Här om dagen undrade ju en kollega (D 60+plus)var den snygga Anna-Bell höll hus. I förrgår var hon på mig igen. Hon tittade på mig och sa: "Du ser verkligen härjad ut!" "Men nu får du sluta!" sa jag. "Här om dagen såg jag ful ut och nu härjad. Ja jag har haft spänningshuvudvärk hela dagen" "Ja det syns. Men jag menade inte så. Så här höll jag på med Anna som jobbade här också och då sa hon sluta." "Ja sluta och jag är ingen Anna!"
Jag läser i ordboken. "Härjad - Vars utseende vittnar om ett hårt och påfrestande liv i form av sjukdom, utsvävningar. Den gamle festprissens ansikte." Låter det som mig eller? Nästa gång lackar jag hårt.
torsdag 25 mars 2010
onsdag 24 mars 2010
Det sipprar
En kollega på jobbet idag: Mamman till Anna och Emma klagade på att det är så jobbigt att vi har utelämningar på morgonen och storbarnsavdelningen har innelämning. Den lilla blir svettig i hallen när syrran lämnas.
Jag: Kan inte den lilla som ska vara ute lämnas först?
Kollegan: Vem har sagt att det ska vara lätt att ha två barn?
Jag: Ibland verkar det så jobbigt för folk. Inte var det nog heller någon som höll kniven mot strupen på henne så att hon kände sig tvungen att ha barn.
Åter igen sipprade något grumligt, skitigt ur min mun. Något jag inte alls planerat att säga till just den kollegan. Något som inte alls lät bra. Klart att folk får gnälla över att det är jobbigt att ha barn, att det är svårt med livspusslet (ett ord som jag personligen ogillar.) Det bör inte jag lägga mig i. Men det sitter så hårt i mig. Att jag ska vara tacksam. Att barn inte är något att ta för givet. Att man inte "får" tycka att det är så himla jobbigt. Att jag nog inte får fler. Och förmodligen var det nog det där "Att ha TVÅ barn" som brände till i mig.
Fan att jag inte kan vara en sån där go-o-gla-kexchokla-tjej.
Jag: Kan inte den lilla som ska vara ute lämnas först?
Kollegan: Vem har sagt att det ska vara lätt att ha två barn?
Jag: Ibland verkar det så jobbigt för folk. Inte var det nog heller någon som höll kniven mot strupen på henne så att hon kände sig tvungen att ha barn.
Åter igen sipprade något grumligt, skitigt ur min mun. Något jag inte alls planerat att säga till just den kollegan. Något som inte alls lät bra. Klart att folk får gnälla över att det är jobbigt att ha barn, att det är svårt med livspusslet (ett ord som jag personligen ogillar.) Det bör inte jag lägga mig i. Men det sitter så hårt i mig. Att jag ska vara tacksam. Att barn inte är något att ta för givet. Att man inte "får" tycka att det är så himla jobbigt. Att jag nog inte får fler. Och förmodligen var det nog det där "Att ha TVÅ barn" som brände till i mig.
Fan att jag inte kan vara en sån där go-o-gla-kexchokla-tjej.
måndag 22 mars 2010
Medicin
Jag är en person som inte är störtförtjust i att ta medicin i onödan. Men jag gör ju det om jag måste och även dagligen då jag har både astma och en kronisk inflammation i sköldkörteln. Jag vet inte vad det är men jag är rädd för biverkningar, att kroppen blir konstig. Klart att jag tar penicillin om jag behöver, det är inte det. Men jag brukar borra i tänderna utan bedövning om jag har hål nångång. För jag tycker att det är värre att inte ha koll, att gå och bita sig själv efter en bedövning, att inte ha känsel i munnen än att ta lite smärta. Men visst, jag tog smärtlindring vid min förlossning, så hur mycket som helt tar jag inte. Allt är en avvägning.
Jag vet egentligen inte vart jag vill komma med mitt babblande. Det som ligger och ältas och gror i bakhuvudet är nog det där med mediciner och IVF. Jag har nojat för (och gör fortfarande) hur farligt/dåligt det är för kroppen att göra många IVF. Jag har läst på IVF-klinikers olika hemsidor och har pratat med min husläkre. Vad jag förstår finns det inget som tyder på att IVF är farligt och kan ge allvarliga sjukdomar framöver. Jag hopps verkligen att det är så, som de säger. Men nej jag hade inte gjort annorlunda. Jag har min underbara son. Det hade jag aldrig fått utan IVF. Men jag tänker på det som Storken skrev, att "TNF-alfa är en skum grej och behövs i kroppen för att den hämmar cancertumörer. Om man sänker tnf-alfa för mycket kan man alltså som biverkan få cancer OM jag fattat det rätt." Det är sånt som gör mig rädd. Att man laborerar, kör på till vilket pris som helst. Jag vill ha ett till barn. Men jag är inte beredd att betala vad som helst. Jag har ett barn och jag vill inte på något sätt äventyra min hälsa för att få ett barn till. Jag har honom, han har mig och så måste det få vara. Jag är lite hyppo, jag har karastroftankar, jag älskar inte att peta i min medicin i onödan utan försöker avväga. Det är det jag tänker på nu. Förstår ni? Det är inte så att jag ens ska kolla upp nåt TNF-alfa, för ingen är beredd att göra det. Varken läkaren på Linné, Doktor L eller min husläkare. Och jag sitter och surfar runt och blir inte klokare för det, för jag kan inte läsa ut vad det står i alla texter jag kommer över. Så här är jag nu och det läkaren vill ge mig är endast Trombyl och det är kanske bäst att prova det, eller ska jag propsa på annat? Och jag håller på att bli galen av allt ältande. Det är så det är.
