Jippi!

Inget utslag på stickan i morse. Blir glad av två anledninger:

Barnmorskan sa att slemhinnan hade blivit tjockare sedan jag fick Prinsen. "Om det inte är så att du är längre fram i cykeln än vad jag tror" lade hon till. (Det var jag alltså inte.)

Jag ska ruva snart! I början av nästa vecka får vi tillbaka en eskimå!

Att blinka

Sambon i bilen(skrikandes): Men blinka då gubbjävel!

Prinsen: Sträcker upp sina händer, knyter nävarna och spretar sedan med fingrarna. Fram och tillbaka. Precis så man gör då man blinkar med händerna när man sjungar Blinka lilla stjärna.

Räkmacka de luxe?

Imorgon ska jag helst inte få en glad gubbe på ägglossningsstickorna. Det betyder att vi måste strunta i att göra frysförsöket denna månad. Hoppas att den glada gubben visar sig på fredag istället.

OM det skulle bli ett syskon till Prinsen med någon av dessa två eskimåer som ligger i frysen skulle det vara som att glida fram på en räkmcka för mig. Vad kallar man det då ifall man bara har lite nice i bingen då man ska göra barn? Räkmacka de luxe eller vad?

Bloggträff?

Hm. Anna pratade om nån bloggträff...Vad var det? Någon?

Lite ute ur garderoben

Idag var det skrivarkurs som sagt. Det sista som hände var att det delades ut nya texter. En av dem var min text. Första ordet i texten är "barnlöshet." Såg att vissa började läsa direkt. Känns lite jobbigt faktiskt, men det finns ingen annan väg att gå. Jag har något inom mig som driver mig att skriva. Därför har jag denna blogg, därför sökte jag mig till en skrivarkurs. Det är ju kampen om att få Prinsen som ligger mig nära, som jag vill skriva om. Jag är bara rädd att jag kommer att börja gråta då det ska talas om min text nästa måndag. Det vill jag verkligen inte. Jag kommer att få höra omdömen från alla och det är riktigt pirrigt. Känns lite jobbigt att andra nu vet om saker som min mamma inte ens har en aning om. En dag ska hon få veta att prinsen är ett längtansbarn. Får bli vid ett bra tillfälle nångång.

Huddinge

Var där i dag, på fertilietsenheten i Huddinge. Förvånades även idag över att barnlösa sitter i samma rum som gravida som ska till mödravården. Hur tänkte de när de valde att ha det så? Inte alls förmodligen.

Så fick jag komma in till en barnmorska. "Du gjorde ett FET här ja..." Hon tittar på mig. "Ja. Det blev en pojke..." Min röst börjar stocka sig. Plötsligt gråter jag. "Oj vad det blev känslosamt. Jag kände det redan när jag kom in i de här lokalerna." Hon hämtade en servett och tittade på mig, sa "Ja det är klart att du kopplar ihop det här stället med vissa saker.Men det är ju härligt att du är så lycklig!Det ska man vara då man pratar om sina barn.""Ja! Tänk att det verkligen funkade!" får jag fram. "Det är häftigt"säger hon. "Så himla häftigt. Magiskt!"

Jag hade några äggblåsor och det såg bra ut. Det är bara det att om jag får ägglossning på onsdag eller torsdag så måste vi skjuta upp det hela till nästa månad eftersom kliniken inte har resurser att ha öppet på helgen. Det mest troliga är att ÄL sker på torsdag eller fredag. Hoppas på det sistnämnda men tror på det första. Imorgon ska jag börja köra med stickor. Det känns lite spännande faktiskt.

Måndag i stress

Imorgon ska detta hända:

På morgonen har jag en tid för VUL. Ska kolla om det finns några äggblåsor.

På eftermiddagen ska jag till läkaren och titta till min sköldkörtel och dess värden.

Senare på eftermiddagen ska jag på skrivarkursen.(Ska komma ut ur IVF-garderoben för mina kurskamrater...)

Vet inte riktigt hur allt kommer att lösa sig. Jag ska nämligen var hemma med Prinsen också eftersom han är sjuk. Har heller ingen bil att transpotreras med. Det får nog bli så att sambon får stanna hemma från jobbet tills jag är hemma från besöket på Huddinge.

Repris

Detta har hänt i helgen och det har hänt förr:

Prinsen hade hög feber och vi kollade upp det. Ännu en...just det. Öroninflammation.

Sjunde i raden var det. Han har bland annat haft öroninflammation nu i september, oktober, december, januari och i februari. Om två veckor har vi en tid hos öronspecialisten. Då ska vi prata om rör på allvar.

Sund?

