fredag 9 april 2010
Piller
Näe som sagt gillar jag inte piller. Och ändå har jag petat i mig multivitaminer varje dag i typ fem år. För det ska man göra när man planerar att skaffa barn och gärna när man ammar. Och vi har ju som ni vet försökt att få barn länge. Och idag sa de på nyheterna att det är farligt, ökar risken att få bröstcancer. Och jag blir nojjig så klart. Men jag har scannat mina tuttar nyligen och kastat vitaminburken idag. Kan jag sluta grubbla över det och hur resonerar ni?
Jämföra
Igår när jag kom till dagmamman med Prinsen berättade dagmamman att lilla A som går där har blivit storasyster.
Dagmamman: Tänk vad de kommer att ha att göra! En treåring, en på två och så en bebis. Och A som är så envis med sitt humör. Det blir tufft.
Jag säger: Jaha.
Jag tänker: Men det är väl ingen som har knivhotat dem att skaffa tre barn så tätt? Och förresten vet jag vad som är tuffare. Att kämpa på i år och dar och inte få något barn alls, det är jobbigt! Att ha fått tre gåvor i form av barn är väl inget.
När ska jag sluta att tänka dessa tankar? När ska jag kunna ärligt kunna hålla med och sluta jämföra med folk i barnlöshetskarusellen? Aldrig eller?
Dagmamman: Tänk vad de kommer att ha att göra! En treåring, en på två och så en bebis. Och A som är så envis med sitt humör. Det blir tufft.
Jag säger: Jaha.
Jag tänker: Men det är väl ingen som har knivhotat dem att skaffa tre barn så tätt? Och förresten vet jag vad som är tuffare. Att kämpa på i år och dar och inte få något barn alls, det är jobbigt! Att ha fått tre gåvor i form av barn är väl inget.
När ska jag sluta att tänka dessa tankar? När ska jag kunna ärligt kunna hålla med och sluta jämföra med folk i barnlöshetskarusellen? Aldrig eller?
Jobb
Det har hänt förr och nu hände det igen. Jag flippade på jobbet.
Så här: I januari delade vi i personalen upp olika ansvarsområden gällande miljön. Någon skulle göra en affär och samlade ihop saker till det. Mer än så blev det inte. I torsdags hade vi få barn på jobbet. Jag som hade varit på studiebesök på en annan förskola tidigare i veckan hade fått många nya idéer Impulsiv som jag är började jag ordna i det stora rum där även den tilltänkta affären skulle vara. Jag gjorde en bilhörna, visade tydligt så att barnen ska förstå var man leker med vad. Jag rensade ut en hel del leksaker och jag gjorde även en hörna med en affär.
I måndags när jag kom till jobbet var det ingen som sa något om rummet jag fixat till. När kollegan P gick hem sa kollegan J: "Du det var inget bra att du gjorde affären. Det var P:s jobb." Jag fick veta att även köksan hade lagt sin näsa i blöt (som vanligt), att de pratat om det och J sa att hon också hade spätt på det hela med att säga "Så det var därför inte Anna-Bell skrev ut de där bilderna, för att hon fixade med affären i stället." Och jag lågade. För att folk snackar. För att det är få som tar tummen ur. Jag och kollegan M ska vara avdelningsansvariga och ha koll på den pedagogiska miljön, men vi får inget göra. Jag blir så himla frustrerad när inget händer! Jag ringde upp P och hon sa att hon kände sig överkörd, inte delaktig men att jag hade gjort jättefint. Jag sa gråtandes till kollegan D som kallat mig härjad att nu får det vara slut. Man säger inte så! Vad är detta!
Ok, jag borde kanske ha ringt till P och sagt "Vi har lite barn idag och jag har nyss fått en idé om affären." För så var det. Jag ligger inte hemma i bädden och funderar på jobbet. Jag får en idé och kör, är spontan.
Jag vet inte om jag här lyckas förmedla det var ville berätta, att det är lite upp och ner på jobbet. Det är inte så att jag vantrivs. Men en del saker verkar hänga i väggarna sedan urminnestider på det där stället, vilket gör mig galen. Och jag kan inte svälja, samlar på hög, lackar ur och känner mig som en dramaqueen efteråt.
Idag ska jag på intervju. Detta är tredje i raden. Hoppas att det är något bra på gång.
Så här: I januari delade vi i personalen upp olika ansvarsområden gällande miljön. Någon skulle göra en affär och samlade ihop saker till det. Mer än så blev det inte. I torsdags hade vi få barn på jobbet. Jag som hade varit på studiebesök på en annan förskola tidigare i veckan hade fått många nya idéer Impulsiv som jag är började jag ordna i det stora rum där även den tilltänkta affären skulle vara. Jag gjorde en bilhörna, visade tydligt så att barnen ska förstå var man leker med vad. Jag rensade ut en hel del leksaker och jag gjorde även en hörna med en affär.
