Avmätt

Jag är avmätt. På jobbet. Det är inte så att det är en katastrof, så som mitt förra. Men det är tungrott, kommunikationen funkar inte så bra och arbetssysslorna är snefördelade. Så har det varit länge. Vad får mig då att stanna kvar? Braiga kollegan M, att det är nära hem och Prinsens dagmamma, att barnen är fina. Det är skönt och tryggt att ljuga på sitt gamla jobb än att få nya kollegor att föra bakom ljuset. Att vara ärlig? Ja ju längre tiden går desto mer tänker jag på fördelarna. Det hade ju varit bra smidigt att bli gravid, att vara hemma, få lite distans. Så vad har jag gjort? Bokat upp ett möte med chefen så att hon vet hur jag (och kollegan M) tänker. Har också kollat in vad som finns att söka i fall det skulle bli katastrofläge och jag skulle låga totalt.