Gråt

Jag har verkligen inte slösat på tårar under graviditeten, inte mer än vanligt, men den här veckan har jag gråtit två gånger. Den ena gången var när jag ringde till sjukhuset där snittet ska göras. Jag tänkte att det planerade datumet låg lite väl tätt inpå det beräknade förlossningsdatumet. Så jag ringde och frågade, bara undrade. Och blev sedan ifrågasatt. Det var inte så att jag var gå-på-ig, inte alls. Jag vill bara inte att förlossningen ska dra igång, utan att det blir lungt och fint denna gång och tänkte att det kanske är bra att ha några extra dagar att spela på. Men jag fick inga goda råd. Bara ett dåliga samvete när syrran sa "Men är det ingen som sagt att det är bäst att barnet ligger så länge som möjligt i livmodern?!" Sedan sa hon att "Men du har ju gått igenom en del ser jag..." men jag vet inte vilket av allt hon menade. Hur som helst fick vi en ändrad tid för snitt, två dagar tidigare än den förra. Och efter samtalet grinade jag på jobbet, hulkade för att jag tyckte att hon inte gav mig bra information, utan bara ett dåligt samvete. Som att jag inte skulle göra det som är bäst för barnet.

Den andra gången tårarna kom var en morgon i badrummet. "Prinsen, ge mig din tandborste så ska jag borsta dina tänder" sa jag. Och plötsligt kom tandborsten farandes mot mig och träffade mig mitt på munnen. "Aj!" sa jag och Prinsen rusade ut från toan. Jag vet inte vad som flög i honom, han brukar aldrig kasta saker. När han kom in igen efter kanske två minuter satt jag på toalocket med ett litet blödande sår på munnen och grät. Det liksom bara kom och jag kände mig jättedum. Som en fjant som börjar böla för ett litet sår. Jag kände mig pinsam och blev rädd att jag gav honom dåligt samvete. "Förlåt" sa han och kröp upp i mitt knä. "Gjorde det ont, blöder det?" "Ja" svarade jag. "Det var inte med flit" sa han. "Älskade, du kastade tandborsten men det var inte meningen att göra illa mamma, det förstår jag" sa jag. Så kramades vi länge och jag förklarade att jag har lätt för att gråta just nu, att man kan bli så när man har en bebis i magen. Att jag nog började gråta för att jag är lite trött. Att det inte alls var så farligt med tandborsten och det lilla såret på min läpp. Jag tror att han förstod.

Jag är nog lite känslig just nu.