Kursen, inte kul idag.

I kväll var jag på skrivarkursen. För första gången i denna grupp skulle jag få respons på min text. Vi började att tala om M:s text. Alla var imponerade. Vilket språk, vilka målande beskrivningar. 45 minuter lovordade vi det M skrivit. Så talade vi om de tre tanternas texter, de som är runt 60. Så hade vi en fikarast och sedan var det min tur. I 2 1/2 timme hade vi babblat om de andras texter. Min fick tio minuter. Och då hade en tant inte fått min text via mail som hon skulle och kunde därför inte yttra sig och en hade av någon anledning ingen respons alls att ge. De andra två tyckte att det var intressant ämne och att jag hade ett lätt och ungdomligt språk. Läraren påstod att jag kan skriva men att hon vill komma vidare i storyn.
"Något måste hända" sa hon. "Att tjejen blir gravid eller något annat. Det tar sån tid..."
"Det är det som är själva grejen" svarade jag. "Att det tar sån tid. Men jag har ju andra influenser och sidospår."
"Jag vill se att det händer något, inte likadana texter hela tiden. Jag vill se manus!"
Så jag kände mig askass idag. Som att jag åkt in till stan för att vända ut och in på andras texter men få 10 minuter för min och då att läraren verkade föga nöjd. Jag gick ut ur salen irriterad, trots att läraren erkände att det var orättvist med tiden.

Och magen, ja. Det var tur att jag skolkade idag för jag har så ont. Är det normalt att vakna varje gång man vänder sig och känna av hugg i magen varje gång man hostar eller rör på sig? Hoppas det. Skönt att de kan kolla att allt ser ok ut imorgon.

Spännande

Förra gången vi gjorde IVF fick vi ut 15 ägg. Av dessa befruktades 7 stycken. En liten till oss och 6 till frysen. Ska bli spännande att se imorgon hur det blir denna gång. Kan det bara inte gå vägen nu? Please!

Planerna inför ruvningen:

- Inte stressa.

- Ligga på latsidan. Alltså inte röja runt som en galning för att fixa en massa saker.

- Inte käka en massa konstiga ostar och råa grejer. Så klart.

- Fortsätta med mitt röda koffeinfria te.

- Inte lyfta an massa tunga saker, typ barn på jobbet.

Sedan är det bara att hoppas och be. För infacto bestämmer ödet och inte jag.

Egentid

Jag vet inte varför jag avskyr ordet egentid. Tycker att det låter så himla pretto och som att man gör skillnad på tid. Familjetid, kvalitetstid, egentid. Äh jag vet inte men för mig låter det töntigt. Klart att jag gör saker på egen hand. Det är just begreppet jag ogillar.

Jag har förresten hört att det är konstigt att jag har så svårt att lämna ifrån mig Prinsen. Att jag och sambon inte gör saker på tu man hand på kvällstid någon annanstans än i hemmet. Av någon som inte har barn. Jag ser det som att om jag och sambon hade haft ett stort behov av det så hade vi fixat barnvakt och dragit. Behovet har väl inte funnits och jag tycker att det är mer konstigt att man fixar barnvakt till sin femmånaders för att man promt måste gå på restaurang varje månad. För att man tvunget måste ha sin egentid. Men nu är Prinsen två och vi ska faktiskt ut en sväng på stan, jag och sambon. Vi ska äta på restaurang inom en relativt snar framtid och fira vår årsdag.

Äggplocket är över för denna gång

Efter att ha lämnat hemmet 7.15, stannat till på macken för att köpa en drickyoghurt till mig (man får bara äta flytande inför ägplock) och sedan lämnat Prinsen hos dagmamman vid 7.30 var vi på väg mot Uppsala.
Trafiken var ett skämt som vanligt och sambon hade själv kommit på och valt att köra runkracet på plats istället för att låta simmarna dö i någon bilkö. Smart av honom. Bye the way, hur kan man välja att bo i norrort och sedan åka bil till jobbet i stan? Köerna sträckte sig i många, många mil, jag lovar. Helt galet.
Vi sladdade in på CvL:s parkering fem minuter för sent och tog hissen upp. Möttes av klassisk musik, trevlig miljö och välkomnande personal.
Efter att ha blivit visade till ett litet trevligt rosa rum bestående av en säng, en fotölj, ett bord med en radio på, fick jag svida om till vit rock med långstrumpor och få medicin. Sambon fick gå till ett annat rum och göra sitt. Och ja, det fanns tydligen porrtidningar där, ha ha.
Sedan var det dags för själva äggplocket. Sambon skrattade åt min glansiga blick och jag talade om att det kändes som efter några drinkar. Äggplocket gick smidigt och sedan fick vi gå till rummet igen. Jag sov någon timme och sedan hämtade sambon frukost till oss. Aldrig har frallor med ost och marmelad smakat godare. Efter en stund kom sköterskan in och talade om att de hade plockat ut 16 ägg. Jag blev glad över antalet och hoppas så klart på många befruktade tills på onsdag när vi ska
tillbaka.
Efter en härlig lunch på Max men många pommes och extra dippsås åkte vi och hämtade Prinsen. Dagmamman frågade inget och jag talade bara om att Prinsen är ledig med mig imorgon men kommer på onsdag igen. Hon hade hållit honom vaken så han var väldigt trött. Jag och Prinsen blev avsläppta hemma och sambon åkte till jobbet. Vi kröp ner under täcket, jag och Prinsen och sov mellan 14.00 och 17.15, helt galet länge. Men tydligen behövde vi det både han och jag. Nu är Prinsen och sambon och hälsar på några kompisar. Själv ska jag zappa på tv:n. Magen är öm och jag blöder fortfarande lite men det är inte värre än att jag klarar av det. Glad över att det är över för denna gång. Glad över alla ägg de hittade.