I måndags när jag kom till jobbet var det ingen som sa något om rummet jag fixat till. När kollegan P gick hem sa kollegan J: "Du det var inget bra att du gjorde affären. Det var P:s jobb." Jag fick veta att även köksan hade lagt sin näsa i blöt (som vanligt), att de pratat om det och J sa att hon också hade spätt på det hela med att säga "Så det var därför inte Anna-Bell skrev ut de där bilderna, för att hon fixade med affären i stället." Och jag lågade. För att folk snackar. För att det är få som tar tummen ur. Jag och kollegan M ska vara avdelningsansvariga och ha koll på den pedagogiska miljön, men vi får inget göra. Jag blir så himla frustrerad när inget händer! Jag ringde upp P och hon sa att hon kände sig överkörd, inte delaktig men att jag hade gjort jättefint. Jag sa gråtandes till kollegan D som kallat mig härjad att nu får det vara slut. Man säger inte så! Vad är detta!
Ok, jag borde kanske ha ringt till P och sagt "Vi har lite barn idag och jag har nyss fått en idé om affären." För så var det. Jag ligger inte hemma i bädden och funderar på jobbet. Jag får en idé och kör, är spontan.
Jag vet inte om jag här lyckas förmedla det var ville berätta, att det är lite upp och ner på jobbet. Det är inte så att jag vantrivs. Men en del saker verkar hänga i väggarna sedan urminnestider på det där stället, vilket gör mig galen. Och jag kan inte svälja, samlar på hög, lackar ur och känner mig som en dramaqueen efteråt.
Idag ska jag på intervju. Detta är tredje i raden. Hoppas att det är något bra på gång.
onsdag 7 april 2010
Rosa telefon
Igår i leksaksaffären där Prinsen och jag var ensamma med expediten.
Jag: Har ni någon mobiltelefon?
Expediten: Nej de är slut.
Jag: Åh nej Prinsen, vad tråkigt. Vilken otur. De är slut.
E: Vi har bara rosa kvar och det vill han väl inte ha.
Jag till E: Rosa kan funka bra.
Jag till Prinsen: Titta Prinsen de har rosa mobiltelefoner. (Visar förpackningen med tillhörande rosa glittrig mobilväska.) Vad tycker du om den?
Prinsen: Jättefin! Vi betalar den nu!
E: Ska det vara en present?
Jag: Nej den är till min son.
Jag: Har ni någon mobiltelefon?
Expediten: Nej de är slut.
Jag: Åh nej Prinsen, vad tråkigt. Vilken otur. De är slut.
E: Vi har bara rosa kvar och det vill han väl inte ha.
Jag till E: Rosa kan funka bra.
Jag till Prinsen: Titta Prinsen de har rosa mobiltelefoner. (Visar förpackningen med tillhörande rosa glittrig mobilväska.) Vad tycker du om den?
Prinsen: Jättefin! Vi betalar den nu!
E: Ska det vara en present?
Jag: Nej den är till min son.
måndag 5 april 2010
Flipp
Jorå påsken har varit bra. Prinsen är inte jättevan att få godis. Han fick inget innan han var tre. Nu får han ibland. I påsk fick han flera ägg och det blev hybris. Han fick äta mer än vanligt. Och fick en flipp av allt socker. Skrik och skrän. Han vrålade inne i badrummet på syrrans toa när vi skulle borsta tänderna. Ålade på golvet och slutade inte ens när han sparkat till en strykbräda som föll som en fura och landade rakt i skallen på mig. När jag hade burit in honom i sängen fortsatte han att vråla, skrek sig hes, sparkade sig svettig. Jag har aldrig sett något liknande. Inte hos mitt barn. Av den mängd godis som många barn äter en lördag blev han galen. Efter lång tid blev han lugn, snyftade, suckade. En av de stora kusinerna kom in. "Jag har varit på dåligt humör" sa Prinsen. Nu tar vi det piano med godis. Det verkar vara som en drog.
fredag 2 april 2010
torsdag 1 april 2010
Dålig pedagogik
Huset ser värre ut än någonsin. Vi har nu hållit på i ett halvår på undervåningen. Det är där vi bor, äter, lever. På övervåningen sover vi endast. Stora lådor med vitvaror i fyller hela vardagsrummet, allt i huset är dammigt, vi kan inte laga mat hemma. Detta läge är ansträngande. Jag vet, det blir fint sedan. Men nu suger det. Sambon kör på jämt, är duktig, men kan aldrig vara med, bangar grej efter grej. Det är så det måste vara men det är tråkigt. Vi umgås inte på ett roligt sätt. Bara pratar om brädor som ska bäras till släpet som ska vidare till sophanteringen, om kakel och praktiska saker.
