söndag 3 januari 2010
Vågar inte
Jag vågar inte andas om det, inte låta funderingarna sväva iväg, kan bara hoppas av hela mitt hjärta. Jag tänker på vad jag äter, försöker hålla koll på alla ostar. För att inte skada den lilla om den finns där inne. Jag gör den vanliga psykade toarutinen; Kolla trosan, toan, pappret. Lika rädd varje gång. Vågar inte nämna eventuella symptom. Vågar inte ta ut något. Jag har varit med förr. Men jag önskar. Så himla hårt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
15 kommentarer:
Ja, hoppas hoppas hoppas!
Kram
...o jag vågar knappt läsa! Vill ju så gärna att d ska gå bra. Att det är nån därinne, o att h*n bestämmer sig för att hänga kvar...
Håller tummarna för dig!
/Erika
... och vi med dig!!!!
Åh fina Anna-Bell. Jag hoppas också.
här har du en till som hoppas med dig. tänker på dig, hoppas och tror.
Jag HOPPAS så för att det ska gå vägen för er nu!!!
Kram Anna langtanefterlivet.wordpress.com
(fd franmitthjarta.wordpress.com)
Mina tummar är också hårt, hårt hållna!
/Emma
HOPPAS!
Jag hoppas också!!!! Kram
Önskar och hoppas också!
Förstår att du inte vågar för den där rädslan att bli besviken tar över. Här önskas och hoppas det för allt vad tygen håller! Kram z
Håller tummarna så de blir blå!
/Mary
Jag hoppas hoppas hoppas med dig!! Kram
Fina du.
Helt plötsligt uppdaterades jag på ditt liv och allt som hänt de sista veckorna. Och oj vad jag hoppas och vill.
Det bara måste bli nu. Det MÅSTE.
Mina (hårt hållna) tummar börjar göra ont nu Anna-Bell! Hur går det???
Skicka en kommentar