Gardiner

I går var jag glad över att ha sytt en hissgardin. I dag när vi satte upp den kom jag på att jag ska sluta sy gardiner, att jag är kass på det för att det alltid blir snett. Jag var by the way bättre på träslöjd.

Treårskontroll

Vi har fått en kallelse till treårskontroll. Medskickat i den bruna kuvertet finns en hel A4 med frågor som man ska besvara.

Exempel på frågor:

- Talar ditt barn i meninger på minst tre ord? Ge exempel. (Visst, jag fattar att de vill fånga upp barn som är sena i språkutvecklingen. Men ge exempel på treordsmeningar? Det fixade Prinsen lätt långt innan han var två år.)

- Vad äter ditt barn till mellanmål? (Där får vi nog rätt höga poäng. Macka och frukt måste ju vara bra;)

- Hur mycket sitter ditt barn stilla varje dag och tittar på tv? (Oj vilken koll detta är... Fyller i 30 minuter i snitt.)

- Hur kommer barnet till och från förskolan? (Nej han går inte, men sitter på min cykel där bak. )

- Hur ofta får ditt barn söta saker som glass, saft, kex eller godis? (Jobbigaste frågan. Nej Prinsen får inte godis ofta alls men det blir en del Festis på stan och en och annan bulle slinker ner, speciellt i kalastider. Och jag är villig att erkänna att jag inte alls tycker att det är så farligt att ge Prinsen (hembakta) bullar. Hellre det är godis med 75 olika e:n i. För han borstar ju faktiskt tänderna och överviktig är han inte heller.)

Det ska bli väldigt intressant att se vad de har att säga. Ser dessa frågor vid treårskontroller olika ut beroende på vart man bor?

Sjuk

Näsdroppar mot en täppt men ändå rinnande näsa.

Ventoline för de pipande luftrören.

Alvedon för febern.

Örondroppar till de rinnande öronen.

Penicillin för att få bukt på det hela.

Prinsen har åkt på en infektion.

Planen

Det finns en plan och den är så här:

Vi ska göra en missfallsutredning. En hel del saker ska kollas upp det ska ske genom att sambon och jag ska till kliniken där Doktor L jobbar och göra ett blodprov där de kollar upp våra kromosomer. Jag ska även göra ett blodprov på SÖS och en gynundersökning hos Doktor L. Provsvaren kan ta en månad eller mer. En annan grej jag ska göra är att fila på ett brev till Doktor O som arbetar på Linné. Jag är ännu besviken på honom och SKA denna gång ha två embryon OM det finns möjlighet till det. Basta. Detta ska jag ha skriftligt på, tack S för förslaget.

Så;

1)Missfallsutredning

2) Ha skriftligt på att vi får två tillbaka OM det går.

3) Ta av de i frysen OM de klarar upptiningen.

Träff

Jag var på finträff igår, mötte underbara tjejer. Åt god mat, pratade, grinade till och med en skvätt. Blev så känslosam när vi pratade om förlossningar och IVF. För att det är jävligt att kämpa, för att jag är så tacksam för mitt fina barn, för att jag inte vet om det blir fler, för att det bara bubblade upp när jag var bland människor som vet mitt innersta och förstår.
Det blev rätt sent, i alla fall för mig som inte är ute på vift efter tolv så särskilt ofta nu mer. I dag har jag varit trött och i dag har vi haft kalas för Prinsen. På inbjudningskorten till kalaset skrev jag att man fick komma mellan 12 och 18. Klockan 11 kom mamma och hennes man. Sedan var vi 36 personer i olika omgångar under dagen. Det fikades en hel massa och Prinsen fick jättemånga fina presenter. Alla barn och ungdomar fick kalaspåsar som hängde namnade i äppelträdet. Alla glada och nöjda alltså. Prinsen sov ingen middag utan lekte med de nya sakerna som exempelvis en trumpet, ett trumset, en tutande polisbil och annat härligt och livligt. Alla andra barn roade sig kungligt de med. Jag satt och snackade med bästa vännen K och polaren P, hade kul jargong och babblade om ditt och datt. Nya kompisen R ville veta hur jag känner alla gjorde jag en groda, klampade i klaveret trots att jag hatar när andra inte kan hålla sin käft. "A är dotter till pappas fru och gift med pappas kusin. Oj det lät incestiöst men det är det inte alls. De är inte släkt" babblar jag ur mig. Jag hörde hur dumt det lät att prata om något incestiöst men istället för att säga något mer om det pratade jag på om annat. Och sedan hade jag ågren hela kvällen. För att det var dumt sagt och osmidigt och onödigt och jag hoppas så att hon inte brydde sig om det jag sa.

