Fem små steg

Det är nära nu. Prinsen kommer snart att rusa fram här i huset. I går reste han sig rakt upp från golvet och travade på. Fem hela steg som jag missade men Prinsens mormor och bonusmorfar fick äran att se. Snart är det full fart här. Tur att grindarna vid trappan är på plats.

Fredagkväll

Tacomiddag med mamma och man + sambons kompis J. Gott! Prinsen ville mest äta gräddfil.

Kväll då Prinsen bajsade i badvattnet och mammas man trodde att min gamla amningskupa var locket till gräddfilen. Underbart.

Uppesittarkväll med lakrits och Idol.

Inga mer illtjut, tack.

Jag vet att barn låter. Jag har barn. Jag jobbar med barn. Ändå kan jag inte låta bli att bli lite irriterad.

Efter en promenad sov Prinsen på tomten utanför huset. Själv plockade jag lite inne. Så hörde jag ett illtjut. Inte vanligt skratt och stoj från barn utan som från en mistlur. Det hela slutade i hög falsett.

AAAAAAAAGGGGGHHHHHHHHIIIIIIIIIIIIIHHHHHHHHHHH!!!!!!!!

Det är mysigt att barnen från förskolan på gatan ibland är i lekparken barkom vårat hus. Men det är inte mysigt med illtjut. Självklart vaknade Prinsen och jag kastade mig ut för en snabb vända två varv runt kvarteret.

Nu sover han igen och jag kan plocka vidare.

Mardröm om Skolan P

Drömde om mitt jobb i natt. Jag menar om Skolan P där jag fortfarande är anställd. Jag var i drömmen där för att säga upp mig. Jag pratade med rektorn och Fröken M. De satt och hånade mig sa att jag inte hade gjort så bra ifrån mig på jobbet. Att jag inte alls hade arbetat med teater som jag sa att jag ville då jag blev anställd. Att det var dåligt. Jag satt där och svalde tills jag morskade upp mig och talade om hur jag kände. Berättade att jag tyckte det var jobbigt att inte arbetslaget fungerade, att det fanns en hierarki, att jag kände mig kontrollerad, att jag inte trivdes. De fortsatte säga elaka saker och jag bestämde mig för att gå. Så vände jag mig om och frågade : "Varför gratulerade ni inte mig då jag fick barn?" "Tja" sa rektorn. " Äh. Det var inte så viktigt. Du hörde ju aldrig av dig till oss".

Så vaknade jag.

Detta skulle kunna hända, det vet jag. Rektorn och Fröken M skulle kunna håna folk, det har hänt min kollega. Jag har inte arbetat med teater så som jag ville. För jag orkade inte dra igång projektet. Jag var nyutexaminerad då jag började på Skolan P. Hungrig på att testa mina kunskaper. Jag fattade först inte hur Fröken M fungerade men sakta smög det sig på mig. Att hon inte litade på mig, att hon var ett kontrollfreak av stora mått, att hon ville att jag skulle arbeta på hennes sätt. Jag körde på med mina lektioner, gjorde det bästa jag kunde. Men jag var trött också. För två dagar innan intervjun på Skolan P hade jag fått missfall. När skolan drog igång på hösten fick jag ett tillbaka ett embryo men även denna gång krossades drömmen. Min livmodertapp var lättblödande och frystes på en gynmottagning och en vecka bara rann det sårvätska och det var som att jag kissade på mg. Hela tiden. Fick dra vita lögner några gånger då jag var tvungen att vara borta eftersom jag inte ville tala om på det nya jobbet hur det verkligen låg till, att vi gjorde IVF. "Jag är nyanställd och gör IVF. Jag vill allstå bli gravid och kommer det att funka försvinner jag härifrån ett tag framöver. Kommer det inte att funka kan ni ju ringa psyket på en gång för jag är redan nu under isen". Typ. Eller vadå? Nej det fanns ingen möjlighet att berätta. Det fanns inget förtroende.

Barnen testade mig så att jag vissa gånger gick hem och grät. Jag hade svårt att hantera ett gäng trotsiga barn som levde rövare på lektionerna samtidigt som jag själv befann mig i ett inre kaos. Eftersom arbetslaget inte fungerade fick jag heller ingen hjälp från de som varit på skolan längre. För de två kollegor som enligt mig är duktiga och snälla hade jämt göra med att själv hålla huvudet ovanför vattenytan.

