Fika hos kompisen som är tvåbarnsmamma. Fika då hennes son, Vilda bebin, som är ett halvår äldre än Prinsen jagade Prinsen över golvet. Prinsen kan inte gå, han ålar. Vilda bebin kan gå. Prinsen hittade en superspännande leksak. Det är spännande med nya leksaker som inte finns hemma. Vilda bebin sprang efter Prinsen som försökte åla in i ett annat rum. Vilda bebin försökte hela tiden sätta sig på Prinsens rygg och mata honom med stora, alldeles för stora!, matbitar. Vilda bebin slog en kloss i huvudet flera gånger på Prinsen och brydde sig inte om att han blev tillsagd. Prinsen blev ledsen så klart. Det gör ont att få klossar bankade i huvudet.
Vilda bebins mamma och jag försökte hålla ställningarna och samtidigt få något sagt till varann och även samtidigt svälja ner kaffet. Det gick så där. Till slut valde jag att ha Prinsen i mitt knä. Jag menar, hur kul kan det vara då man är in underläge. Då man inte kan gå och att man sedan inte kan fly iväg utan blir förföljd och slagen med en kloss i huvudet. Får väl skaffa en hockeyutrustning i miniformat till Prinsen om vi ska dit på fika någon mer gång.
måndag 9 juli 2007
söndag 8 juli 2007
Heldag utan Prinsen
För första gången sedan Prinsen kom för tio månader sedan var vi utan varann en hel dag, han och jag. Prinsen var med sin pappa och jag var på möhippa.
Prinsens pappa hade hållt ställningarna och det hade gått bra så klart. Jag sjöng in en skiva tillsammans med den blivande bruden, kompisen J, och hennes andra vänner. Vi åt kinamat och fotade kompisen J till en almanacka.
Jag åkte hemifrån vid halv tio på morgonen och vid sju på kvällen fick jag ett sms av Prinsens pappa. "Prinsen börjar bli trött". Jag tackade för mig och satte mig i bilen. Längtade som bara den efter Prinsen och körde för fort hem.
Prinsen var lite trött och sambon lika så. Hemmet var i kaos. Ammade och nattade Prinsen. Körde ett race i huset. Däckade med Prinsen tätt bredvid. Vaknade inte ens då sambon kröp ner.
Heldag utan Prinsen. Ovant men nyttigt för alla tre.
Prinsens pappa hade hållt ställningarna och det hade gått bra så klart. Jag sjöng in en skiva tillsammans med den blivande bruden, kompisen J, och hennes andra vänner. Vi åt kinamat och fotade kompisen J till en almanacka.
Jag åkte hemifrån vid halv tio på morgonen och vid sju på kvällen fick jag ett sms av Prinsens pappa. "Prinsen börjar bli trött". Jag tackade för mig och satte mig i bilen. Längtade som bara den efter Prinsen och körde för fort hem.
Prinsen var lite trött och sambon lika så. Hemmet var i kaos. Ammade och nattade Prinsen. Körde ett race i huset. Däckade med Prinsen tätt bredvid. Vaknade inte ens då sambon kröp ner.
Heldag utan Prinsen. Ovant men nyttigt för alla tre.
fredag 6 juli 2007
Jag är vek gällande sovningen
För en och en halv vecka sedan kunde inte Prinsen komma till ro i vagnen. Han skrek, ålade och ville ligga vid bröstet för att kunna sova.Detta har vi nu löst och det känns skönt. Jag har gjort ett mat- och sovschema, ställer klockan på sju varje morgon och låter Prinsen sova två gånger varje dag i vagnen. Nu är det bara kvällsläggningen som måste fixas.
Igår var jag fast besluten i att försöka få Prinsen att somna i spjälsängen. Vi hade på lugn musik, jag lät honom vara i sin säng och tog upp honom och vyssade då han blev ledsen. Lade sedan ner honom igen. Gav upp efter tre kvart. Han var ledsen, skrek och var inte i närheten av att somna i sin säng. Jag ammade honom i dubbelsängen och efter det gosade vi lite och vi båda somnade.
