Igår var vi på Gröna Lund. Jag packade medan Sambon duschade. Kylväska med mackor, festisar och frukt. Vagn med filt. Väska med kläder och blöjor, tvättservetter och annat. När Sambon var klar satt vi färdiga att åka i bilen. Han kunde alltså bara kliva ut och sätta sig i baksätet.
Ännu en gång har jag curlat honom. För att jag alltid packar. För att jag inte vill stå på Grönan utan blöjor eller extra tröjor när det blir kallt.
I morse drog Sambon iväg till jobbet igen. (Som han gjort sex dagar i veckan de senaste månaderna.) "Det ska bli så skönt på semstern", sa jag till honom. "Att du också kan laga mat. Jag är såå trött på det." Han svarade med "Det ska bli skönt när du börjar jobba, så att jag kan vara mer ledig och slipper dra in alla pengar."
Jag är lite rädd för hösten. De flesta i familjen kommer att vara nya. Prinsen i skolan, Gittan hos dagmamman och jag på jobbet. Jag kommer att lämna fem dagar i veckan och hämta kanske tre. Sambon kan inte längre skicka ett sms att han sitter fast i köer eller jobbar till klockan sju.
Det kommer att bli ändrade förhållanden där jag kan betala mer hemma och Sambon göra mer i form av städning. Ibland undrar jag hur andra löser det där med städningen. Det händer aldrig att Sambon tar fram dammsugaren för att det behövs, att han dammar eller städar en toalett. Inte utan att jag säger till och knappt om jag gör det heller. Innan jag börjar jobba vill jag ha ett familjeråd. Vem ska betala vad och vem ska göra vad? Kan inte det vara bra? Så att båda vet. För att läger blir annorlunda. Annars blir det jag som står där med städningen trots att jag också jobbar.
Jag är hemma hela tiden. När det är helg vill jag gärna göra en liten tur någonstanns ibland. För att jag är energisk. Sambon jobbar hela tiden. När han äntligen är ledig vill han vara hemma. För att han är trött. Vi är totalt osynkade.
Igår när vi var på Gröna Lund stånkade Sambon, undrade om han skulle åka hem med Gittan. Jag är jämt med Gittan. Jag vet att man får passa, byta blöjor på underliga ställen, rådda och jaga. Hans kommentar och rynka mellan ögonbrynen, hans missnöjda blick fick mig att undra hur det ska gå på semestern. När vi ska åka till ett nöjesfält som ligger mycket längre än Gröna Lund. I två dagar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Åter har du lyckats skriva en rad direkt skrivet av mig... Trist att det är så där, men samtidigt skönt att det återfinns hos flera familjer. Förr var jag bitter nu konstaterar jag mer att -Jaha då blev det så där idag igen!!!!
Vi får tro på karma och hoppas att någon ser oss och att vi får tillbaka i nästa liv.
Ha, ha har jag?
Jag anser inte att jag är bitter och inte heller tänker jag på karma (även om det låter bra och som en fin grej.) Jag vill ha NU! Så läge för Sambon att kavla upp här hemma under semestern. Fastän han måste vila ut på samma gång...Ja, vi får se vad som händer...
Jag läste ditt inlägg högt för min sambo och han sa, -Har du skrivit det där? Observera att vi inte har varit på Gröna lund men han kände ändå igen sig:)
Skönt att inte du heller är bitter.Ha en bra semester.
PLÖTSLIGT HÄNDER DET!
Skicka en kommentar