Det rann ut

För några år sedan umgicks jag en del med en tjej som vi kan kalla för R. Det var innan vi hamnade i IVF-karusellen som hon och jag lärde känna varandra. R träffade sin karl för typ 100 år sedan och de fick två barn innan loppet av några år. Jag minns att R varje gång vi sågs (vi träffades lite sporadiskt) alltid gav mig kommentarer som "Är det inte dags för en bebis snart?" eller "Jaha så du dricker. Jag tänkte att du var gravid." Jag började med IVF och kämpade på, fick alltid samma irriterande frågor. Hon blev gravid med sitt tredje barn och ett efter halvår efter att hon födde sin son kom även Prinsen till världen. Vi har alltså barn i samma ålder. Hon har flyttat till samma förort som mig. Det tar max tio minuter att cykla mellan. Umgås vi nu mer? Nej. Det har runnit ut i sanden. Det är inget jag direkt gråter blod över, jag har andra vänner. Det är bara så irriterande när jag tänker på det. Varför tjatade människan om att jag skulle skaffa barn under alla år. Sedan när jag väl fick barn så ses vi inte. Som att hon bara tjatade för grejens skull. För att hon kanske trodde att det skulle föra oss samman när det egentligen är så att vi är jävligt olika? Surt med folk som tjatar i alla fall.