Så kommer jag till skrivarkursen. Har jobbat hela dagen med de små barnen, åkt hem i en halvtimme för att vara intensivt med Prinsen innan det är dax att åka vidare. Cykel till bussen. Buss till tunnelbanan. Tunnelbanan till skolan. Stressa för att hinna köpa ny bussremsa i Pressbyrån och sedan in till skolans fik och inhandla macka och festis (middag). Så började kursen och vi hade lektion i 1 1/2 timme innan vi fick rast. Då vi fikar pratar vi om träning. Jag säger att jag inte prioriterar det just nu, att jag väljer annat. Då säger en av mina nya skrivarkompisar; "Men du ser ju ut som sundheten själv!" Gör jag? Blev så glad! Massor av energi in på egokontot. Tack!

Kurs

Jag har börjat en skrivarkurs. Det är jättekul och det är i en fin grupp som inte är homogen på något sätt. Jag vill berätta min historia om då Prinsen blev till men är ju då tvungen att komma ut ur IVF-garderoben där, jag som inte ens berättat för min egen mamma. Det känns lite läskigt. Jag känner ju fortfarande att det är ett känsligt ämne och jag skulle faktiskt kunna börja gråta av minnen och för att jag blir så berörd då jag talar om hur vi kämpade och längtade. Hoppas att någon där är intresserad av att höra min story.

Läkarbesöket

I lördags åkte vi till läkaren med Prinsen. Han hade lite tungt att andas. Vi fick luftrörsvidgande att ge honom. Prinsen hade en öroninflammation på gång men det var lite tidigt att behandla tyckte läkaren. Fick därför penicillin utskrivet OM Prinsens feber skulle bli hög, då skulle v ge honom det.(Det är på så sätt vi vet att han har ont i sina öron, att han har hög feber.)

Prinsen är nu förkyld, rosslig men bättre. Han har förhöjd kroppstemp, ca 37,9 och jag hoppas att den inte kommer att bli högre. Inskolningen var slut i fredags. Den första dagen sambon skulle jobba efter föräldraledigheten var han hemma och vabbade. I morgon ska sambon och Prinsen vara hemma igen. Hoppas att vi slipper penicillinet denna gång. Bort baciller. BORT!

Sjuk igen...

Prinsen är sjuk igen. Det är prick tre veckor sedan vi satt på SÖS hela kvällen och Prinsen fick penicillin mot öroninflammation i båda sina öron.

Igår var Prinsen jättesnuvig och hostig. Idag är det ännu värre plus att han har ansträngd andning och feber. Har tid hos läkaren klockan tre.

Fan! Avskyr när han är sjuk. "Men han är nog förkyld" sa sambon. "Jag orkar inte ta hand om dig också för att du blir ett freak (läs orolig)!" Ja. Jag blir orolig. Kanske har det att göra med att min mamma är sådan. Jag minns när jag var sjuk som liten, hur hennes blick och ansiktsuttryck ändrades när hon tittade till mig. Minns att hon såg orolig ut. Nej. Jag vill inte bli likadan, förmedla oro. Men jag blir orolig då Prinsen är sjuk, kan inte hjälpa det. Då han inte vill äta, då han inte vill leka, då han inte är som vanligt. Jag vet att Prinsen kommer at gråta idag och det känns också jobbigt. Jag avskyr att tjyvhålla honom då läkarna ska titta i hans öron för jag vet att han inte gillar det. Han gråter numer varje gång han bara ser en vit rock, så fort han bara kommer in i sjukhusmiljön så blir han ledsen. Det känns jobbigt. Jag känner medlidande då jag ska förmedla ett lugn.

Struntar i invigningsfesten på syrrans restaurang i eftermiddag och förmodligen även i middagen vi ska ha med jobbet i kväll, beroende på hur min prins mår. Det enda jag vill nu är att Prinsen ska må bra, skiter liksom i resten. Hoppas så att detta bara är en vanlig förkylning och att febern inte stiger. Pleeease!!

Inskolningen

Imorgon är sista dagen på inskolningen hos dagmamman och på måndag börjar karusellen. Den med tidiga mornar för sambon, med att ställa klockan så att jag och Prinsen hinner i tid till dagmamman till åtta. Den då jag måste lämna Prinsen varje morgon, då sambon ska hämta, då vi ska försöka få till vardagspusslet. Jag vet att det kommer att ordna sig men jag är lite obekväm av tanken. Det är skönt att sambon är hemma, mysigt att han är mindre stressad och mer närvarande än då han jobbar. Det är jobbigt att tänka på att Prinsen kommer att vara mer med dagmamman än med oss. Men vi måste dra in lite pengar, så är de ju.

