Rörd

Jag arbetar ju med människor. Vissa föräldrar och barn står jag nära, några enstaka ytterligare lite mer nära. En del föräldrar väljer att prata mycket med mig, andra talar mer med någon kollega till mig. Vissa barn väljer att ty sig till mig, andra till en annan pedagog. Så klart.

Jag har länge haft en liten tjej som verkligen har varit "min" på jobbet. Hon har valt mig, tytt sig till mig och föräldrarna har (förmodligen) känt tillit till mig. Denna lilla tjej och jag har haft en speciell relation, så känns det.

Idag var hon ledig, lilltjejen. Men så kom hon tillsammans med sin mamma. Med ett jätteblompaket, med choklad , med paket till vår bebis och med en kort på flickan. Jag kunde inte hålla tårarna borta när jag läste de fina orden. Att det skulle sakna mig. Att jag är hennes favvofröken. Så mammans nummer. Om jag vill ta barnvagnspromenader i vår då lilltjejen ska få ett syskon.

Jag blir bara så himla rörd.