fredag 14 augusti 2009
Dumma
Prinsen är trotsig igen. Han säger "Dumma" lite titt som tätt. Jag tycker inte att det låter trevligt och har varvat mellan att prata om att man inte säger "Dumma" för att man kan bli ledsen om man faktiskt inte har varit dum och mellan att ignorera. I morse var han igång igen. "Dumma mamma, dumma mamma." "Dumma Prinsen i så fall" sa jag efter tionde gången var på han började gråta och gick till pappa. "Jag är inte dum, då kanske jag blir ledsen om mamma säger så. Buuuäää." Och jag kände mig asdålig och ickepedagogisk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det där känns igen. Det är fan inte lätt att hantera det på ett pedagogiskt, "vuxet" sätt alltid. Jag tycker att du ska ge dig en klapp på axeln för att du orkade de första nio gångerna i alla fall :)
Jag tror du är ett under av pedagogik och tålamod. Men tom du måste väl komma fram till "sista droppen" någon gång.
Själv har jag just haft en låååång strid för att försöka få sonen att sova middag. Han vann. Var jag pedagogisk hela vägen....? Hmm... Nej. Men jag gjorde mitt bästa.
Skicka en kommentar