B

Jag var på fest i lördags. En kompis till mig fyllde 30. Vi är hyfsat bra kompisar, men inte alls jättenära. Vi ses någon gång ibland, pratar lite då och då om mest ytliga grejer. Tidigare på dagen var jag på julmarknad och fick för mig att jag (som var sent ute med present) skulle köpa något till kompisen där. Jättebra. Liksom två flugor i en smäll. Jag inhandlade lite olika marmelader och något slags knäcke plus en pepparkaksdag. Det var ett färdigt kitt. Tänkte att det såg mysigt ut, lite hemma-hos och att kompisen skulle kunna baka med dottern. Dessa saker fanns inslaget i cellofan. På vägen till festen stannade jag vid en blomsteraffär och köpte en stor bukett röda tulpaner. Festen var trevlig, en tillställning hemma för bara tjejkompisarna, och det bjöds på smörgåstårta. Efter ett par timmar började kompisen öppna sina presenter. Det var behandlingar på Sturebadet, spabesök och allt möjligt lyxigt...och min cellofangrej. Även om flera andra hade gått ihop, vilket inte jag hade då jag inte umgås med hennes andra vänner, så kändes det så fel. Så snålt trots att det ändå gick på drygt tvåhundringen. Ja i dessa havandeskapspenningstider tyckte jag att det räckte så. Fel trots att jag är en sån person som inte gillar när folk blåser upp det där med presenter. För jag tycker faktiskt att det är tanken som räknas. På riktigt. Men så ändå. Känslan av att det hela var fel och B. Varför då egentligen?