"Det kanske inte går. Det kanske blir så att Prinsen inte får något syskon" sa sambon i morse. Som att jag inte vet det. Men han vill bara försöka lindra det eventuella fallet. "Då får vi vara ännu lyckligare för Prinsen." Jag är lycklig för Prinsen. Maxlycklig. Hur skulle jag kunna vara något annat? "Det har funkat förr och jag vill att det ska göra det igen" sa jag som en trotsig tvååring. "Jag vill försöka så mycket jag kan" sa jag. "Men det gör vi ju" sa sambon.
Jag blir ledsen av att prata om att det kanske inte blir. Vi har fem syskonförsök bakom oss och det känns trögt. Men jag ska försöka tänka på att nästa gång är en ny chans, att vi faktiskt har hört att Doktor O att vi fortfarande har goda chanser, att slutet på våra behandlingar inte är nått. Vi har ett helt försök framför oss och två i frysen. Jag ger mitt hopp till det som finns kvar.
fredag 10 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar