Det är inte helt lätt att stimulera Prinsen. Det trodde jag i min enfald innan Gittan kom. Det blir mycket ammande nu. Jag får inte lyfta. Kan inte ta i och ur vagnen i bilen, kan inte bära babyskyddet. Mitt sår på magen kan gå upp om jag är bär tungt, det sa de på sjukhuset. Det är inte samma att ha två barn där båda ska ha sitt, som att ge allt till ett. När bebisen vill amma, tutta, ligga i famnen. När Prinsen vill leka, ha en aktiv vardag som han är van vid. Men jag gör mitt bästa och tänker att det blir lättare. När våren kommer, när det är varmare och lättare att vara i parken. När man kan amma ute. När mitt sår är helt bra.
I dag tog jag mig till öppna förskolan för första gången. För Prinsens skull. Vi pysslade och fikade och det var mysigt. Jag kollade på föräldrar och lyssnade på deras diskussioner. Vi var där i två timmar och Gittan sov hela tiden i sin mjuklift. Jag vet att det är baciller där barn är och på öppnis var det en hel del barn i olika åldrar. Men jag tänkte att Gittan låg hyfsat skyddad i sin lift med suflett, att jag inte satte ner henne mitt bland de andra barnen. Den enda gången hon var ur sin lift var när jag ammade henne i en soffa precis innan vi gick. Så ändå, en mamma som undrade hur gammal Gittan är. "Fyra veckor på onsdag, och du vågar dig hit?!" Och så en historia om att hennes lilla hade fått både RS och lunginflammation för ett par veckor sedan. Och jag fick dåligt samvete som var där trots att jag gjorde avvägningen innan. Tänkte att jag inte tar upp henne bland alla folk. Vi som inte ens har varit i ett köpcenter, jag som frågar varenda kotte innan vi ses om de är friska. Jag som är nojig och halvhyppo. Jag fick dåligt samvete som att jag utsatte Gittan för en stor smittorisk. Så klart är det viktigast att barnen är friska. Men jag ville bara att Prinsen skulle ha sitt. Men så fick jag känslan av att vara en bov efteråt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vet inte vad det är med folk och skräckhistorier som ska ge andra dåligt samvete. Man blir väl inte smittad av luften om inget annat barn varit i närheten? Och har man ett större barn så kan man ju inte hålla det isolerat heller, så baciller kommer väl att komma in i hemmet hur som helst.
(Tänker jag, men jag är ju inte ens mamma än så jag skulle väl blivit diskvalificerad från att säga något av såna där "vet bäst-mammor...)
Mini fick RS när han var tre månader gammal. Det var helt ok.
Lill smittade honom så klart, men jag har faktiskt inte dåligt samvete för att vi inte hade barnen instängda hela tiden för det hade inte funkat.
RS är inte så farligt som man ibland får för sig, bara man kommer in till sjukhuset i tid, och det tror jag nog att ni kommer att göra. Det viktiga är att hålla koll på hur Gittan andas. Låter det ansträngt eller piper så åk in.
Man kan inte hålla på och isolera sig. Även om det nog tyvärr är som MDB inte tror, man kan bli smittad genom luften.
Att isolera sig funkar ju bara med första barnet, inte med andra...
Och vad gäller såret på magen och fyra veckor gammalt barn: Jag hade ju inget val, jag fick lyfta, för det fanns ingen där som kunde lyfta åt mig. Och det gick hur bra som helst. Ta det försiktigt, men gör det inte ont så är det faktiskt ingen fara.
Skicka en kommentar