Namnceremoni

Vi valde att döpa Prinsen. Eller jag gjorde det. Sambon ville inte. Han är inte kyrklig alls och inte jag heller egentligen. Jag ville mer för att jag kände mig frälst på nåt vis som fått Prinsen, och för traditionens skull. Dopet blev kaosartat. (Finns att läsa om i ett av mina allra första blogginlägg). Jag vill aldrig mer utsätta mig för något sådant igen. Vi har därför bestämt att vi ska ha en namnceremoni för Gittan istället.

Jag har börjat spåna lite men har inte hunnit göra någon inbjudan då jag knappt hinner nudda darorn just nu. Men vad tror ni om den här dikten som jag skrev ner här om dagen? Tänkte att jag själv ska läsa den. Har ni andra förslag eller tips att tänka på när man ska ha namnfest? Har själv aldrig varit på någon sådan.

Till Gittan

I glädje och sorg ska vi finnas för dig,
när ditt liv är lätt eller brokigt.
Vi ska älska dig var eviga dag,
även om du gjort något tokigt.

Vi ska guida dig i livet,
visa genom handling och ord.
Vi ska ge dig ge dig frihet att utforska,
allt det vackra på vår jord.

Tänk att du kom till oss älskade Gittan,
att det var dig vi väntade på.
En kärlek och lycka som ej kan förklaras,
för stor för att kunna förstå.