Så kan det gå. Har nu bestämt mig för att köra ett race tillsammans med sambon när han har semester om ett par veckor och se vad det leder till. För mig är det inte viktigt att Prinsen somnar i sin egen säng. Han kan lika gärna somna bredvid någon och att vi sedan lyfter över honom i spjälsängen. De nästa projekten går ut på att:
- Sambon ska kunna lägga Prinsen.
- Nattamningen ska bort.
Fortsättning följer.
Igår var jag fast besluten i att försöka få Prinsen att somna i spjälsängen. Vi hade på lugn musik, jag lät honom vara i sin säng och tog upp honom och vyssade då han blev ledsen. Lade sedan ner honom igen. Gav upp efter tre kvart. Han var ledsen, skrek och var inte i närheten av att somna i sin säng. Jag ammade honom i dubbelsängen och efter det gosade vi lite och vi båda somnade.
Så kan det gå. Har nu bestämt mig för att köra ett race tillsammans med sambon när han har semester om ett par veckor och se vad det leder till. För mig är det inte viktigt att Prinsen somnar i sin egen säng. Han kan lika gärna somna bredvid någon och att vi sedan lyfter över honom i spjälsängen. De nästa projekten går ut på att:
- Sambon ska kunna lägga Prinsen.
- Nattamningen ska bort.
Fortsättning följer.
onsdag 4 juli 2007
Min garderob suger!
Ja det gör den verkligen! För att:
Nummer ett: Jag har inte handlat kläder på länge.
Nummer två: Vissa av mina gamla kläder passar inte. Dessa har jag rensat ut i samband med flytten och detta gör att det nu mer ekar i garderoben.
Nummer tre: Vissa av mina favoriter har gått sönder och jag har inte lagat dem.
Åtgärder:
Nummer ett: Försöka köpa så mycket snygga kläder för så lite pengar som möjligt. HM, here I come!
Nummer två: Laga de trasiga kläderna och göra så roliga kombinationer som möjligt av det som finns där inne.
Nummer tre (Bäst!) : Åka till syrran och botanisera i hennes garderob. Hon är nämligen shopoholic och har hela garderoben full av härliga kreationer. Hon lånar dessuton gladeligen ut till sin lillasyster,mig.
Nummer ett: Jag har inte handlat kläder på länge.
Nummer två: Vissa av mina gamla kläder passar inte. Dessa har jag rensat ut i samband med flytten och detta gör att det nu mer ekar i garderoben.
Nummer tre: Vissa av mina favoriter har gått sönder och jag har inte lagat dem.
Åtgärder:
Nummer ett: Försöka köpa så mycket snygga kläder för så lite pengar som möjligt. HM, here I come!
Nummer två: Laga de trasiga kläderna och göra så roliga kombinationer som möjligt av det som finns där inne.
Nummer tre (Bäst!) : Åka till syrran och botanisera i hennes garderob. Hon är nämligen shopoholic och har hela garderoben full av härliga kreationer. Hon lånar dessuton gladeligen ut till sin lillasyster,mig.
tisdag 3 juli 2007
Många led till den stora lyckan
Glad över att sambon gav med sig, att försöka "skaffa" barn innan jag var klar med min utbildning. (Jag hann avsluta den innan jag blev gravid).
Glad över att jag ljög för gynekologen och sa att vi hade försökt längre. (Vita lögner kan vara bra).
Glad över att någon lämnade återbud till IVF-enheten så att vi fick börja tidigare.
Glad över att jag hade ägg som var bra. (Tänk vad hemskt att genomgå en behandling och inte få tillbaka något ägg).
Glad över att labbpersonalen valde just detta embryo. (Blir rörd då jag tänker på att någon suttit och valt ut just det som skulle bli till Prinsen. Magiskt!)
Glad över att embryot klarade upptiningen. (Tänk att det som skulle bli Prinsen var i en stor frys på Huddinge sjukhus i ett halvår!)
Glad över att graviditeten och förlossningen gick bra.
Lycklig över att vi fick vår fina prins. (Tack Gode Gud och min lyckliga stjärna!)
