Ommöblerad

Helt plötsligt känns det konstigt. Ommöblerat. Tryckande. Där nere. I muffen. Jag tittar i spegeln och undrar hur det brukar se ut. Vem brukar göra en gynundersökning på sig själv? Inte jag. Jag kan inte hålla reda på alla veck och gömmor där nere. När jag frågar Sambon ser han på mig där jag sitter utan byxor på golvet. Han skakar på huvudet och säger att han inte liksom brukar titta på mig på så sätt. Jag läser på Vårdguiden.

"Framfall innebär att en eller flera av slidans väggar, tillsammans med bakomliggande organ, buktar in i slidan. När framfallet ökar kan det även komma ut ur slidan. Orsaken är att de muskel- och bindvävsstrukturer som håller slidväggarna på plats har försvagats. Det tydligaste tecknet på framfall är att man känner att något finns i eller kommer ut genom slidöppningen. Vänd dig till en gynekologmottagning om du har tecken på framfall."

Är det vad jag har fått? Är det därför det känns skumt? Efter Prinsens förlossning var jag sargad som attan. Jag kan ta att jag får framfall för att jag har fått barn. För det vill jag ju för allt i världen inte ha ogjort. Har jag fått framfall för att jag inte har gjort knipövningar, har glömt och varit lat, då är det någon annat. Då känns det onödigt.

Jag har en gyntid inbokad på fredag. Så länge kniper jag mer än jag någonsin gjort.