onsdag 26 maj 2010
Inte klaga
Jag kommer inte att gnälla över illamående och förlamande trötthet. Inte över en tung och svullen kropp, inte över dålig sömn eller eventuell foglossning. Jag har varit med om värre. Att inte ha graviditetssymptom fast man längtar. Att falla ner i ett djupt hål när man har misslyckats. Jag kommer aldrig att klaga. Ge mig vad jag tål, bara Den lilla får växa och må bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag fattar precis vad du menar. Amen.
Det intressanta är att jag inte känner det minsta behov av att klaga heller (utom ibland för sambon, när jag känner mig extra ynklig). Det känns verkligen som ett välsignat tillstånd och då köper jag utan vidare även dess mindre angenäma sidor. För som du säger: alternativet är tusen resor värre. Kram!
/Emma (nu gravid i vecka 33 efter 6:e ÄD-återföringen)
YEEEEEEEEEES vad skådar mitt norra öga efter en veckas bloggfri semester. Grattis till tusen. Här ska hållas tummar!!!
Håller alla tummar jag har!
Kram
Fattar helt. Fast tycker att man även får klaga lite för sina nära de dagar det är tungt. Eller de nätter då man varit uppe och pinkat sisådär sjuttioelva gånger! ;o)
Ha en fin helg!
Skicka en kommentar