I går ringde jag till badhuset, talade om att Prinsen vägrar bada. Jag var beredd på att få visa munlädret, på att tjata mig till att inte behöva betala avgiften som är bindande. Jag var beredd på att få motstånd, kanske för att det många gånger är så nu för tiden.
"Jaha" sa hon. "Ja man kan inte veta med barn, så är det. Jag tar bort er och ni betalar inget."
"Tack så himla mycket" sa jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vad skönt att det löste sig så smidigt!
Haha, ja tänk att man ska bli förvånad över saker man tycker borde vara självklara.
Skicka en kommentar