Jag brukar nästan aldrig vakna före väckarklockan. Nu gör jag det. Med tanken "Är det i dag det ska skita sig?!" Så ligger jag kvar ett tag i sängen och känner hur det börjar mola så pass mycket att jag måste gå ner och göra nummer två. Förlåt informationen men är det inte konstigt att detta sker varje morgon nu mer? Så gör jag det och torkar mig med fetvånda. Sedan tvättar jag mina händer, tar en proggis och sväljer snabbt en trombyl. För att sedan gå och lägga mig en stund igen.
Så våndas jag resten av dagen. Letar symptom och har typ fått som ett ticks att känna på mina bröst. Jag liksom puttar på de framifrån och tänker "Är det fortfarande ömma? De är väl inte mindre ömma nu är tidigare..." Ja jag vet att jag är knäpp men jag förstår också att det inte är så konstigt. Detta är vårt åttonde syskonförsök. Det borde mer konstigt om jag var avtrubbad än gick på nålar. Söv ner mig någon. Jag vill bara se ett hjärta men det är för tidigt än. För visst pickar det där inne? Snälla säg att det gör det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Du vet att jag tänker på dig. Och HOPPAS
Visst pickar det!
Jag hoppas också Anna-Bell, och håller tummarna för dig. Och nej, du är inte knäpp. Däremot vore det inte konstigt om man blev knäpp av all anspänning.
Jag kände samma sak idag, kan man få bli nedsövd och väckt när väntan är över?
Förstår att detta nästan är olidligt för dig. Styrkekram skickas här.
Visst sjutton måste det finnas ett hjärta som pickar!
Du vet väl att om man väl sett ett pickande hjärta är missfallsrisken väldigt liten. Vid "normala" graviditeter gör man ju inget tidigt ultraljud vilket innebär att fostret kan vara dött och själva missfallet kommer flera veckor senare.
Kramar Lisa
Åh, vad jag känner i mig i dina ord. Mycket av oron har jag förträngt, men när jag läser dina ord kommer känslan så starkt tillbaka. Första månaderna av graviditeten är en plåga (eller var för mig i alla fall och verkar vara det för dig också). Tänk att något så efterlängtat kan vara så plågsamt. Jag hoppas på ett tickande hjärta så snart som möjligt!
Du är inte ett dugg knäpp, eller så är jag kanske lika knäpp ;) Jag blev visst också religiös vid senaste försöket och bad aftonbön varje kväll innan jag somnade. Typ "kära gode gud låt oss få vara gravida nu och låt allt gå bra". Och jag är inte ens med i kyrkan...
Nu pickar hjärat på den lill* där inne i din mage, så måste det vara!
Kram!
Skicka en kommentar