Klockan 18 kom de sista, sambons släktingar med tre barn. Prinsen var speedad på socker och körde sista racet. Till slut fick han ett spel när jag sa att vi skulle sova. Han låg naken som en båge på golvet när jag försökte ta på nattblöjan, vrålade som en besatt när jag ville borsta hans tänder. Han gick med på det till sist efter att jag förklarat att han kan få ont i tänderna och vara tvungen att borra om han äter godis och inte borstar. Prinsen lyssnade på när jag läste en 80-tals saga om några barn som ritar av varandra. Sedan somnade han på stört.

Nostalgi

2006. Det är en varm sommarnatt mellan 20 och 21 augusti. Vi befinner oss i ett förlossningsrum på Södersjukhuset. Det är nästan mörkt i rummet, endast en svag lampa lyser. Det är nära, det vet vi.

Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt på det, visualiserat, satt mig in i, tänkt tillbaka på den där natten. Natten då allt förändrades. Natten när jag blev mamma. När allt var spännande där i rummet, med smärta av de kraftiga värkarna och vi visste att det var nära. När allt blev förvandlat till isande skräck då vår nyfödde förlöstes snabbt och inte skrek när han kom ut, när de bara tog honom och sprang. Tänker på vilken lättnad jag kände i allt töcken när jag förstod att jag fått en son och att allt var bra med honom. Tänker på hur barnmorskan visade upp moderkakan, "Den ser ut som ett hjärta" sa hon och mina känslor svämade över och jag trodde att det blivit så för att jag älskade honom så innerligt redan när han låg där i magen. Jag tänker på hur det var att få ha honom hos mig, efter att ha vaknat ur narkosen, på hur jag uppfylldes av den stora kärleken från första stund. På lyckan över att han äntligen kommit.

I dag är jag nostalgisk. I morgon ska vi fira. Prinsen är tre år och jag treårig förälder. Det är med glädje i hela kroppen jag tänker på min fina kille, mitt hjärta, mitt allt. I morgon blir det tårta och paket, i helgen kalas med stort K. Grattis min älskling!

Ändrade planer

Det skulle ha varit så perfekt. Att få komma tillbaka efter semestern och tala om på jobbet. Förmedla att jag bara jobbar till jul och möjligtvis lite längre. Samma känsla som jag hade i slutet av förra sommaren gör sig påmind. Tomhet. Att det inte gick vägen.

Just nu känns IVF långt borta för jag ska göra en missfallsutredning och jag vet inte när det blir Linné nästa gång. Idag känner jag mig tom och inte alls hoppfull när jag tänker på våra syskonförsök. Varför fungerar det inte? Kommer det någonsin att fungera?

Kalaspåsar

Prinsen fyller snart tre år och vi ska ha kalas. Har nu en fråga till er och den kommer här:

När är man för stor för att få en kalaspåse? (Alltså, vid vilken ålder.)

Detta ska finnas i påsen:
- En tablettask
- En ask med russin
- En ballong
- En leksak (Ett djur i plast, ca 10 cm långt)

Dessa barn är oklara:

Flicka som jag tror går i tvåan eller trean. (Släkt till sambon)
Kille som går i trean.
Pojke som nog går i tvåan eller trean. (Har en bror på sex är som jag antar vill ha en påse.)


Alltså, det känns onödigt att fixa påsar till för stora barn som skiter i leksaken och tycker den är töntig och bara vill ha mer godis. Fattar ni? Samtidigt som jag heller inte vill att de ska känna sig bortgömda om de verkligen vill ha en påse.`Svårt det där med barn i mellanåldern. Vad tycker ni? Hur ska jag göra?

Back

Dag två på jobbet efter semestern och jag kan inte låta bli att bli irriterad. På att strukturen är obefintlig, på att det alltid känns som att man är kort om folk, på att, ja inte vet jag. Har jag PMS igen? Kanske på att det var hallabaloo vid matbordet, på att mitt huvud höll på att sprängas och jag fick käka kall mat efter att ha parerat smetiga gafflar och treårstrots. Ja jag vet. Det är mitt jobb. Det blev bara lite mycket.

