Nostalgi

2006. Det är en varm sommarnatt mellan 20 och 21 augusti. Vi befinner oss i ett förlossningsrum på Södersjukhuset. Det är nästan mörkt i rummet, endast en svag lampa lyser. Det är nära, det vet vi.

Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt på det, visualiserat, satt mig in i, tänkt tillbaka på den där natten. Natten då allt förändrades. Natten när jag blev mamma. När allt var spännande där i rummet, med smärta av de kraftiga värkarna och vi visste att det var nära. När allt blev förvandlat till isande skräck då vår nyfödde förlöstes snabbt och inte skrek när han kom ut, när de bara tog honom och sprang. Tänker på vilken lättnad jag kände i allt töcken när jag förstod att jag fått en son och att allt var bra med honom. Tänker på hur barnmorskan visade upp moderkakan, "Den ser ut som ett hjärta" sa hon och mina känslor svämade över och jag trodde att det blivit så för att jag älskade honom så innerligt redan när han låg där i magen. Jag tänker på hur det var att få ha honom hos mig, efter att ha vaknat ur narkosen, på hur jag uppfylldes av den stora kärleken från första stund. På lyckan över att han äntligen kommit.

I dag är jag nostalgisk. I morgon ska vi fira. Prinsen är tre år och jag treårig förälder. Det är med glädje i hela kroppen jag tänker på min fina kille, mitt hjärta, mitt allt. I morgon blir det tårta och paket, i helgen kalas med stort K. Grattis min älskling!