mig besked.

Jag vill bara ha detta ut världen nu.