Jag vet egentligen inte vart jag vill komma med mitt babblande. Det som ligger och ältas och gror i bakhuvudet är nog det där med mediciner och IVF. Jag har nojat för (och gör fortfarande) hur farligt/dåligt det är för kroppen att göra många IVF. Jag har läst på IVF-klinikers olika hemsidor och har pratat med min husläkre. Vad jag förstår finns det inget som tyder på att IVF är farligt och kan ge allvarliga sjukdomar framöver. Jag hopps verkligen att det är så, som de säger. Men nej jag hade inte gjort annorlunda. Jag har min underbara son. Det hade jag aldrig fått utan IVF. Men jag tänker på det som Storken skrev, att "TNF-alfa är en skum grej och behövs i kroppen för att den hämmar cancertumörer. Om man sänker tnf-alfa för mycket kan man alltså som biverkan få cancer OM jag fattat det rätt." Det är sånt som gör mig rädd. Att man laborerar, kör på till vilket pris som helst. Jag vill ha ett till barn. Men jag är inte beredd att betala vad som helst. Jag har ett barn och jag vill inte på något sätt äventyra min hälsa för att få ett barn till. Jag har honom, han har mig och så måste det få vara. Jag är lite hyppo, jag har karastroftankar, jag älskar inte att peta i min medicin i onödan utan försöker avväga. Det är det jag tänker på nu. Förstår ni? Det är inte så att jag ens ska kolla upp nåt TNF-alfa, för ingen är beredd att göra det. Varken läkaren på Linné, Doktor L eller min husläkare. Och jag sitter och surfar runt och blir inte klokare för det, för jag kan inte läsa ut vad det står i alla texter jag kommer över. Så här är jag nu och det läkaren vill ge mig är endast Trombyl och det är kanske bäst att prova det, eller ska jag propsa på annat? Och jag håller på att bli galen av allt ältande. Det är så det är.
torsdag 18 mars 2010
Kortison igen...
Tack snälla för era svar! Det är verkligen så att jag blir helt förundrad över vilka kunskaper som många av er besitter. Vissa som är/har varit i IVF-svängen tvingas nästan bli läkare på kuppen.
Prednisolon låter ju som en grej för mig då alltså, trots att inte läkaren på Linné tyckte det. Vilka argument bör jag ha när jag sätter igång min kampanj för att övertala honom att testa? Finns det biverkningar på kortisonet? Tar man det i tablettform? Ni som har testat, var det läkaren eller ni själva som tog initiativet till att få kortison? Finns det några av er som fått det på iVF-klinik här i Sverige? Var i så fall?
Många frågor. Tackar för svar.
Prednisolon låter ju som en grej för mig då alltså, trots att inte läkaren på Linné tyckte det. Vilka argument bör jag ha när jag sätter igång min kampanj för att övertala honom att testa? Finns det biverkningar på kortisonet? Tar man det i tablettform? Ni som har testat, var det läkaren eller ni själva som tog initiativet till att få kortison? Finns det några av er som fått det på iVF-klinik här i Sverige? Var i så fall?
Många frågor. Tackar för svar.
onsdag 17 mars 2010
Prednisolon
Finns det någon som har erfarenhet av prednisolon (kortison) och vet varför det skulle vara bra att ta vid IVF? Jag har läst lite om det men undrar om detta är något som ges i Sverige. Så här svarade läkaren på Linné när jag undrade om prednisolon var något för mig:
"Till störningar i immunförsvaret räknas tex antifosfolipidsyndrom (har tex pos kardiolipin a-k). Man har även på teoretiska grunder provat behandling med immunglobulin (typ ”gammaglobulin”) och att ”immunisera” med blodkroppar från mannen. Det finns gott om evidens för att det inte hjälper. Samma sak gäller kortison, som tex prednisolon, som snarare visat sig göra mer skada än ev nytta."
Är så trött på att bara köra på, vänta in, lädra upp stålarna och misslyckas. Gång på gång. Men vad fan det har ju gått förr så varför skulle det inte gå igen? Är mina ägg ruttna? Har kroppen fått ett fullständig frispel eller vad är problemet?! Kommer detta att gå vägen någon gång?
