Det är idag 18 dagar sedan jag var till Uppsala och Linné, 9 dagar sedan det första svaga positiva testet, 7 timmar sedan det senaste starka pluset.
Jag leter symptom och har mensvärk och lite ömma bröst ibland. Så liksom puttar jag på tuttarna på dan och jag tycker att det gör lite ont. Men så på morgonen är de där, lika ostinna och slappa som vanligt. Och jag blir rädd igen. För att symptomen ska försvinna, att det inte kommer att gå vägen. Att allt bara är inbillning och en dröm. Att jag snart kommer att falla platt på marken.
Det blir ingen bild här på bloggen, på en sticka med en plus på. För jag vill inte ta ut något och stickan från morgonen ligger redan i den gröna tunnan på tomten, nedstoppad i en soppåse. För jag låtsas som ingenting men tänker på ostarna. För jag vågar inte alls trots att tankarna vill rusa iväg och jag måste bromsa dem.
Jag har en tid hos Doktor L. Det är om två veckor och det känns som en evighet. Jag vill veta om det är något där. Hemma pratar vi inte om det alls. Jag pratar inte med någon. För jag törs inte. Jag bara hoppas och ber i tystnad i min ensamhet, knäpper händerna och lovar allt och alla, Gud och min lyckliga stjärna, att vara snäll för all framtid.
Tack fina för att ni tänker på mig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Åh, det låter ju så lovande! Och det där med att putta/klämma/känna på sina bröst i tid och otid känner jag igen! Men precis som du är och har mina bröst hela tiden varit bra mycket mindre ömma och svullna om mornarna, för att åter bli ömma och stora om kvällarna. (Har säkert att göra med att hormonnivåerna förändras över dagen.) Och även om jag långtifrån tar ut någon seger i förskott har jag med mina varierande symtom nått vecka 13 och jag hoppas att det är till något slags tröst i din oro.
/Emma - äntligen gravid på 6:e återföringen
Emma: Grattis till graviditeten!
Kram /Anna-Bell
Du, det låter i alla fall bra.
Fast så klart att du inte vågar hoppas. Men det behöver du inte göra, för det kan gå bra ändå.
Eller jag ändrar mig, det inte bara kan, det SKA gå bra!!!
Men vännen, ett starkt plus? Det är ju fantastiskt!
Förstår att du inte vill ta ut någon seger i förskott, men jag tänker i alla fall jubla GRATTIS!!!
Jag tycker att det verkar väldigt lovande så jag vågar mig på ett stort GRATTIS!!!
Villemo
Jag håller alla mina tummar för att det ska gå bra. Tycker att det låter himla bra med ett starkt plus!
Det låter onekligen väldigt positivt! Jag hoppas & hoppas. /Kram z
Att testen har gått från svaga till starka låter ju fantastiskt! Även om det inte är blodprov så är det ju ett jättebra tecken. Grattis till det!
Ofta kommer ju inga symptom förrän efter flera veckor. Plus och inget blod talar ju sitt tydliga språk just nu!
Starkt plus! Wow. Jag fortsätter hålla tummarna.
Skicka en kommentar