Jag, en svikare.

Idag var två fd kollegor till mig på middag hos oss.

Vi arbetade på skolan P tillsammans. Ledningen på skolan P var hemsk. De fick mig att få ont i magen, de drev mig till att sluta efter två terminer. Jag blev gravid när jag jobbade på skolan P och innan jag slutade lovade jag barnen att komma och hälsa på med bebisen.

När väl Prinsen var född och jag fick distans till de hela lovade jag mig själv att aldrig mer återvända, inte ens för att hälsa på. Jag hade redan när jag gick hem med min tjocka mage bestämt mig för att söka ett nytt jobb och hade därför tagit med mig alla saker från min arbetsplats. Jag ville aldrig mer se röken av de två kvinnor som ledningen på skolan består av och därför blev det inget besök till barnen.

Idag pratade vi om det, jag och mina fd kollegor. En av tjejerna berättade att det betydde så mycket för barnen att jag skickde kort på Prinsen. Dessa hade suttit i klassrummet hela tiden. Två av barnen hade verkligen väntat på mig och sagt att "Nu har hon inte kommit på ett helt år..."Ett annat av barnen hade pratat mycket om mig hemma, det hade föräldrarna berättat.

Jag vet att det inte ger barnen men för livet, att jag inte hälsade på. Men det känns ruttet. Skolan P:s ledning förpestade tillvaron och detta ledde till att jag ville sluta och aldrig mer återvända till priset av att inte säga hej då till barnen. Jag har tänkt på det en del och idag blev det påtagligt.

Ja det känns som att jag har svikit, så är det.