Söndag igår och Prinsen och jag vaknade hos min pappa. Sambon fixade med huset, har flytspacklat inför att det nya köket ska komma. Nej jag hjälper inte till. Jag tar Prinsen och drar. Vi har löst det så. Var i lekparken klockan nio, vid havet, i blåsten. Hälsade på sambons bästa kompis som fått barn. Söt bebis. Tänkte inte på mitt men i bilen hem pratade Prinsen om bebisar. "Om vi får en bebis mamma, då ska han få sitta i en vagn och jag kan dra honom." Älskade, min fina prins. Han skulle bli en så fin storebror. Det gör ont att inte kunna leverera en syster eller bror. "Vi får se om vi kan få en bebis någongång, min vän." "Får jag hålla honom då?" "Så klart att du får. Det lovar jag. Om vi får en bebis. Det är inte säkert." Bebben som vi hälsade på blev till samtidigt som vi fick plus på stickan. Fan att vi fick missfall och inte sambon fick chans att rulla barnvagn med bästa kompisan. Men vi har Prinsen, vår älskade och det tackar jag min lyckliga stjärna för varje dag.
När vi kom hem halkade jag på isen på tomten och slog i båda knäna och fick ett blödande sår i handen. Det gjorde ont och jag började smågrina där jag satt. Egentligen för andra saker också. För att jag var trött (just fått mens), hungrig och annat. Prinsen öppnade ytterdörren och ropade "Pappa, mamma behöver plåster. Hon blöder i handen." Så haltade jag in i badrummet och plåstrade om mig. Prinsen kom in och sa "Mamma jag vill gråta när du ramlar för då blir jag rädd att du ska dö. Alla kan dö" och jag ville bara gråta mer men bet ihop. "Det är ingen fara älskling. Mamma ramlade bara och jag tänker inte dö på väldigt, väldigt länge. Mamma måste bli en jättegammal tant först. Ok."
Middagen intogs på Bästa Pizzerian. Tycker sambon och jag. Prinsen åt mycket men fick surläpp när han hade frågat servitören om en klubba och fått ett nej. "Dumma, fula restaurang. De har inga klubbor" sa Prinsen och höll på att börja gråta. Vad snabbt det går att lära sig, pizzeria=klubba efter maten.
Inget svar har jag fått på mitt mail som jag skickade till Linné och det har gått två veckor idag. Ska ringa så snart telefontiden börjar.
Ingen sammanställning av min hemmastudie kring sambandet mellan långa pekfingrar och bra spermier har kunnat göras. Men vad jag förstår av de svar som inkommit så stämmer inte påståendet alls. Skönt.
Ha en bra måndag alla!
måndag 15 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag grät också en tår när jag läste. För underbara prinsen, dina knän och bäbisen som dröjer.
Kram
Skicka en kommentar