Minnen från graviditet, förlossning och den första tiden

Har snott mallen från Kattmamman!


Minnen från graviditeten:


Jag grät av lycka första gången då jag såg Prinsen på ultraljud. Det var i vecka 6 och han var 2 cm lång.

Jag fick en blödning i vecka 9 och trodde att det var kört. Att sitta i väntrummen på Huddinge gynakut var hemskt. Han mådde bra och jag grät igen, av lättnad.

Jag åt massor av sötsaker, gärna hemmagjorda chokladbollar och mjukglass från Mc Donalds.

Mina fötter var svullna och såg ut som grisklövar.

Jag mådde jättebra under hela graviditeten.

Vi tog inte reda på om det var en kille eller tjej i magen.

Jag gick upp 22 kilo.

Jag älskade att vara gravid.

Jag kände mig vacker med min stora mage.


Minnen från förlossningen:


Jag var öppen fyra cm då vi kom in till förlossningen, halv nio på kvällen.

Jag hade kraftiga värkar.

Lustgasen funkade inte på mig.

Jag tog epiduralen.

Värkarna avtog.

Mitt ena ben blev som förlamat.

Jag fick sitta på en hink för att bebisens huvud skulle komma längre ner.

Jag fick värkstimulerande dropp. Mycket.

Det talades om snitt.

Hjärtljuden gick ner men det visste jag inte då.

Förstod att något var fel då det var så många i rummet.

Det var för sent att göra ett snitt.

Prinsen kom ut med hjälp av yttre press.

Prinsen föddes klockan 03.50.

Navelsträngen klipptes av så snart huvudet var ute.

Prinsen skrek inte då han kommit ut.

Han rörde sig inte.

Jag var livrädd!

Personalen sprang iväg med bebisen och sambon sprang med.

Jag visste inte om det var en pojke eller flicka men brydde mig inte.Ville bara veta att allt var bra.

Det tog 20 minuter att få reda på att vi fått en son och att han nu mådde bra.

Prinsen hade navelsträngen två varv hårt runt halsen.

Prinsen var tagen efter förlossningen.

Prinsen hade fått syrgas i akutrummet.

De hade sugit ut fostervatten från lungorna.

Sambon tittade på och var livrädd.

Jag sprack mycket. Hela vägen.

Min livmoder drog inte ihop sig så jag blödde mycket. 2 1/2 liter.

Jag var helt borta i skallen hela morgonen. Sov och yrade.

Jag opererades klockan åtta. Sövdes ner och syddes igen.

Jag fick fem påsar blod.

Prinsen var med sin pappa hela tiden.

Prinsen var världens finaste nyfödda. Så klart.

Min förlossning var inte normal säger läkarna jag talat med.

Jag är överlycklig ändå för allt slutade väl.

Personalen på SÖS var kunniga.

Jag är glad att jag födde barn i Sverige.


Minnen från första tiden med Prinsen:


Vi kom hem efter fyra dagar på BB.

Det tog ett par dagar innan jag hörde Prinsens röst.

Prinsen skrek knappt alls.

Prinsen kunde sova fem timmar på raken.

Jag grät ibland de första dagarna eftersom jag inte kunde gå på toa.

Jag trodde att jag hade en lödkolv och en gaslåga i baken.

Prinsen lärde sig amma snabbt och ville amma mest hela tiden.

Jag hade jättemycket mjölk.

Jag släppte knappt taget om Prinsen de första veckorna. Han låg i min famn mest hela tiden.

Sambon lagade mat och skar i små bitar som jag åt i soffan då jag ammade och höll i en sovande prins.

Jag var kluven till besök, ville visa upp vår guldklimp men orkade inte med sena gäster.

Jag tyckte att det var jobbigt då folk hade vårt hem som utflyktsmål.

Jag hade ett stort behov av att bara vara med Prinsen och sambon.

Jag vägrade träffa dagisbarn tills Prinsen hade blivit tre månader, var rädd för baciller.

Prinsen gillade att sova på sidan och kunde lägga sig så själv.

Jag älskade att vara mamma från första stund.

Att få bli mamma till Prinsen är det bästa som hänt.