I väntrummet på BVC satt jag och ammade här om dagen. Det var lugnt och skönt, jag hade tagit en tidning från hyllan som jag samtidigt satt och bläddrade i. Väntrummet var tomt men helt plötsligt dök det upp en kille i fyraårsåldern. Hans mamma var inne på ett rum med en BVC-sköterska och hans två bröder. Den fyraåriga pojken kom fram till Gittan och mig. Ställde sig nära.
Killen: Varför sitter du här?
Jag: Min bebis måste ha mat. Hon är hungrig.
Killen: Kan ni inte gå hem istället?
Jag: Vi ska göra det när hon ha ätit färdigt.
Killen: (Pekar på Gittan. Tar på hennes huvud.) Hon är ful.
Jag: Det är hon inte alls det.
Killen: Dina tuttar är äckliga.
Jag: Det är de inte alls det.
Sedan började han fara runt i rummet och skrek för full hals att mina tuttar var äckliga, luktade fläsk. Mamman märkte vad jag vet inget där inne på rummet. Själv valde jag att ignorera. Kollade intensivt vidare i tidningen och ammade på. Då, plötsligt kom killen och drog tidningen ur min hand och sprang iväg med den. Där satt jag kvar utan tidning och istället för att tänka "Stackars kille som så intensivt vill ha uppmärksamhet" tänkte jag "Snorunge". Jag kunde bara inte låta bli.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Man får tänka vad man vill. Tur för honom att det var du som satt där. Hade jag råkat ut för "snorungen" hade jag inte varit lika hänsynsfull ;-)
Han var ju en riktig snorunge, om det sen dessutom var synd om honom är ju en annan sak. Det ena utesluter inte det andra.
Killen måste ju ha alvarliga problem som gör så mot okända vuxna - det är ju inte normalt. Eller?
Skicka en kommentar