Idag hade jag sovvilan på jobbet. Då Prinsen sov för första gången hos dagmamman i ett blått hus någon kilometer bort låg jag i ett rum tillsammans med fem andra barn som skulle sova. Det enda jag kunde tänka på var Prinsen. Hur hade han det? Var han ledsen när han skulle sova med dagmamman? Undrade han var mamma och pappa var? Grejade han så där i munnen på henne när han skulle somna som han gör på oss? Vad sa han när han vaknade? När han upptäckte att var i ett främmande sovrum, på ett fluffigt överkast, i stället för hemma hos oss?

Det hade gått bra. "Lite protester..." berättade dagmamman i ett sms "...men det gick bra tycker jag" skrev hon.

Hon är previlegiad, dagmamman. Hon har fått världens finaste kille i sin barngrupp, så är det. Jag hoppas att jag kan lita på att hon tar hand om honom på bästa sätt.Något annat är otänkbart.

VUL

Jodå imorse dök Tant Röd upp som på beställning. Jag ringde Huddinge som hade den där tjänsten att de skulle ringa upp. Tjugo i nio på morgonen sa den monotona rösten. Klockan nio började jag jobba,ingen hade ringt, och då jag av en händelse var inne i förrådet på jobbet där jag förvara min väska hörde jag att det burrade av min ljudlösa telefon. Jag svarade och förklarade att jag inte kunde prata men att de kanske kunde ta mitt personnummer. Fick en tid för ultraljud om ett par veckor så att vi vet att jag har några äggblåsor. Dum tid men vad att göra. Vill fortfarande inta vara öppen om vad jag ska göra av olika anledninger så jag får väl helt enkelt säga att jag måste till läkaren. Får väl dra en gammal beprövad om min visdomstand. Jag är bra på vita lögner.

Att ringa

Jag ska ringa till Huddinge sjukhus när jag får mens. Jag tror att det blir imorgon. Det är dax att pröva lyckan. Får skicka sambon att ringa. Det finns inte att stå på toan på jobbet och viska i en telefonlur; "Jag har fått mens nu..."

Surmule

Jag brukar mest vara glad. Ibland är jag irrterad eller arg. Sällan sur, men det var jag igår.

På morgonen städade sambon i köket. Jag dammsög hela hemmet noga och plockade upp varenda grej som låg på fel plats. Så kom min mamma med man på besök. Efter att ha kramat om Prinsen gick mamma på toa och kom ut och sa:"Jag kan hjälpa dig att städa toan. Var finns rengörningsmedel?" Min mamma är snäll, det är inte det. Men hon är också pedant. Själv tycker jag att det är viktigt att jag har ordning och reda bland sakerna så att man hittar det man ska. Att det då och då blir en dammråtta här och där är ingen katastrof även om jag helst vill ha det rent så klart.
"Men snälla! Du hinner knappt komma innanför dörren så ser du något som behöver städas!"sa jag till mamma. "Jag har faktiskt dammsugit hela morgonen, men man får aldrig höra att det är fint här. Det känns som att du tycker att vi har det skitigt och rörigt!"sa jag med rödblossiga kinder.
"Nej det tycker jag inte. Jag vill bara hjälpa till" svarade mamma.

Så ringde syrran. "Ska ni komma och hjälpa till och kratta idag?" undrade hon.
"Kratta?! Vart då?" frågade jag. "Men vart tror du?! Där jag tillbringar hela min tid, 24-7. På mitt jobb. På restaurangen som jag ska arrendera." svarade hon. Kände mig genast så irriterad. För att min syster lät så störig. För att hon tar för givet att jag vet vad hon pratar om. För att det alltid kretsar kring henne och hennes jobb. För att hon aldrig genuint undrar hur det går för mig på mitt jobb.
"Men hur ska jag kunna veta vad du menar. Jag håller inte reda på allt som du sysslar med. Jag har faktiskt också en del att tänka på. Nej jag kan inte kratta nånstanns idag."

Det är verkligen jobbigt att vara på risigt humör. Vet inte varför jag var stingslig igår. Kanske för att jag ska ha mens om nån vecka. Positivt var i alla fall att inte sambon fick en släng av sleven.Dagen slutade med att jag i min ensamhet spydde galla över de dåliga bidragen i melodifestivalen, att jag sedan zappade över till den underbara filmen Grabben i graven bredvid och blev på bra humör lagom tills det var dax att krya ner i sängen.

Idag är jag på bra humör igen.

Bild på lunchen

På min lunchrast fick jag ett mms av dagmamman. En bild visade hur Prinsen satt och grävde i sanden. "Hej mamma! Jag gör kakor."

Skrev tillbaka:"Vad gullig du är som skickar en bild på Prinsen i sandlådan. Trevlig helg!"