Ikväll var toapappret och tandkrämen slut. Jag menar slut. Vi hade torkat slut på Prinsens näsdukar och tvättlappar och klippt upp tuben med tandkräm, skrapat tills den var finito. Jorå vi har råd med papper och tandkräm. Jag bara glömde tidigare idag. Och igår och dagen innan. Det är mycket nu. Så på kvällen efter att jag hade tvättat ett par maskiner och städat toan lade jag prinsen. Det var en halvtimme innan Stora Ica stänger. Prinsen körde igång och testade mig efter vällingen och sagan, skrek att han inte ville somna själv. Jag hade stängt grinden till övervåningen och var på väg till affären, stod i hallen och sambon kaklade. "Släpp ut mig från finkan! Jag ska inte sova!" vrålade Prinsen gång på gång och jag tog till det fula. Den dumma, avskyvärda pedagogiken som jag hatar när jag använder. "Nu slutar du och går och lägger dig, mamma måste handla. Om du vill ha något påskägg lyssnar du på mig annars tar jag och hivar bort det!" Så höll jag upp ägget som låg i hallen och Prinsen skrek vidare. Jag hotar. Med att min prins inte ska få snarre i ägg. Fy fan vad lågt. Som att läggning och påskägg har något samband för ett barn. Men jag pallade inte med skriket, var trött, stressad, inte alls sugen på att åka till Ica vid stängning och det bara slank ur mig. Sedan sa vi hej då och jag hörde sambon säga från köket att han kunde ta det och det var tyst när jag låste ytterdörren. I efterhand hade jag helst velat säga "Självklart kommer jag och ligger bredvid dig en stund älskling så ska du se att du somnar." Lyssnade på Lugna Favoriter i bilen till Ica. På någon patetisk låt som man hånglade till som fjortis. Och fick torka mig i ögonen. I morgon ska jag be om ursäkt. För det är klart att du ska få ägg Prinsen. Mamma var trött, blev lite sur för att du skrek på övervåningen och jag sa dumt. Det var fel av mig att säga att jag skulle langa ägget om du skrek och inte ville sova. Men det är bra om du lyssnar på mig och kan somna själv utan att göra en scen. Men mamma ska inte hota, det är inte ok. Jag ska se till att det blir något exta i ägget som konpensation. Ok?
Ikväll var toapappret och tandkrämen slut. Jag menar slut. Vi hade torkat slut på Prinsens näsdukar och tvättlappar och klippt upp tuben med tandkräm, skrapat tills den var finito. Jorå vi har råd med papper och tandkräm. Jag bara glömde tidigare idag. Och igår och dagen innan. Det är mycket nu. Så på kvällen efter att jag hade tvättat ett par maskiner och städat toan lade jag prinsen. Det var en halvtimme innan Stora Ica stänger. Prinsen körde igång och testade mig efter vällingen och sagan, skrek att han inte ville somna själv. Jag hade stängt grinden till övervåningen och var på väg till affären, stod i hallen och sambon kaklade. "Släpp ut mig från finkan! Jag ska inte sova!" vrålade Prinsen gång på gång och jag tog till det fula. Den dumma, avskyvärda pedagogiken som jag hatar när jag använder. "Nu slutar du och går och lägger dig, mamma måste handla. Om du vill ha något påskägg lyssnar du på mig annars tar jag och hivar bort det!" Så höll jag upp ägget som låg i hallen och Prinsen skrek vidare. Jag hotar. Med att min prins inte ska få snarre i ägg. Fy fan vad lågt. Som att läggning och påskägg har något samband för ett barn. Men jag pallade inte med skriket, var trött, stressad, inte alls sugen på att åka till Ica vid stängning och det bara slank ur mig. Sedan sa vi hej då och jag hörde sambon säga från köket att han kunde ta det och det var tyst när jag låste ytterdörren. I efterhand hade jag helst velat säga "Självklart kommer jag och ligger bredvid dig en stund älskling så ska du se att du somnar." Lyssnade på Lugna Favoriter i bilen till Ica. På någon patetisk låt som man hånglade till som fjortis. Och fick torka mig i ögonen. I morgon ska jag be om ursäkt. För det är klart att du ska få ägg Prinsen. Mamma var trött, blev lite sur för att du skrek på övervåningen och jag sa dumt. Det var fel av mig att säga att jag skulle langa ägget om du skrek och inte ville sova. Men det är bra om du lyssnar på mig och kan somna själv utan att göra en scen. Men mamma ska inte hota, det är inte ok. Jag ska se till att det blir något exta i ägget som konpensation. Ok?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