Hon ville inget veta

Sista dagen med synarelan idag. Ikväll ägglossningssprutan.

Igår skulle sambon berätta för dagmamman att vi gör IVF. Han tog chansen när han hämtade Prinsen igår. Först frågade han om hon var ensam inne, för att kolla att det inte var några föräldrar där. Visst var hon det. Sedan undrade han om vi kan lämna Prinsen tidigare på måndag.
"Vi ska till sjukuset i Uppsala" talade han om.
"Visst kan han komma tidigare. Du behöver inte berätta om det är privata saker" sa hon och då lät sambon bli. Vem vill propsa om hon inget vill veta. Själv tyckte jag att det kändes konstigt. Varför ville hon inte veta? Sa hon så för att vara snäll? För att hon inte vill att vi ska känna oss pressade att tala om? För att hon redan fattar?

Ja jag ljuger på jobbet för jag jag inte orkar att folk ska veta, så är det. Jag tycker att detta är en privat sak och jag väljer noga ut vilka jag talar om det för. Det kanske låter konstigt att jag i juni hellre stod på taon och blödde ut vårt embryo utan att mina kollegor visste, än att jag pratade med dem om vad som hände. På samma sätt som jag väljer vilka jag berättar för, väljer jag vilka jag vill vara ledsen med. Kanske att det hänger ihop. Jag skolkar alltså på måndag till onsdag och jag orkar inte ha några moraliska tankar om det. Jag drar ett tungt lass många gånger när andra är borta. Krasst får de göra det samma för mig.

I går var det 65-årsfest för pappa. En släkting (30 år) talade om att hon väntar sitt tredje barn. Själv kände jag mig lika tjock som hon var. Men jag försökte dölja min äggblåsstinna mage bäst det gick i en silkig tunika.

Ikväll blir det middag på italienaren. Mysigt!

På måndag smäller det!

Idag pratade jag med någon vänlig kvinna på CvL. Sänkt dos Gonal F idag, 75 enheter. På lördag, ägglossningssputan. På måndag äggplock och på onsdag ET. Det börjar sannerligen dra ihop sig.

"Men vi behöver ju inte tala om för dagmamman egentligen" sa sambon idag. Sambon tror att hon inte kan hålla tyst. Men det ingår i hennes jobb att inte berätta. Hon är tvungen att vara tyst, för hon har tystnadsplikt och den är strikt. Jag vill tala om för att vi måste befinna oss i Uppsala i två dagar. Jag vill också tala om för att det kan bli lättare i framtiden eftersom man kanske måste ta fler svängar dit.Och så har jag haft chansen att tala tidigare i veckan , men inte tagit den, inte sagt som det är. Och på måndag drar vi. Det betyder att vi måste berätta imorgon. Har ont i magen för det faktiskt. Vi har heller inte bestämt vem som ska ta det. Sambon eller jag.

På jobbet tänker jag inget säga. Jag ljuger igen. Det är lite halvkaosigt där just nu, med en kollega som har panikångest och en annan som är helt av banan och inte varit på jobbet på länge. Kaos för att det är stora förändringar på ingång, för att folk har livit sparkade.

Ingen mer Gonal F för denna gång alltså. Bara att ladda för den bigga sprutan på lördag. På måndag smäller det!

Äggblåsorna är räknade

Idag var jag hos Doktor L och räknade äggblåsor.

Höger sida: 10 sycken + 4 små

Vänster sida: 16 stycken

Fatta, 30 stycken!!

Alla, förrutom de 4 minsta, var mellan 10 och 19 mm.

"Oj!" sa Doktor L. "Jag är lite förvånad att du har svarat SÅ bra på medicinen."

För tre år sedan hade jag samma dos och då var det ungefär hälften av antalet äggblåsor, ca 15, när jag var på ultraljud.

Ikväll fick jag ta en lägre dos, 150 enheter istället för 187,5. Imorgon ringer de från CvL och talar om när äggen ska ut. Förmodligen någon dag i början av nästa vecka. Själv hoppas jag på söndag.

Hela magen är full av äggblåsor. Inte konstigt att jag är väldigt öm. Hoppas på många fina ägg också. Är rädd att det är få eller kassa ägg. Är det inte bättre att ha färre äggblåsor?

Måste jag oroa mig för överstimulering? Idag såg det bra ut. Men i morgon eller om ett par dagar...Blev lite nojjig faktiskt när det visade sig att det var så himla många, även om det ju också är positivt antar jag...