"Till störningar i immunförsvaret räknas tex antifosfolipidsyndrom (har tex pos kardiolipin a-k). Man har även på teoretiska grunder provat behandling med immunglobulin (typ ”gammaglobulin”) och att ”immunisera” med blodkroppar från mannen. Det finns gott om evidens för att det inte hjälper. Samma sak gäller kortison, som tex prednisolon, som snarare visat sig göra mer skada än ev nytta."
Är så trött på att bara köra på, vänta in, lädra upp stålarna och misslyckas. Gång på gång. Men vad fan det har ju gått förr så varför skulle det inte gå igen? Är mina ägg ruttna? Har kroppen fått ett fullständig frispel eller vad är problemet?! Kommer detta att gå vägen någon gång?
tisdag 16 mars 2010
Nån som sett snygga Anna-Bell?
Det ser ut som fan i huset. Vi renoverar som aldrig förr. Damm överallt. Som äter sig in. Inga saker på sina rätta platser.
Jag känner min lite låg efter brevet från Linné. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig. Men det känns som att detta bara är ett lotteri vilket förstås inte är någon nyhet. Hur skulle detta någonsin kunna funka?
Sambon och jag kör på i våra hjulspår, men vi måste för att överleva denna renovering och allt det andra. Jag hoppas att vi kommer ut i våren hand i hand med ett jävligt snyggt kök. Inget är dåligt mellan oss men det finns inget utrymme för att hinna umgås. Inte alls.
Det är lite trist på jobbet. Men jag har bestämt mig och jag har talat med chefen. Jag ska byta jobb i höst. Bara att sätta igång att söka. Det känns både läskigt och skönt att ha tagit beslutet.
Idag sa en kollega till mig förrsten: "Men vart är den snygga Anna-Bell?"
"Inte vet jag. Det kanske är den fula idag eller vad menar du?" Hon mumlade något ohörbart. Säger man så?
Jag känner min lite låg efter brevet från Linné. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig. Men det känns som att detta bara är ett lotteri vilket förstås inte är någon nyhet. Hur skulle detta någonsin kunna funka?
Sambon och jag kör på i våra hjulspår, men vi måste för att överleva denna renovering och allt det andra. Jag hoppas att vi kommer ut i våren hand i hand med ett jävligt snyggt kök. Inget är dåligt mellan oss men det finns inget utrymme för att hinna umgås. Inte alls.
Det är lite trist på jobbet. Men jag har bestämt mig och jag har talat med chefen. Jag ska byta jobb i höst. Bara att sätta igång att söka. Det känns både läskigt och skönt att ha tagit beslutet.
Idag sa en kollega till mig förrsten: "Men vart är den snygga Anna-Bell?"
"Inte vet jag. Det kanske är den fula idag eller vad menar du?" Hon mumlade något ohörbart. Säger man så?
Svar
Igår fick jag svar från läkaren på Linné. Han skrev att det inte är nödvändig att jag tar fler prover än de som gjordes vid missfallsutredningen, att kortison inte är något att prova för att det snarare förstör än hjälper men att jag får trombyl om jag vill, och att det då är för att jag önskar det och inte för att han tror att det gör varken från eller till. Om våra chanser till graviditet skrev han så här:
"Era chanser är svåra att ange precist. Då ni först kom hit bedömdes er chans till graviditet till ca 1/3 på en beh vilket inom 3 behandlingar ger en total chans på ca 65%. Tyvärr kommer alltid en med ökande ålder ökad missfallsrisk på detta vilket innebär att chansen till barn ligger något under. Att ni har barn sedan tidigare är förstås positivt. Jag skulle vilja uttrycka det som att er prognos troligen är god men mer exakt än så kan jag inte säga. Även bland dem som haft upprepade missfall får i slutändan mellan 60 och 85 % barn."
Ja jag fattar att han inte kan säga något mer. Han är läkare inte Gud. Men att höra att vi troooligen har goda chanser låter för mig så där i ärlighetens namn. Han kan inget säga så klart. Men jag greppar efter halmstrån.
"Era chanser är svåra att ange precist. Då ni först kom hit bedömdes er chans till graviditet till ca 1/3 på en beh vilket inom 3 behandlingar ger en total chans på ca 65%. Tyvärr kommer alltid en med ökande ålder ökad missfallsrisk på detta vilket innebär att chansen till barn ligger något under. Att ni har barn sedan tidigare är förstås positivt. Jag skulle vilja uttrycka det som att er prognos troligen är god men mer exakt än så kan jag inte säga. Även bland dem som haft upprepade missfall får i slutändan mellan 60 och 85 % barn."
Ja jag fattar att han inte kan säga något mer. Han är läkare inte Gud. Men att höra att vi troooligen har goda chanser låter för mig så där i ärlighetens namn. Han kan inget säga så klart. Men jag greppar efter halmstrån.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
