Jobben

I går var jag på intervju igen. Det var en stiff rektor som intervjuade mig och jag fick frågan om jag och min sambo delar på vab. Kändes inte helt ok tycker jag. Sedan frågade han flummiga frågor och liksom "Säg att du är tillbaka på skolan P där du jobbade för fem år sedan. Jag är där och tittar på dig i en barngrupp, vad ser jag?" Jag hade kunnat svara "Barn som i årskurs skrek fuck you till mig, som härjade och var allmänt oförskämda och bråkiga mot varandra." I ärlighetens namn har nog förträngt en hel del från den där galna arbetsplatsen.

Jag ringde till en av skolorna som ville ha en andra intervju. Det kändes inte 100 när jag var där första gången. Sa att det hänt saker som gör att jag kommer att stanna ännu ett tag på min nuvarande arbetsplats. "Hör av dig om du ångrar dig" sa rektorn. Så ringde de där jag verkligen hade kunnat tänka mig att arbeta. En liten friskola. Intim. Med både kvinnor och män som kollegor. Med, vad jag förstår, bra chefer. "Vi vill gärna att du börjar hos oss men vi kan inte matcha din lön. Vi kan ge dig det här och det här..." Nej pengar är inte allt för mig. Jag blev erbjuden en lön som är nästan en tusenlapp mindre än jag har nu. Och det innan årets löneförhandling som blivit sen. Jag kan inte byta jobb och få 1500 mindre i lön. Jag jobbar inom barnomsorgen. Det är inte så att jag är höginkomstagare. 49000 eller 50000 spelar inte så stor roll, men jag är inte där. Tyvärr måste jag tacka för erbjudandet och dra mig ur.