I december kom glädjebeskedet. Jag var äntligen gravid! Detta var jag tvungen att tala om för rektorn i vecka 14, innan jag ens talat om för mina föräldrar. Det föll sig så eftersom vi hade ett utvecklingssamtal och pratade om framtiden. Nyheten berättades av rektorn i personalrummet. Hon frågade aldrig om det var ok att säga något.

Jo jag hörde av mig, det gjorde jag. Jag skickade foto på min lilla nyfödda son men det var ni som sedan valde att inte gratulera. För så var det även i verkligheten och inte bara i drömmen. Ångrar så att jag inte sa det då vi talade i telefonen. Det skulle jag ha gjort. Men allt gott kommer tillbaka och även allt ont. Tänk på det fröken M och rektorn.

Och nej. Det blev ingen teater på Skolan P.

Syskon. Jag är avundsjuk igen.

Var och fikade med två par i helgen. De ena paret har en son född i maj-06. Så pratade de om syskon.

Killen: Jag tycker att det ska vara ca tre år mellan barnen.

Tjejen: Ok. Men då blir det ju till att bli gravid nästa sommar.

Punkt liksom.

Så enkelt det lät. Klart att man blir avundsjuk.

Provrörsbefruktningar, 12 barn och en mamma som inget vet

Jag pratade med mamma igår på kvällen.
"Jag har tittat på ett program på TV" sa hon. "Det handlade om par från England som hade många barn. Några hade 12 barn eller nåt men ville bara ha fler hela tiden. De stod i kö för att göra provrörsbefruktning. Man bör inte vara äldre än 40 och får bara tre chanser sa de. Kön är lång. Man kan inte låta folk som redan har 12 barn göra provrörsbefruktningar då det finns andra par som inte har något barn. Men så är det inte i Sverige..."

Om du visste vad jag kan mycket om IVF, mamma. Om du bara visste att jag vet hur det är att vara i klimakteriet efter att ha tagit en nässpray för att bli nedreglerad. Att jag har blivit stucken i magen med sprutor, att sambon gjorde det på mig för att jag tyckte att det var jobbigt och för att jag ville att han skulle vara delaktig. Att min mage har varit proppfull av små ägg som plockades ut på två olika sjukhus vid två olika tillfällen. Om du bara visste att jag vet hur det är då man fått tillbaka ett litet embryo, då man kastas mellan hopp och förtvivlan. Och ja, jag vet hur det känns att misslyckas, att kravla upp ur det svarta djupa hålet, skrika av smärta för att man tror att det sitter en kniv i bröstet, gråta av sorg. Jag vet att man kan sakna något man aldrig haft och vet hur avundsjukans klor kan rivas. Jag vet hur det är att borsta av sig skiten, kavla upp ärmarna och ta ännu en faight. För jag var tvungen mamma. Jag längtade efter Prinsen natt och dag i många år. Men jag sa inget till dig. Det beror inte på bristande förtroende. Jag ville bespara dig sömnlösa nätter och grubblerier. För jag känner dig. Och jag ville inte ha ännu ett problem, att försöka besvara dina frågor och ge dig hopp när jag själv var under ytan. För jag vet att ditt medlidande hade varit mer jobbigt än var det hade gett stöd.

Ja jag kan IVF. Jag vet vilket helvete det är att vandra i barnlöshetens land men jag vet också hur det känns när det vänder. Vet vilken lycka som infinner sig då man fattar att man äntligen är gravid, då man förstår att fostret verkar må bra och fortsätter växa inne i magen, då man för första gången får se sitt barn i verkligheten. Jag vet hur det är att älska gränlöst och hur det är att varje dag titta på sitt barn och förundras. Bli fascinerad över att någon har valt ut honom, att det som skulle bli han låg i en stor frys i ett halvår innan han kom vidare in i min mage. Tänka att det är helt otroligt att det verkligen fungerade till slut, att bli förundrad över livet självt.

Jag kan IVF, mamma. En dag ska jag berätta det för dig.

Käderna har kommit

Igår var det som julafton här. Mina kläder som jag beställde från Ellos hade kommit i ett stort paket. Det var ungefär som jag hade föreställt mig; En del passade och såg bra ut, andra såg inte alls ut som på bilden i katalogen.

Bestämde mig för att behålla:

ett par skor (rosa fodrade basketdojor)
ett tre-pack med t-shirts
en halsduk (som matchar de rosa skorna)
en luvtröja
två par strumpbyxor till Prinsen. (Äntligen har jag hittat några som inte är rosa med blommor på)

40 pix för att skicka tillbaka:

en fleecetröja som såg ganska B ut
ett par taights som inte alls var roliga på
två par byxor till Prinsen som var jättevida i benen

Ja. Det var ganska kul att beställa per katalog.

