Tack!

Först av allt vill jag säga tack! Tack till er alla som lämnade ett avtryck och skrev en liten presentation om er själva. Det var väldigt kul för mig att ta det av! Jag tycker att det är så kul att ni följer mig här på bloggen! Underbart att många av er har lyckats få det ni önskar mest, all lycka till er som fortfarande kämpar!

Helgen har varit lugn. Det började med att Prinsen hade feber och ont i halsen när jag hämtade honom hos dagmamman i torsdags. Då jag vet att det går halsfluss hos dagmamman ringde jag i fredags till vårdcentralen. "Det är ingen som kollar upp efter en eller två dagar" fick jag till svar. "Dessutom kan man se tidigast i morgon om det är halsluss." Så det var bara att hålla ut. Med alvedon som tog ner febertopparna som högst var 39.9. Man förstår ju att något är galet när ens prins tackar nej till både sagoläsning och isglass. Efter två nätter med risig sömn, med stekheta fötter på min rygg åkte vi till närakuten igår. Jorå. Halsfluss. Efter bara några doser av penicillinet mår Prinsen bättre och det är en fröjd att se att han nu leker för fullt igen.

Det börjar dra ihop sig på riktigt och idag ska jag nog ut i förrådet och leta fram grejer som vagn och spjälsäng. Dessa saker var nära att hamna på blocket i våras precis i samma veva som jag testade positivt. Nu hoppas jag bara på att sakerna ser ok ut, ska hotta upp dem lite tänkte jag.

Bye the way var jag nostalgisk här om dagen. Den 16:e var det precis fem år sedan jag kissade på stickan och fick ett positivt utslag. Det fanns något litet där inne, någon liten som sedan blev Prinsen. Fantastiskt att tänka på.

Hej

Ibland dyker det upp någon ny person som visar sig läsa bloggen. Vissa har följt den ett tag utan att ge sig till känna, andra sträckläser en massa på en gång och säger hej direkt. Mig spelar det ingen som helst roll vilket man väljer att göra, men visst blir man nyfiken. Vem är DU som läser min blogg och varför läser du?

Vill passa på att säga hej och välkommen till Wilda Mathilda som både gav sig tillkänna och skrev fina ord här om dagen.

/Anna-Bell

Gråt

Jag har verkligen inte slösat på tårar under graviditeten, inte mer än vanligt, men den här veckan har jag gråtit två gånger. Den ena gången var när jag ringde till sjukhuset där snittet ska göras. Jag tänkte att det planerade datumet låg lite väl tätt inpå det beräknade förlossningsdatumet. Så jag ringde och frågade, bara undrade. Och blev sedan ifrågasatt. Det var inte så att jag var gå-på-ig, inte alls. Jag vill bara inte att förlossningen ska dra igång, utan att det blir lungt och fint denna gång och tänkte att det kanske är bra att ha några extra dagar att spela på. Men jag fick inga goda råd. Bara ett dåliga samvete när syrran sa "Men är det ingen som sagt att det är bäst att barnet ligger så länge som möjligt i livmodern?!" Sedan sa hon att "Men du har ju gått igenom en del ser jag..." men jag vet inte vilket av allt hon menade. Hur som helst fick vi en ändrad tid för snitt, två dagar tidigare än den förra. Och efter samtalet grinade jag på jobbet, hulkade för att jag tyckte att hon inte gav mig bra information, utan bara ett dåligt samvete. Som att jag inte skulle göra det som är bäst för barnet.

Den andra gången tårarna kom var en morgon i badrummet. "Prinsen, ge mig din tandborste så ska jag borsta dina tänder" sa jag. Och plötsligt kom tandborsten farandes mot mig och träffade mig mitt på munnen. "Aj!" sa jag och Prinsen rusade ut från toan. Jag vet inte vad som flög i honom, han brukar aldrig kasta saker. När han kom in igen efter kanske två minuter satt jag på toalocket med ett litet blödande sår på munnen och grät. Det liksom bara kom och jag kände mig jättedum. Som en fjant som börjar böla för ett litet sår. Jag kände mig pinsam och blev rädd att jag gav honom dåligt samvete. "Förlåt" sa han och kröp upp i mitt knä. "Gjorde det ont, blöder det?" "Ja" svarade jag. "Det var inte med flit" sa han. "Älskade, du kastade tandborsten men det var inte meningen att göra illa mamma, det förstår jag" sa jag. Så kramades vi länge och jag förklarade att jag har lätt för att gråta just nu, att man kan bli så när man har en bebis i magen. Att jag nog började gråta för att jag är lite trött. Att det inte alls var så farligt med tandborsten och det lilla såret på min läpp. Jag tror att han förstod.

