Jag träffade kompisen W här om dagen. W som är lite som Pippi Långstrump. Hipp som happ. Inte med allt men med kläder. Hon talade om att hon kan ha samma kläder på sig i flera dagar, bara de luktar bra. För hon bryr sig inte sa hon, skiter fullständigt i vad hon har på sig och samma verkar det vara med de två barnen. En kvinnosakskvinna är hon, som slåss verbalt för att rätt ska vara rätt. All cred till henne. Så pratade vi vad man sätter på barnen. Rosa har hennes pojke och nästan bara andra hand. Det ska vara varmt och praktiskt. Jag är med henne. Men jag bryr mig vad Prinsen har på sig. Jag är ingen märkessnobb, verkligen inte. I Prinsen finns allt från HM och beggat till Polarn och Katvig. Han har inga hårda byxor, bara mjuka grejer. Så frågade hon om jag klär Prinsen i kjol. Jag svarade att jag inte gör det och undrade varför jag skulle göra det. Hon menade att de ska få chans att välja. Visst. Prinsen har dockor hemma, han har tillgång till klänningar att klä ut sig i hemma men jag klär inte på honom klänning när vi ska ut eller till dagmamman. I vårt samhälle har inte killar kjol. Varför ska jag ta till Prinsen för att försöka ändra på det?
Ja jag arbetar med barn och med genus. Ja jag tycker att det är befängt att klä på sin son kjol för att visa för omvärlden att han minsann får val. (I alla fall när det är JAG som har valt och inte han.)
Vad tycker du?!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Valfrihet är väl bra. Fast rent generellt är kjol ett rätt opraktiskt plagg att leka i. Både för pojkar och flickor. :)
Jag klär faktiskt inte mina söner i kjol, däremot har de mycket rosa och en del volanger och spets.
Och den dagen, om den kommer, som någon av dem ber att få ha kjol/klänning kommer jag att köpa det till dem.
Kattmamman: Jag tycker att det är en helt annan grej om Prinsen själv väljer att ha en kjol på sig än om jag drar på honom en bara-för-att.
/Anna-Bell
Använder vännens son kjol?
Håller med föregående talare. Ska fundera på saken när min rosaklädde son frågar efter en kjol men jag tänker påpeka att det är ruskigt opraktiskt att leka i.
Ja det är väl en helt annan sak om barnet själv väljer att ha kjol. Då ska man inte hindra honom tycker jag. Hela poängen är ju att det ska komma från barnet självt.
Detta är himla intressant, ruvar lite på ett eget blogginlägg om saken.
För, om sonen själv vill ha kjol, helt okej!
Men jag tänker på min generation som i vissa fall haft 70-tals-unisex-fascistiska föräldrar (inte jag dock). De barn som stack ut gentemot andra barn för att föräldrarna ville göra ett statement. Inte för att de själva ville.
Pojkar som inte ville ha annat än tuffa jeans och cowboyboots men fick leva med velour. Eller familjer som inte firade jul för att det var så kapitalistiskt.
Om barnet får välja - helt ok tycker jag. Men mamman ska inte sätta på sin son kjol eller klänning för att visa hur fördomsfri hon är. Det får hon göra med sin egen klädstil och sin identitet.
Säger Maja - som tycker att båda könen kan ha alla färger och som skickar Bull till dagis i rosa kläder. Dock inte i tröjor med puffärm. Såvida han inte själv väljer dem förstås (igår gick han till dagis i rosa täckväst stl 104)
Skicka en kommentar