Inga symptom och jag undrar om den lilla är kvar eller har bestämt sig för att lämna mig. Igår såg jag en minimal strimma rosa och vet att det kan vara både bra och dåligt.
Det går trögt på jobbfronten. Har fattat att det är många sökande på tjänsterna. Har nu sökt 16 jobb, varit på fem intervjuer och har två inplanerade nästa vecka. I det hela är det ok på jobbet men vissa kollegor är mindre roliga och borde ha bytt jobb medan det var möjligt. Man kan bli en surkärring om man varit på samma jobb i tjugo år, det har jag märkt.
På söndag är det konsert med kören i Berwaldhallen. Hoppas på att allt är bra på fronten med mitt ruvande. Jag är i vilket fall gråtfärdig när sopranerna kör igång med En vänlig grönskas rika dräkt. Kommer att gå sönder inombords att behöva stå där framme och blöda också.
Ja detta är nödvändigt. Men jobbigt. Man lär sig aldrig hantera det, jag tror inte det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Kram! Hoppas hoppas hoppas att det rosa betyder att Superembryo har borrat in sig ordentligt.
Åh vad är det för kör du sjunger i? Jag bor i Stockholm och vill också börja sjunga i en kör. Är dock ingen hejare på notläsning.... :-( Men har en jädra bra pipa! :-)
Förstår att det är jobbigt och att det är svårt att hantera situationen. Men du har många som håller på dig, det vet du. Jag håller mina tummar för att den lilla strimman är ett fenomenalt bra tecken den här gången!
Kram
Skicka en kommentar