måndag 17 maj 2010
Hoppas är allt jag kan göra
18 dagar sedan vi fick tillbaka den lilla, 8 dagar sedan det positiva testet. Jag är i något slags vakum. Fösöker glömma och låta tiden gå samtidigt som jag tänker på att inte bära tungt. Samtidigt som jag letar symptom, kollar trosorna och pappret med stor vånda. Jag hoppas, drömmer samtidigt som jag inte vågar ta en endaste dag med den lilla i behåll för givet. På fredag ska jag till endokrinologen för att kolla upp mitt TSH. Om det inte händer något tråkigt innan förstås. Hoppas, hoppas, hoppas att den lilla mår bra där inne. Åh vad jag hoppas det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Anna-Bell! Det är ju underbart. Jag säger grattis även om du inte vill höra. Jag hoppas på att detta av prinsens syskon stannar kvar.
Kram /Å
Känns ju som att det är lite mer stabilt denna gång? Inte lika mycket negativa tecken? Hoppas och tänker på dig!
Åååååhhhhh, jag hoppas också!
Varm kram Tovalisa
Hoppas. Med början till tårar i ögonen. Vid datorn med min efterlängtade son i famnen - som borde sova nu.
Kramar Lisa
Skicka en kommentar