söndag 19 september 2010

Jobbigt

Så här i valtider har jag försökt hitta information vad de olika partierna säger om förskolan. Många gånger handlar det om fritids och mest om skolan. Men främst två saker har jag fattat. Vissa partier vill höja maxtaxan och öka tiden på förskolan för barn till föräldralediga och arbetslösa.

Så här: Om man är arbetslös eller är föräldraledig med ett syskon så får det äldre barnet vara på förskolan. Fine. Är barnet äldre tycker jag att det är självklart att barnet ska få upprätthålla sina kamaratkontakter. (Är man ett år och får syskon tycker jag att det nog är bäst att vara med mamma eller pappa hela tiden om möjligheten finns. Men det är ju min åsikt.) Denna tid barnet får vara på förskolan varierar från kommun till kommun. Där jag arbetar har vi 20 timmar i veckan för de barnen. De partier jag talade om vill att barnet ska ha en möjlighet att få vara på förskolan 30 timmar. Varför då känner jag? När redan en förälder är hemma? Det räcker väl med att få komma till förskolan och leka klockan 9-14 fyra dagar i veckan? Är inte det lyxigt? Varför inte satsa det på annat liksom?

Nu talar jag om de föräldrar som har två barn utan handikapp eller diagnoser. Som är föräldralediga. Nu talar jag utifrån att jag själv har ett barn och inte fler. Men jag kan inte tänka mig att jag kommer att klaga, påpeka att det är för lite tid som Prinsen får vara hos dagmamman. En del föräldrar tycker att det är så jobbigt att vara hemma med syskon. Det hör jag. Eller de tycker att det är jobbigt att det andra barnet "måste" till förskolan. Att det liksom bara är att gå dit, lämna, gå hem och vända. Men skit i det då. Gå inte ut den där morgonen när det regnar. Var hemma istället när du kan, när du ändå är föräldraledig. Baka chokladbollar, gå till parken, dra till Öppna förskolan, till ett museum. Man måste inte komma till förskolan varje dag. Erbjud barnet något annat en dag eller två. Sedan kanske du orkar ta dig och lämna igen. Om det är så jobbigt.

Vänta du bara får du se, tänker kanske en del. När du har en skrikande bebis som bara vill amma. Vänta får du se om det är så jävla lätt att stimulera Prinsen. Japp jag väntar och ser. Det ska bli så spännande.

5 kommentarer:

Uniflora sa...

Håller med dig, men jag har å andra sidan också bara ett barn (som inte ens börjat på dagis).

Har vänner som tycker det är för jobbigt att sätta på kläder på båda barnen och köra till dagis för enbart fyra timmar och det kan jag köpa om man nu har en bit till dagis. Men då har man ju faktiskt gjort ett val då man bosatte sig där man gjorde.

Kram

Anonym sa...

I sak håller jag med dig. Men för mig i min högst privata egna sitation var det tur att vi kunde ha Lill på dagis i 30h/veckan.

Men jag hade ju generellt ångestsyndrom och sov i snitt någon timme varje natt. Lösningen för mig borde förmodligen ha varit en sjukskrivning så att pappan kunde varit hemma också.

Anonym sa...

Visst är 30 timmar en lyx. Men jag tackar gudarna (politikerna?) för den lyxen!

Anonym sa...

Jag tyckte inte det var jobbigt att ha min första hemma när jag var mamma ledig med nummer 2. Den stora var 2 år då men det som gjorde mig ledsen var att jag inte hann med att gosa med min nya bebis på det sätt som jag ville. När jag då bakade chokladbollar och lekte med dockor. Barn nummer 2 kan aldrig få samma mys tid om nr 1 inte går en del på dagis och det känns ju också tokigt tycker jag. Men som sagt allt det där lär du bli varse så småningom:) /Milla

Maja Gräddnos sa...

Här uppe är det 15 timmar. 5 timmar/dag tisdag, onsdag, torsdag. Det funkade tycker jag.