Glad över att jag ljög för gynekologen och sa att vi hade försökt längre. (Vita lögner kan vara bra).
Glad över att någon lämnade återbud till IVF-enheten så att vi fick börja tidigare.
Glad över att jag hade ägg som var bra. (Tänk vad hemskt att genomgå en behandling och inte få tillbaka något ägg).
Glad över att labbpersonalen valde just detta embryo. (Blir rörd då jag tänker på att någon suttit och valt ut just det som skulle bli till Prinsen. Magiskt!)
Glad över att embryot klarade upptiningen. (Tänk att det som skulle bli Prinsen var i en stor frys på Huddinge sjukhus i ett halvår!)
Glad över att graviditeten och förlossningen gick bra.
Lycklig över att vi fick vår fina prins. (Tack Gode Gud och min lyckliga stjärna!)
Såg rektorn på stan
Just det. Rektorn på skolan där jag är anställd. Rektorn som inte önskade mig lycka till eller sa hej då när jag gick hem med min tjocka mage för snart ett år sedan. Rektorn som inte hört av sig sedan Prinsen kom för tio månader sedan. Hon som antagligen vill att jag ska säga upp mig. Henne såg jag på stan här om dagen.
Hon tittade på mig och vi var två meter från varandra på den folkmyllrande Hamngatan. Rakt på mig tittade hon men jag tror inte att hon såg mig för jag vet att hon har väldigt dålig syn. Men jag såg henne. Men jag bara vände på huvudet och gick vidare med Prinsen i vagnen. Ett helt spontant handlande. För ett ögonblick ångrade jag mig, tänkte vända om, säga hej och se vad som hände. Ville veta vad hon skulle säga, där på Hamngatan och inte på skolan. Där, när inte Fröken M var närvarande. Ville veta om hon skulle prata om min anställning, undra när jag skulle komma tillbaka. Om jag skulle komma tillbaka. Jag tror hon vet. Jag känner på mig att hon vet. Jag kommer inte tillbaka. Jag trivs inte. Jag kan inte stå för pedagogiken som används.Vissa i arbetslaget kväver mig och det gör att jag får ont i magen. Jag talar om Fröken M. Eftersom rektorn och Fröken M är gamla kompisar så kommer det inte bli någon förändring. Inte på något plan. Så jag drar.
Nej. Jag vände inte om så jag fick inte veta vad hon hade sagt rektorn. Men bara det att jag flyr där på gatan istället för att stanna och prata tyder på att det är något fel. Jag vill säga upp mig. Jag ska säga upp mig. Måste bara fixa ett nytt jobb först. Har inte bestämt mig än om jag ska berätta för rektorn hur jag känner och varför jag väljer att gå. Att jag som relativt nyutexaminerad lärare förväntas arbeta gratis efter avslutad arbetstid, att jag förväntas vara "hungrig" men samtidigt inte får praktisera några nya ideér. Att det som gäller andra inte gäller mig, så som att Fröken M kan ta in ett stökigt barn(någon som skriker Fuck you och gör karatesparkar mot någon) från rasten, men inte jag. När Fröken M anser att ett barn inte klarar av att vara ute på rasten utan tycker att barnet ska sitta inne och lugna ner sig lite går det bra. När jag har tyckt samma så finns det inte praktiska möjligheter att utföra det trots att jag själv har kunnat vara med barnet.
Har inte bestämt mig om jag ska berätta att arbetslaget inte fungerar för att Fröken M spelar på sina känslor och tar saker som gäller elever i hennes klass personligt. Att hon pratar över huvudet på barnen då hon tycker att jag gör något fel, då hon vill sätta mig på plats. Att jag känner mig kontrollerad och tycker att arbetet med barnen blir svårt då inte arbetslaget fungerar. Då Fröken M kör sitt eget race och andra, både barn och vuxna, har en konstig respekt för henne så som att de var rädda. Att jag fått skit för små saker som att jag inte kommer in till Fröken M på morgonen och säger hej. Fröken M är alltid först och sist på skolan och de andra går in och, som jag ser det, fjäskar lite på morgonen för att göra henne nöjd. Jag går in i det klassrum jag jobbar i och fixar lite. Hälsar gör jag då vi släpper in barnen eftersom hela arbetslaget är samlat då. Jag rättar mig inte efter Fröken Ms regler. Alltså gillar hon inte mig. Eftersom Fröken M och rektorn är gamla kompisar lyssnar rektorn på Fröken M. Alltså vill de inte ha kvar mig. Enkelt.
