tisdag 6 september 2011

Guldhalsband

Igår när jag hämtade Prinsen hos dagmamman B talade hon om en incident som inträffat. B fick i helgen ett samtal av en förälder till ett barn som går hos henne. Föräldern talade om att hennes dotters guldhalsband gått av på fredagen. Att det var Prinsen som hade dragit av det. Att dottern J hade ett sår i nacken av händelsen. B fnulade på del hela i helgen, tänkte att det lät konstigt. Prinsen och J hade bara träffats under två timmar på ett kalas under fredagen. Inget konstigt hade hänt vad hon hade sett.

I går pratade B med Prinsen och J. Direkt såg B hur J skruvade på sig och att Prinsen såg förvånad ut över anklagelserna från J. Han talade om att han inte alls hade dragit i något halsband. Då erkände J att hon hade hittat på det.

Vad hade hänt om inte dagmamman hade tagit upp det hela? Då hade kanske föräldrarna varit griniga på både Prinsen och på oss, tyckt att vi borde betala guldhalsbandet. Eller? Detta har nämligen hänt en gång tidigare, att J har en guldkedja som går sönder. Den gången var mamman sur för att hon inte fick pengar av det barn som hade dragit av kedjan.

Jag menar inte att glorifiera mitt barn. Han kan bli arg, han kan råka göra något. Men det tillhör verkligen inte vanligheten att han har sönder något för andra med flit.

Jag är bara glad att sanningen kom fram så att Prinsen slipper vara oskyldigt anklagad. Och igår när mamman och jag hämtade samtidigt hälsade hon inte på mig. Jag vet inte om det var för att hon var stressad eller pga händelsen. Sedan sa B hur det låg till och mamman sa att hon hade frågat J 100 gånger i helgen.

Det jag tänker på också är på vilka konsekvenser det kan få att ha för stora barngrupper. Då det händer "småsaker" som denna, som kan bli till stora då man inte ser eller hinner ta hand om det reda ut. Då de mindre sakerna försvinner i kaoset som blir då man är för många barn och för få personal.

Och nej, jag tycker inte heller att man ska sätta på sina barn kläder som är för fina att leka i. Eller smycken som inte får försvinna.

I dag tackade jag dagmamman. För att hon var observant, tog upp det, gjorde så att Prinsen fick ryggen fri. Det känns viktigt.

2 kommentarer:

Tudorienne sa...

Jobbigt!

Anonym sa...

Tråkigt! Men en stor eloge till dagmamman som verkade ha koll och redde ut det hela.
Håller med dig, på dagis och dagmamma förespråkar jag oömma kläder och absolut inga smycken.
/Maja