Att vara spontan och att finna en vän

Klockan var 19.10 när jag cyklade iväg med barnen. Gittan hade varit otålig hemma, missnöjd och dragit mig i benen och skrikit mycket. "Vi cyklar en tur", sa jag och lämnade Sambon hemma.

"Vi kan svänga förbi D", sa jag. "Kanske att hon är hemma!"

D och jag jobbade tillsammans förut. Hon är 65 år och gick i pension lite innan jag gick på föräldraledighet. Vi funkade på jobbet men var inte direkt bundisar. Men nu när jag har vari hemma har jag varit rätt ensam med barnen. För det är inte många jag känner som är hemma. D och jag började ta promenader förra våren. Våra träffar utökades och hon hängde med till öppna förskolan och vi åt soppluncher i kyrkan. Vi pratade och fikade, promenerade och pratade mer.

Jag gillar D och hon har växt i mina ögon. Hennes spontanitet och sätt att vara gör mig glad. D är inte som en mamma för mig, D har blivit en vän.

D:s man K öppnade dörren när vi ringde på. "Kom in!", sa han och vinkade in oss i hallen. Prinsen och Gittan med cykelhjälmarna på. D blev glad när hon såg oss. Vi gick in i vardagsrummet och satte oss. D tog fram en pappbuss till Prinsen som man kunde klista ihop och en massa katter i olika format till Gittan. Sedan blev de te till mig och blåbär med mjölk till barnen. Jag såg Prinsens ögon när K hällde socker i hans tallrik. Socker på bären, wow vilken lycka!

När vi skulle hem ett par timmar senare, gav D mig ett kuvert. "Du har ju fyllt år" sa hon. Prinsen gick i förväg ut med K medan jag klädde på Gittan. Utanför hade Prinsen plockat en hel massa smultron. "Bara några till, mamma", sa han och plockade vidare. Gittan fick smaka av sin generösa storebror och pekade, ville ha mer.

När vi cyklade hem var jag så glad. För den fina stunden. För att D är så härlig. För cykelturen en sommarkväll i doften av jasmin, tillsammans med mina älskade små. Med Prinsen som var så lycklig för sina smultron som han hade sparat i sin tomma vattenflaska, med Gittan som så nöjd satt bakpå min cykel.

När jag kom hem öppnade jag kuvertet som D gav mig. På ett kort med blommor stod det med snirklig stil:

En vän är en människa i vars närvaro man törs vara sig själv.
Grattis vännen!
/D