"Trevlig helg till er med. Det går så bra med Prinsens inskolning. Han är så go."

Blev så glad.

Dagmamman

Inskolningen har börjat. Prinsen har på tre dagar hunnit vara i två olika lekparker. Han har haft sång- och fruktsamling i skogen och han har tittat på en biofilm på 30 minuter. Första dagen var han där i två timmar. Prinsen åt två stora lass då han kom hem och sov sedan middag i fyra timmar. Det kan vara ansträngande att vara ny hos dagmamman. Det är många nya intryck som ska smältas och tas in. Barnen som ska bli Prinsens kompisar är gulliga och hjälpsamma enligt sambon. Dagmamman verkar veta vad hon sysslar med, hon har varit dagmamma i över 20 år. Snart är vi där. Med hämtningar och lämningar. I ekorrhjulet med alla andra. Men det kommer att gå fint. Det tror jag faktiskt.

Blodprov

Vårdcentralen torsdag morgon:

- Anna-Bell Svensson ja...

Vet att hon,labbtanten, ser på dataskärmen att det är ett HIV-test jag ska göra. Och kolla så att jag inte har hepatit B.

- Då kan du sätta dig i stolen.

Jag drar upp tröjärmen.Vi pratar lite allmänt, några få ord.

- Vet du förresten hur mycket blod man har i kroppen? frågar jag.

- Jag skulle tippa på att du har ca fyra liter. Män har lite mer, kanske fem.

- Hur mycket kan man förlora och fortfarande klara livhanken? undrar jag vidare.

- Jag vet faktiskt inte...

Hon sticker mig i armen, tar ett rör blod och jag tänker att jag redan har kollat så att jag inte har HIV. Det för att mota bort hjärnspökena. Jag fick blod i samband med förlossningen. Av fem personer. Hepatiten däremot kan jag bara hoppas på.

- Nej jag bara tänkte, fortsätter jag. För jag förlorade 2 1/2 liter blod då jag födde mitt barn för snart 1 1/2 år sedan. Jag ville bara veta om jag skulle ha överlevt om jag inte fått blod.

- Oj, det var mycket. Så du har barn?

Hon tar en kompress och viker i hop i mitt armveck. Tejpar över.

- Ja, svarar jag och börjar ta på mig jackan. Jag har brottom till jobbet.

- Så du har ett barn! Och nu ska du göra...Hon pekar på lappen som ligger på det lilla bordet framför oss. "IVF" står det.

- Mm, säger jag. Ja inte idag. Förmodligen snart.

Hon ser glad ut. Lite nyfiken.

- Så du har ett barn...

Jag vill tala om vilken underbart fin son jag har haft lyckan att få. Om att jag fått chansen för att IVF finns. Men plötsligt blir jag så rörd och gråtmild att jag tittar ner i stolen samtidigt som jag knäpper jackan. Jag blinkar bort tårarna och förstår att hon ser.Jag vill tala om att han heter Prinsen och att han är ett mirakel men jag kan inte. Tårarna hänger i de undre ögonfransarna och det sticker i näsan. Jag ler, sväljer, säger hej då och skyndar mot utgången.

- Lycka till! ropar hon efter mig.

Utmaning

Vad gjorde du för 10 år sedan?
Jobbade i restaurangbranchen, var singel, planerade en resa till Bali med två kompisar.

Vad gjorde du för ett år sedan?
Var föräldraledig med Prinsen som var ett halvår.

Tre snask du gillar?
Lakrits, fikabröd och goda ostar.(Låter som att jag rullar fram...)

Tre sånger du kan hela texten till?
Massor! Bland annat en hel del Ted Gärdestadlåtar, schlagers och en massa barnsånger.

Vad skulle du göra om du var miljonär?
Se till att mina nära och kära fick lite stålar. Köpa det jag ville ha typ en jeep och sedan se till att hitta någon syssla som var riktigt rolig att göra. Ett hus i ett varmt land skulle inte heller sitta fel.

Tre dåliga vanor?
Jag är ett kontrollfreak, jag biter på naglarna ibland i smyg och jag svär. Det sistnämnda gör jag bara privat så klart och aldrig på jobbet...

Tre saker du gillar att göra?
Gå på restaurang, vara ute på sjön och skriva, naturligtvis;)

Tre saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa?
Baddräkt, hängselbyxor, keps. (Skulle se galen ut i alla dessa saker).

Tre favoritsaker?
Datorn, bilen, massagestaven.

Ha ha!!Kunde inte låte bli att flippa där på slutet. Nej jag säger mina gympaskor istället för staven;)

Utmanar alla som läser detta!