Kanske att jag ska jag bryta trenden och säga till rektorn hur läget är och uppfattas istället för att göra som flera andra innan mig; Fly från skiten och sätta tejp för munnen för att inte missa någon bra referens till sitt CV.
Långt och svamligt inlägg. Tyder också på något galet. Som att mitt inre blir i uppror bara jag tänker på skolan där jag är anställd. Jag måste bort!
Hon tittade på mig och vi var två meter från varandra på den folkmyllrande Hamngatan. Rakt på mig tittade hon men jag tror inte att hon såg mig för jag vet att hon har väldigt dålig syn. Men jag såg henne. Men jag bara vände på huvudet och gick vidare med Prinsen i vagnen. Ett helt spontant handlande. För ett ögonblick ångrade jag mig, tänkte vända om, säga hej och se vad som hände. Ville veta vad hon skulle säga, där på Hamngatan och inte på skolan. Där, när inte Fröken M var närvarande. Ville veta om hon skulle prata om min anställning, undra när jag skulle komma tillbaka. Om jag skulle komma tillbaka. Jag tror hon vet. Jag känner på mig att hon vet. Jag kommer inte tillbaka. Jag trivs inte. Jag kan inte stå för pedagogiken som används.Vissa i arbetslaget kväver mig och det gör att jag får ont i magen. Jag talar om Fröken M. Eftersom rektorn och Fröken M är gamla kompisar så kommer det inte bli någon förändring. Inte på något plan. Så jag drar.
Nej. Jag vände inte om så jag fick inte veta vad hon hade sagt rektorn. Men bara det att jag flyr där på gatan istället för att stanna och prata tyder på att det är något fel. Jag vill säga upp mig. Jag ska säga upp mig. Måste bara fixa ett nytt jobb först. Har inte bestämt mig än om jag ska berätta för rektorn hur jag känner och varför jag väljer att gå. Att jag som relativt nyutexaminerad lärare förväntas arbeta gratis efter avslutad arbetstid, att jag förväntas vara "hungrig" men samtidigt inte får praktisera några nya ideér. Att det som gäller andra inte gäller mig, så som att Fröken M kan ta in ett stökigt barn(någon som skriker Fuck you och gör karatesparkar mot någon) från rasten, men inte jag. När Fröken M anser att ett barn inte klarar av att vara ute på rasten utan tycker att barnet ska sitta inne och lugna ner sig lite går det bra. När jag har tyckt samma så finns det inte praktiska möjligheter att utföra det trots att jag själv har kunnat vara med barnet.
Har inte bestämt mig om jag ska berätta att arbetslaget inte fungerar för att Fröken M spelar på sina känslor och tar saker som gäller elever i hennes klass personligt. Att hon pratar över huvudet på barnen då hon tycker att jag gör något fel, då hon vill sätta mig på plats. Att jag känner mig kontrollerad och tycker att arbetet med barnen blir svårt då inte arbetslaget fungerar. Då Fröken M kör sitt eget race och andra, både barn och vuxna, har en konstig respekt för henne så som att de var rädda. Att jag fått skit för små saker som att jag inte kommer in till Fröken M på morgonen och säger hej. Fröken M är alltid först och sist på skolan och de andra går in och, som jag ser det, fjäskar lite på morgonen för att göra henne nöjd. Jag går in i det klassrum jag jobbar i och fixar lite. Hälsar gör jag då vi släpper in barnen eftersom hela arbetslaget är samlat då. Jag rättar mig inte efter Fröken Ms regler. Alltså gillar hon inte mig. Eftersom Fröken M och rektorn är gamla kompisar lyssnar rektorn på Fröken M. Alltså vill de inte ha kvar mig. Enkelt.