Hösten

Jag har varit på stranden, sett Prinsen plaska i sanden iförd sina armpuffar och blå badbyxor, har kollat på solnedgången i Grekland. Jag har levt stugliv i Danmank, varit hemma och fixat på tomten. Vi har varit på Gröna Lund, jag har blivit lycklig av att se Prinsens tindrande ögon. Jag har träffat mina fina kompisar fikat, pratat, ätit mycket grillat.

Idag är det sval luft. Det känns att hösten är på väg. Idag börjar jobbet igen. Som vanligt när hösten knackar på dörren blir jag lite sentimental. För att det jag väntade på i den slaskiga början av året snart är slut. För att det är underbart att bara vara. Men det känns ok och som vanligt att nya dörrar öppnas, nya möjligheter både privat och på jobbet.

Sommaren är snart slut och det känns både lite sorgligt och hoppfullt.

Dumma

Prinsen är trotsig igen. Han säger "Dumma" lite titt som tätt. Jag tycker inte att det låter trevligt och har varvat mellan att prata om att man inte säger "Dumma" för att man kan bli ledsen om man faktiskt inte har varit dum och mellan att ignorera. I morse var han igång igen. "Dumma mamma, dumma mamma." "Dumma Prinsen i så fall" sa jag efter tionde gången var på han började gråta och gick till pappa. "Jag är inte dum, då kanske jag blir ledsen om mamma säger så. Buuuäää." Och jag kände mig asdålig och ickepedagogisk.

Läget

Ja inte händer det mycket på min blogg. Har semester ännu och försöker avnjuta de sista dagarna innan verkligheten drar igång igen på måndag.

Har talat med en syrra på Linné som beklagade, vad annat finns att göra. Har även bokat in en tid för missfallsutredning hos Doktor L. Ja jag vet, det kommer säkert inte fram något men jag vill ändå kolla upp det som går. 44 000 är förbrukade och jag är inte gravid. Nu ska man upp med feta libran igen och skulle det vara något knas vill jag gärna ta reda på det så fort som möjligt, ja ni fattar.

Sambon har väl stundtals varit måttligt road av det här med IVF. En dag frågade han hur långt jag tänker dra det.
"Tänker du hålla på i tio år till, ska du adoptera eller kanske köpa en hund och lära den gå på bakbenen?" Ja jag vill ha ett till barn mer än vad han vill och ja det är jobbigt. Men vad fan, blir det en bebis som jag ju ännu faktiskt hoppas på så kan han ju tacka mig som stångat mig blodig för att uppnå målet. Blir det ingen, jag då har vi ju ändå försökt hela vägen ut. Men nej, några tio år handlar det inte om.

Blir förresten alltid sentimental så här när sommaren börjar lida mot sitt slut. I maj drömde jag om många kvällar på olika uteserveringar, om att träffa vänner som inte riktigt har hunnits med på våren. Nu sitter jag här och funderar över i fall jag hann med det jag ville. Tja, delvis. Det bästa på hela semestern var faktiskt Kretaresan. Den var värd varenda öre, gav mig ljus och värme både till kropp och själ. Så underbart, vad jag behövde det. Ovan ser ni en bild därifrån.

Tjing från Anna-Bell som suger ut det sista av semestern.

Grr

I dag var det person nummer två som inom en vecka frågade mig om jag är gravid. Kände mig så otränad och tjock och...ogravid. Skit. Måste ta mig till Friskis snarast.

Semester

Det var kanske inte meningen. Men i och med semestern tog bloggen liksom också semester. Kreta var som sagt underbart. Danmark var också helt ok. Nu är jag hemma igen. Till huset som jag längtade efter den asjobbiga bilresan hem. Till kompisarna jag inte sett på ett tag. Till skrivbordet där högar av lappar på göra-saker ligger framme. Men lugn, det är inte så jobbiga grejer. Mest påminnelser som att jag bör boka om Prinsens tandistid, fixa musikalbiljetter och betala en räkning.

Jag har denna vecka kvar och nästa också. Får se när bloggen börjar rulla på som vanligt igen. Men hej så länge och på återseende, hoppas allt är bra förresten. Om någon läser.