Det ser ut som fan i huset. Vi renoverar som aldrig förr. Damm överallt. Som äter sig in. Inga saker på sina rätta platser.
Jag känner min lite låg efter brevet från Linné. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig. Men det känns som att detta bara är ett lotteri vilket förstås inte är någon nyhet. Hur skulle detta någonsin kunna funka?
Sambon och jag kör på i våra hjulspår, men vi måste för att överleva denna renovering och allt det andra. Jag hoppas att vi kommer ut i våren hand i hand med ett jävligt snyggt kök. Inget är dåligt mellan oss men det finns inget utrymme för att hinna umgås. Inte alls.
Det är lite trist på jobbet. Men jag har bestämt mig och jag har talat med chefen. Jag ska byta jobb i höst. Bara att sätta igång att söka. Det känns både läskigt och skönt att ha tagit beslutet.
Idag sa en kollega till mig förrsten: "Men vart är den snygga Anna-Bell?"
"Inte vet jag. Det kanske är den fula idag eller vad menar du?" Hon mumlade något ohörbart. Säger man så?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag har sett den snygga Anna-Bell live i augusti. Och jag är helt säker på att hon är lika snygg nu.
Säger man så ska man nog ha tänkt igenom det innan. Typ hala fram en flaska bubbel efteråt.
Knäpp kommentar. Du som är snygg till och med i täckbrallor :)
Gräddnosen: Tack fina du!
Tudorienne: Bubbel ja tack.
Paprika: Ja är knasig jag vet. och frusen;)
Skicka en kommentar