Tacktal från en trött och lycklig mamma

De senaste dagarna har liksom flutit ihop. Prinsen har varit ganska ledsen bitvis och har velat vara på armen mest hela tiden. Han har velat tutta ofta och har suttit fastklistrad vid bröstet som en igel. Det har inte varit någon utomhussovning och vi har varit vakna en del nattetid. Prinsen har vaknat så fort jag har flyttat mig en centimeter så jag har inte fått något gjort då han har sovit på dagen.

Nu är Prinsen bättre och jag är lycklig. Tack Sverige för att vi har bra sjukvård. Tänk att jag inte ens behövde betala på vårdcentralen. Tack för att vi har medicin att tillgå. Tänk om det inte funnits. Tack för att min prins mår bättre. Inget gör mig lyckligare än när han mår bra. Ingenting.

Den höga febern...

berodde på en öroninflammation. Idag har Prinsen fått sin tredje dos med äcklig kåvepenin och han är bättre. Jippi!

Feber

Idag är det tredje dagen som Prinsen har feber. Vet att man ska kolla på allmäntillståndet men det är inte så bra. I tre nätter har han legat som en koalabjörn och bara tuttat och tuttat. Febern har gått ner och sedan vänt för att bli 39.6 idag. Ska till läkaren om 40 minuter. Typiskt då Prinsen äntligen har somnat utan att jag ligger bredvid. Känns jobbigt att behöva väcka honom då han nu sover så gott. Ska vänta in i det längsta och sprinta till läkaren istället.

Jag blir alltid lite förstörd då Prinsen är sjuk. Jag tycker att det är jobbigt då han inte mår bra, blir orolig att han ska ha ont eller att det ska vara något annat än förkylning. Man sover ju inte bra heller. Prinsen tuttar och vaknar då jag rör mig en centimeter. Alltså ligger jag kvar trots att halva kroppen har domnat bort. Då jag blir trött kommer nojor och jag får nära till lipen. Men han är liten och jag mamma så jag skärper mig och fortsätter bära honom, badda hans panna och läsa böcker han gillar för att han ska vara så glad som möjligt. Idag kommer min mamma och hennes man hit och det blir skönt. Detta är tredje dagen vi är inne och både Prinsen och jag tycker att det är långtråkigt.

Hoppas så att detta bara är en förkylning och ingen öroninflammation igen. Önskar att min prins snart är bra igen och att febern försvinner snarast.

Allt är lite upp och ner idag

Klockan är snart ett på dagen. Söndag. Sambon sover fast det är mitt på dagen. Prinsen också fast han nästan aldrig sover så här dags. Det är huller om buller i köket. Det stinker äckligt, gammalt kräftspad. Vinflaskorna står uppradade på bänken (jag är oskyldig). Disk som ingen har packat in i diskmaskinen. Prinsens halvätna smörgås på bordet. Leksaker på hela golvet i vardagsrummet. En rislampa som någon har målat ögon, näsa, mun på. (Kräftgubbslamporna var slut på affären). Vid bordet en bloggande tjej med stor röd finne på näsan, iklädd mysbyxor och stickad tröja. Någon som borde göra ett ryck istället för att sitta vid datorn och äta lakrits från Findlandsfärjan.

Vi hade en liten tillställning igår. Prinsen hade feber hela dagen, kanske av vaccinationen. Han sov oroligt. Ville amma hela kvällen och jag lämnade bordet några gånger i timmen för att natta om honom. I dag har han varit trött och inte varit glad. Nu sover han som sagt och jag hoppas att han är piggare när han vaknar. Själv somnade jag klockan tre i natt men fick sovmorgon. Men vi går i skift och nu sover sambon.

Nu mer ammar jag bara å kvällen och någon gång på natten. Idag har det varit fri amning. Idag gäller inga regler. De finns inte när Prinsen är sjuk. Jag minns själv då jag var barn. Det enda man ville var att ligga i sängen och få pannan klappad av mamma. Vill Prinsen tutta så får han.

Ikväll kommer kompisar till sambon. De ska titta på fotboll på TV. Vi ska äta ost och kex. Det glömde vi igår. Me and I-partyt jag skulle haft idag är inställt. För många blev sjuka så vi tar det nästa vecka. Idag ska vi bara ta det lugnt. Idag är allt lite upp och ner.