Jag är nog lite känslig just nu.

Tankar om blod

Jag har varit rätt cool den senaste tiden. Gått till kuratorn med jämna mellanrum. Inte nojat för mycket. Inte alls för snittet som skall utföras inom en relativt snar framtid. Så i natt. Vaknade jag med andan i halsen. Tänkte på blod. På två och en halv liter som rann ur min kropp då Prinsen föddes. Jag. Vill. Inte. Förlora. Blod. Igen. Kände mig plötsligt rädd där jag låg i dubbelsängen och lyssnade på Prinsens och sambons andetag. Katastroftankarna kom slagkraftigt från ingenstans och jag försökte slå bort dem. Någon ska skära mig i magen. Det hände inte förra gången jag födde barn, men jag blödde som en gris ändå. Jag vet att det nog kommer att gå fint, att min livmoder nog vill dra ihop sig den här gången. Men ändå kom rädslan. För att ligga och blöda. Förblöda.

Jacka

Jag vet inte varför, för jag känner inte min granntant så vidare värst alls. Men här om dagen när vi sa hej till varann fick hon för sig att hon hade en jacka som jag kunde få. Så igår knackade hon på med en skitful blå jacka från typ 1982. En tunn variant med en logga från Lindex som jag aldrig någonsin har sett. Så sa hon "Här är jackan och det är ju din favoritfärg!" Öh, hur tänkte hon då? Att jag har en blå Everestjacka i dun (som sjunger på sista värsen) eller vad? Så vad ska jag göra nu då? Jag vill absolut inte ha den muggiga jackan på mig men vill ju heller inte verka otacksam. Har heller ingen lust att förvara den i varken en garderob eller i förrådet. Tack för den.

B

Jag var på fest i lördags. En kompis till mig fyllde 30. Vi är hyfsat bra kompisar, men inte alls jättenära. Vi ses någon gång ibland, pratar lite då och då om mest ytliga grejer. Tidigare på dagen var jag på julmarknad och fick för mig att jag (som var sent ute med present) skulle köpa något till kompisen där. Jättebra. Liksom två flugor i en smäll. Jag inhandlade lite olika marmelader och något slags knäcke plus en pepparkaksdag. Det var ett färdigt kitt. Tänkte att det såg mysigt ut, lite hemma-hos och att kompisen skulle kunna baka med dottern. Dessa saker fanns inslaget i cellofan. På vägen till festen stannade jag vid en blomsteraffär och köpte en stor bukett röda tulpaner. Festen var trevlig, en tillställning hemma för bara tjejkompisarna, och det bjöds på smörgåstårta. Efter ett par timmar började kompisen öppna sina presenter. Det var behandlingar på Sturebadet, spabesök och allt möjligt lyxigt...och min cellofangrej. Även om flera andra hade gått ihop, vilket inte jag hade då jag inte umgås med hennes andra vänner, så kändes det så fel. Så snålt trots att det ändå gick på drygt tvåhundringen. Ja i dessa havandeskapspenningstider tyckte jag att det räckte så. Fel trots att jag är en sån person som inte gillar när folk blåser upp det där med presenter. För jag tycker faktiskt att det är tanken som räknas. På riktigt. Men så ändå. Känslan av att det hela var fel och B. Varför då egentligen?

Lyckodag

Vi firar här hemma i förorten idag. Firar att det är elva år sedan sambon och jag träffades. Elva år sedan jag sneglade på honom och tyckte att, jo han var väldigt fin. Elva år sedan hyrde en massa filmer, höll i handen och blev förälskade. Det har varit toppar och dalar. Vi har bott flera år på minimala kvadratmeter, varit många och långa svängar i IVF-karusellen, renoverat i flera år. Jag har älskat honom besinnigslöst men ibland velat dumpa honom på dagen. Min fina sambo. Han som blev pappa till mina barn. I kväll ska vi äta gott tillsammans med Prinsen. På fredag ska vi på restaurang, bara han och jag.

Vi firar mer idag. Det är precis fem år sedan vi var på Huddinge sjukhus och fick tillbka ett embryo. Ett starkt litet embryo som höll sig fast, utvecklades och gjorde oss till föräldrar. Det var embryot som blev han. Vår älskade prins. Han som gör mig lycklig varje dag. Som just nu sitter i soffan med en mantel på sig, tittar på film och äter kalla prinskorvar.

Kärlek. Rus. Lyckodag.