Brunt

Det är färgen på pappret idag och jag vill bara gråta. Men det gör jag inte för jag är med Prinsen och sambon jobbar. Igen. Han jobbar mest hela tiden. För att han har ett extrajobb. För att han precis har öppnat en firma. Mitt i allt. Men jag hoppas det går bra och det tror jag för han är duktig.

Jag googlar på allt möjligt passande för jag griper efter halmstrån men jag har varit med förr. Man kan ha bruna flytningar. Men jag har haft tre missfall i mitt liv och för mig känns det troligare att jag skulle få ett till sådant istället för ett barn till.

Jag minns innan jag fick Prinsen. Vilket helvete det var. Jag mådde skit hela tiden, stångade mig blodig mest hela tiden. Jag var rädd, livrädd för att jag inte skulle få bli mamma. Det blev jag. Jag tackar min lyckliga stjärna för det varje dag. Amen. Han är mitt allt på jorden, min finaste, min skatt. Jag tar del av allt han tar sig för och förundras av vilket mirakel han är. Innan han kom pallade jag inte läsa om folk som höll på med syskon. Jag tänkte att hur jobbigt kan det vara, de är redan föräldrar. Det är jobbigt att inte få till det andra barnet, att kämpa, att inte kunna väjla, att eventuellt göra så att inte ens barn får ett syskon för att man inte kunde. Men det första är värre, att inte få till det första barnet. Om man måste jämföra. Men detta är ingen dans på rosor, det känner jag nu.

På måndag får jag domen och kanske har jag det definitiva svaret innan. Om jag har börjar störtblöda innan. Men förresten det gjorde jag ju inte vid det förra missfallet. Då småblödde jag i två veckors tid och det var ändå kört. Så det finns inga ramar för mig. Men jag antar att det inte går vägen. Och jag har ingen mensvärk men ömma tuttar förresten. Progesteronet kan spöka. Jag vet det.
Happy lördag.