Tack!

Tackar för alla snälla grattis till jobbet!

Ja efter:

1 1/2 månads sökande

13 sökta arbeten

6 intervjuer

5 erbjudanden om anställning

har jag nu bestämt mig för ett ställe som verkar bra. Kollegorna verkar ha stor kunskap om arbetet i en småbarnsgrupp efter som de jobbat på samma ställe länge men är samtidigt öppna för nya tankesätt. Chefen verkar trevlig och erbjöd mig mer lön än jag hade dragit till med (man tackar!). Det tar 15 minuter att promenera dit och går blixtsnabbt på cykel.

Ja. Det känns bra.

Där satt den!! Jag har fått ett jobb!!

Nu är det klart! Idag var jag och hälsade på arbetslaget och det kändes bra. På fredag skriver vi papper.

Underbart att det är färdigt med jobbsökandet nu!

Snarkningar igen

Tur att det inte låg en träklubba bredvid sängen i natt. Tur för sambon alltså, för då skulle han ha haft en stor bula i skallen i dag. Eller flera. I går hade jag precis lagt mig i sängen. Prinsen sov sött bredvid. Så satte sambon igång igen. Det är verkligen tortyr att ligga bredvid, stentrött, och vilja sova och bara vänta in nästa timmerstock. Funderar på att gå in på apoteket och köpa en klämma och sätta på snoken på honom. Funkar snarkklämmor, nån som vet?

Sprutan

Idag har Prinsen fått vaccin. Han började gråta då han fick sticket och två stora krokodiltårar rullade på kinderna. Men det blev bra ganska fort igen. Efter att ha fått röja runt i väntrummet bland alla leksaker var han på topp igen. Nu hoppas jag bara att han slipper feber och annat trist som kan komma.

Nu är det jul igen

Eller man kan i alla fall tro det för här i området luktar det pepparkakor var och varannan dag. Har nu fått en förklaring till det och fått reda på att det ligger ett stort bageri i närheten och de bakar just pepparkakor.

Veckans planer; Kalas, kräftor och klädparty.

Måndag: Sophiahemmet för att ta blodprov. Måste ju hålla koll på sköldkörteln.

Tisdag: BVC-besök. Prinsen ska på ettårskontroll och ska vaccineras. Jag grämer mig lite för detta eftersom han blev dålig vid första sprutan. Hoppas, hoppas att det ska gå bra.

Onsdag: Till det eventuellt nya jobbet och träffa arbetslaget. Det bara måste kännas bra nu när jag har sagt tack och hej till de andra jobben jag blev erbjuden.

Torsdag: Öppna förskolan med Prinsen och kompisar till oss.

Fredag: Ska till Sophiahemmet igen för att få svar på proverna som togs i måndags. Resan dit tar ca en timme dörr till dörr, kommunalt. Inne hos läkaren brukar det ta ca fem minuter. Sedan kostar det 240 pix. Men visst är det viktigt att ha det under kontroll.

Lördag: Ska försöka mig på ett pass på Friskis på morgonen. Har inte tränat på två år så håll tummarna för att jag inte svimmar där i träningssalen.

Ettårskalas hos Prinsens kompis.

Kräftskiva hemma hos oss. Våra vänner tyckte att vi skulle styra upp något så på lördag blir det en liten tillställning med åtta vuxna, tre barn, kräftor, plockmat och dricka. Kvällen avrundas med sällskapsspel (och kanske spontandans i vardagsrummet).

Söndag: Det kommer en tjej som ska sälja kläder här hemma hos mig, Me and I. Ska bjuda på stora fikabordet och rensa frysen på allt som blev kvar efter Prinsens kalas. Me and I har fina kläder så plånboken lär väl bli lite tunnare. Igen.

Spermatruck

Är det någonting jag inte klarar av så är det bonniga människor. Nu menar jag inte att folk bor på landet, utan när människor kläcker ur sig bonniga saker som exempelvis att homosexualitet är en sjukdom.

