Två veckor sedan operationen.

Pappas alltså. Bypassen. Eftersom vi har varit sjuka,både Prinsen och jag,så har vi ju inte kunnat hälsa på pappa i veckan. Igår och idag var vi där. Kändes både jobbigt och skönt att se honom. Jobbigt för att han inte är lika glad och pratsam som vanligt. Enda gången han skrattade var när Prinsen krafsade honom i mustaschen. Jobbigt också för att jag förstår att han har ont. Ärren på benet och på bröstet var långa och det ilade i min kropp då jag såg dem. Det var skönt att vara hos pappa för att jag har längtat efter att se honom. Imorgon får han komma hem förhoppnongsvis. Hem till frun och till vovven. Hem till det vanliga livet igen. Hoppas så att det ska göra att han återhämtar sig snabbt så att han blir den vanliga glada och pratsamma pappan igen.