Ont i magen

Ja det har jag för jag tänker på dagmamman. Eller inte på henne utan på att Prinsen kommer att lämnas där om dagarna inom en snar framtid. Både jag och sambon kommer att gå ner lite i tid. Vi har bestämt att Prinsen kommer att vara hos henne mellan 8-15 på dagarna. Han kommer att vara där under verksamheten, äta lunch, sova och sedan gå hem efter mellanmålet. Många barn på den förskola jag arbetar på har betydligt längre dagar än så. Men ändå. Ont i magen. Jobbiga tankar. Vad är det som är viktigt här i livet? Jo att vara med Prinsen. Så varför kommer han att vara mer med dagmamman än med mig och sin pappa? Så varför kommer jag att träffa andras barn mer än mitt eget?

Facebook

Japp jag är med. Så idag hade jag ett nytt meddelande i inboxen. Det var typ så här: "Du är svinsnygg. Verkligen. Kan inte fatta att du är så gammal som du är. Hur är det annars då? Bra hopas jag. Ha det." Det var från någon jag inte känner. Någon född 1987. -87! Jag som är nojan själv fick kalla fötter och raderade ut alla foton på Prinsen. Försökte också få bort min bostadsort men lyckades inte. Undrar om jag har fått en stalker. Hoppas inte.

Familjeliv...

Var in på Familjelivs sida och kollade lite. Kan bara inte låta bli att undra vad det är för folk som hänger där...Någon undrade om en pojke bör få en leksaksspis i present eller om det bara passar flickor. Men hallå?

Såg också en tråd för folk som har bugaboo-vagnar. En tråd! Och där fanns det också möjlighet att ta en bild på sin vagn och skicka in. Förlåt mig men fan vad muppigt!Som att jag skulle bilda klubb med alla som har ett par nike-skor i hallen...

Familjeliv suger.

En blogg som är rätt tyst...fortfarande.

Vet inte vad det är med mig, men jag vet bara inte vad jag ska skriva. Vet inte vad jag gör, men inte sitter jag vid datorn så ofta längre. Är det så att det skulle vara bäst om jag fimpade bloggen helt, la ner istället för att göra något som inte ens kan kallas halvhjärtat? Eller ska jag strunta i skrivkrampen som råder och återkomma när jag har något att komma med? Vet inte. Får se hur jag gör. Men just nu känns min blogg tråkig. Jättemegatrist. Så är det.

Klätterkille

Han kan klättra min son. Idag kom han på hur man tar sig upp i barnstolen och sedan vidare till mitten av köksbordet. Han vet hur man gör för att komma upp i fönstret i rummet där vi sover. Så sitter han där i fönsterbrädan och ser så där nöjd ut. För att han har kläckt idén, för att han har klarat klättringen. Och jag kan inte heller annat än le innan jag tar ner honom återigen och berättar att man faktiskt kan ramla ner. Ler för att han ser så stolt ut, för att han är så söt när han vet att han gjort något bus. Ler för att han är finast i världen. Så klart.

Helgen som var

Fredag: Somnade klockan åtta med Prinsen och sov i tretton timmar. Ja jag måste ha varit jättemegatrött...

Lördag: För första gången sedan Prinsen föddes gjorde sambon och jag något tillsammans då inte Prinsen var med. Åt brunch på Strand hotell och gick sedan och tittade på en dansföreställning med Bounce. Vad ska man säga, de kan helt klart röra sig på ett väldigt coolt sätt. Bounce alltså. Själv satt jag som en pösmunk i min stol i publiken och kände mig inte så himla vältränad. Kul dag och lika kul att komma hem till Prinsen som hade haft en bra dag med mormor och bonusmorfar.

Söndag: Sconesbuffé, fika och babbel med kompisar. Efter det pulkaåkning med Prinsen och bästa vännen K med dotter.

Verkligen en mysig helg!

Nyår blev en flopp

Eftersom Prinsen har magsjuka kom ju inte våra tänkta gäster på nyårsafton eftersom ingen ville bli smittad.

Så här tänkte jag att nyår skulle bli ungefär:
Då Prinsen sov skulle vi äta gott, jag och sambon. Jag hade förberett en tomatröra som vi skulle äta till förrätt på stekt lantbröd. Till varmrätt skulle det bli fläskfilé med hasselbackspotatis och lingonsås. Vi skippade desserten och tänkte gå direkt på chipsen och dippen. Så blev inte fallet.

Nyår blev så här:
Prinsen somnade sent eftersom han hade sovit sent på dagen. Jag gick och lade mig med honom och somnade själv. Då jag vaknade var klockan 23.00 och sambon var svinhungrig eftersom han inte hade ätit ordentligt på dagen. Han hade varit på övervåningen hela dagen och renoverat och jag hade inte sett till att det fanns någon bra mat till lunch utan vi åt endast ett par korvar var. Hur som helst så var sambon utsvulten och på risigt humör då jag stapplade ut ur sovrummet."Vi skippar förrätten" sa han. "Jag måste ha riktig mat på en gång". "Visst" sa jag som inte var hungrig utan snarare mådde illa efter att ha sovit i tre kvart. Åt lite men blev störd på sambon som satt och vessade och var neggig. Det hela slutade med att sambon kröp ner bredvid Prinsen och somnade. Själv stod jag i regnet helt solo och tittade på fyrverkerier vid tolvslaget.

Alltså; Ingen dans, ingen snygg klänning, ingen skumpa. Inte ens förrätt och knappt något sällskap. Men vad är väl en bal på slottet. Jag tittade på grannarna som skålade med hattar på sne ute på parkeringen och sedan gick jag in och pussade på min prins. "Gott nytt år min älskling" viskade jag för att sedan inta soffan och zappa tills klockan halv två då jag dunsade ner i sängen. Sambon? Han var på bättre humör dagen efter. Visst kan jag tycka att nyårsfirandet blev en flopp då jag fick stå ensam på garageuppfarten i regnet och då de nyinköpta spelen fortfarande var ouppackade. Men egentligen. Ingen baksmälla, ingen konkurrens i soffan. Världens finaste pojke snusandes i sovrummet. En jävligt grinig (trött) men ändå bra karl bredvid. Nej. Jag kan faktiskt inte klaga ändå på något sätt.