Kanske att jag ska jag bryta trenden och säga till rektorn hur läget är och uppfattas istället för att göra som flera andra innan mig; Fly från skiten och sätta tejp för munnen för att inte missa någon bra referens till sitt CV.
Långt och svamligt inlägg. Tyder också på något galet. Som att mitt inre blir i uppror bara jag tänker på skolan där jag är anställd. Jag måste bort!
söndag 1 juli 2007
Aldrig med Frippes pölsa
När blev jag så harig?
Då jag var barn var jag inte rädd då jag var på Gröna Lund. Då kastade jag mig våghalsat in i de mest snurriga och gungande karusellerna. Jag lekte kull på relativt höga klätterställningar. Jag tog hand om stora spindlar och andra småkryp, vårdade de ömt. Jag lekte Frippes pölsa, en lek vi barn på gården kom på.
Frippes pölsa lekte man på kvällen då det var mörkt. En var han och gick omkring och letade efter de andra som hade gömt sig i ett visst bergigt skogsområde. Det hela gick ut på att de som gömt sig skulle hoppa fram och skrämma den som letade. Fy vad hemskt! Jag skulle aldrig vilja leka den leken idag.
Nu mer tycker jag att det är obehagligt med insekter. Hittade flera otäckingar då jag var ute och grävde i rabatten nyss. Gråsuggor är inte söta. Inte spindlar heller. Här om dagen hade vi en spindel inne. Den var stor som en enkrona med tjock kropp. Prinsen tittade storögt och undrade vad jag höll på med då jag irrade omkring här och försökte få ut den.
Gröna Lund har jag inte besökt på flera år men jag vet att jag skulle vara en mes om jag gick dit. Jag skulle mest ta lotter och äta sockervadd. Sedan skulle jag tjata om att få åka Kärlekstunneln med sambon och sambon skulle sucka och undra varför vi inte kunde åka något rivigare.
Inte heller blir det någon mer Frippes pölsa. Skulle nog behöva gå i terapi en lång tid fram över om jag lekte leken. Får ont i magen bara av tanken att gå runt ensam i mörktet i en lummig skog och bara vänta på att en massa människor ska hoppa fram och göra allt för att jag ska bli livrädd. Nej det blir ingenFrippes pölsa mer.
Då jag var barn var jag inte rädd då jag var på Gröna Lund. Då kastade jag mig våghalsat in i de mest snurriga och gungande karusellerna. Jag lekte kull på relativt höga klätterställningar. Jag tog hand om stora spindlar och andra småkryp, vårdade de ömt. Jag lekte Frippes pölsa, en lek vi barn på gården kom på.
Frippes pölsa lekte man på kvällen då det var mörkt. En var han och gick omkring och letade efter de andra som hade gömt sig i ett visst bergigt skogsområde. Det hela gick ut på att de som gömt sig skulle hoppa fram och skrämma den som letade. Fy vad hemskt! Jag skulle aldrig vilja leka den leken idag.
Nu mer tycker jag att det är obehagligt med insekter. Hittade flera otäckingar då jag var ute och grävde i rabatten nyss. Gråsuggor är inte söta. Inte spindlar heller. Här om dagen hade vi en spindel inne. Den var stor som en enkrona med tjock kropp. Prinsen tittade storögt och undrade vad jag höll på med då jag irrade omkring här och försökte få ut den.
Gröna Lund har jag inte besökt på flera år men jag vet att jag skulle vara en mes om jag gick dit. Jag skulle mest ta lotter och äta sockervadd. Sedan skulle jag tjata om att få åka Kärlekstunneln med sambon och sambon skulle sucka och undra varför vi inte kunde åka något rivigare.
Inte heller blir det någon mer Frippes pölsa. Skulle nog behöva gå i terapi en lång tid fram över om jag lekte leken. Får ont i magen bara av tanken att gå runt ensam i mörktet i en lummig skog och bara vänta på att en massa människor ska hoppa fram och göra allt för att jag ska bli livrädd. Nej det blir ingenFrippes pölsa mer.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
