Osams

Här om dagen; Prinsen trotsig som bara den, jag med PMS. Han skrek om ditten och datten, jag hade noll tålamod. Faight och sura miner från bägge håll. Han som den treåring han är, jag som en fejktreåring. Ett avslut där båda grät. Han av urladdning, jag av för att jag inte varit den braiga förälder jag vill vara. Han tittade på mina tårar där han satt i mitt knä. "Du gråter mamma. Varför? Är du ledsen?" "Mamma blev bara ledsen för att det var så tråkigt att vi bråkade. Det är ingen fara. Jag är lite trött bara tror jag. Du vet att mamma älskar dig, även om det blir lite bråkigt. Är vi vänner nu?" Han tittade på mig med de bruna ögonen. "Man blir arg och ledsen bland." Vi kramades och blev glada och kompisar igen, min älskade underbara unge och jag.