Jag har bakat pepparkakor, med Prinsen och Gittan, gjort lussebullar och klätt granen. Jag har dammsugit upp strössel och torkat kristyr, legat på golvet och ålat för att försöka hitta alla julgranskulor som Gittan kastat tväg. Hon trodde att det var bollar.
Jag minns de barnlösa jularna. När vi ville, men det inte gick. När andra hade en bebis med tomteluva, medan jag blödde efter en behandling. Ofta i vardagen stannar jag upp, kommer ihåg. Och speciellt vid högtider.
Tack ännu en gång, min lyckliga stjärna. Tack!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är underbart! Vår ettåring tror också att kulorna är bollar.
Jag vill också ha en lyckostjärna!!
Skicka en kommentar