För ett tag sedan var jag hemma hos en tjej som jag lärde känna då jag pluggade. Prinsen var med och eftersom de bor i lägenhet på första våningen så lämnade jag Prinsens barnvagn utanför dörren i trappen. Pluggkompisens sambo (som jag knappt känner) var inte hemma då jag och Prinsen kom men han dök upp senare. Redan i hallen hörde jag honom. "Så det är du som är här. Jag undrade vems spermatruck det var utanför dörren". Spermatruck?! Vilken fånig kommentar. Så himla bonnig. Att karln i fråga är homofob gör inte saken bättre. Har svårt för folk som har inställningen om homosexuella att "Bara de inte stöter på mig..." Men vadå! Jag tror väl inte att varenda snubbe ska ragga på mig bara för att jag är hetro. Någongång hörde jag en annan bonnig man kalla bögar för skinkryttare. Sedan klappade han sig för bröstet och liksom kluckade. Hö, hö, hö. Så sabla bonnigt!

Utmanad av Solkatten! Åtta saker om mig.

Oj hur var det nu med reglerna? Jo man skulle skriva åtta saker om sig själv. Sedan skulle man gå in hos åtta andra bloggare och utmana dem. Jag gör inte det. Vet inte om det finns åtta personer som läser min blogg. Har ingen aning faktiskt. Jag gör så att de som vill får anta utmaningen. Och så skriver jag åtta saker om mig. Kommer här:

- Jag är allergisk mot nötter och skaldjur. Det gör att jag ibland känner mig lite besvärlig. Det är lite tjatigt att hålla på att fråga om innehållet hela tiden. "Är det nötter i brödet?" "Är det pesto i pastasalladen?" Ja tjatigt är det. Men nödvändigt. Jag vill inte få allergichockar och behöva ta adrenalinsprutor.

- Jag har lätt för att bli rörd. Har alltid varit så. Var på dop här om veckan och ville börja grina så fort de drog i gång orgeln men jag höll mig. Så var det fin sång, Det okända folket, och jag började tänka på Prinsen och blev gråtmild igen. Till sist blev dopbarnets gudfar rörd och började gråta framme vid dopfunten och då kunde jag inte hålla mig längre.

- Jag har nån förkärlek för svenska filmer. Sambon förstår inte hur man kan se Adam och Eva för femtielftegången. Jag själv kallar det favorit i repris.

- Jag har alltid tillhört skaran i mitten. Jag började gå när jag var nio månader och jag lärde mig läsa och skriva när jag var fem. Med resten har jag varit så där tråk-mitt-i-mellan. Jag var inte poppistjej i skolan men heller inte ute. Jag hade inte bröst först i klassen men heller inte sist. Jag har medium i kläder och 37 i skor. Ja, ni fattar.

- Jag har inga kusiner. Inte en enda. Det tror jag är rätt ovanligt. Det verkar så. Men mamma har inga syskon och pappas syskon har inga barn. Jag tycker att det verkar kul med kusiner annars.

- Jag kan inte gå i högklackat. Jag ser inte klok ut och håller mig därför till gympaskor som jag älskar, det är mer min stil.

- Jag har en vision om att lära mig spela gitarr. Gick en fempoängare på lärarhögskolan men lärde mig bara ett fåtal ackord. Kunde spela" Var bor du lilla råtta" men det tog väldigt lång tid med ackordbytena som jag nu också glömt. Ska ta tjuren vid hornen en annan gång.

- Jag har jobbat som kallskänka på krogen i en hel del år. Många verkar tro att man som kallskänka bara hackar gurka hela dagarna eller skär kött åt kockarna. Nej gott folk, som kallskänka gör man förätter och desserter.

Det var åtta saker om mig!

Störd sömn

Igår blev det kajko med Prinsens sömn. Och med min också för den delen.

Vi skulle på kalas och jag försökte förbrilt få Prinsen att somna i vagnen som han brukar på eftermiddagen. Efter en lång promenad insåg jag att Prinsen inte alls tänkte sova. Så vi gick på kalas och Prinsen var strålande glad. Han somnade i bilen på väg hem klockan sju. Jag bar över honom i sängen och han somnade om men vaknade vid halv tio. Jättepigg. Klockan tio gick vi och lade oss hela familjen. Då körde Prinsen igång. Han var superpigg och ville leka. Han körde stora racet i sängen, snurrade, skuttade och for. Mellan tio och tolv var vi vakna, han och jag. Sambon gick ner och lade sig i extasängen någongång vid elvasnåret. Detta eftersom han blev tokig på mig, för att jag blev galen på honom.

Så här var det; Jag försökte parera Prinsen i sängen samtidigt som jag ville visa att det var natt och inte tid för lek. Jag pratade inte utan låg på min plats i sängen och kisade för att se Prinsen. Så efter en stund; zzzzzZZZZZ!! snark, snark, SNARK!!! Jag petade sambon i sidan. "Du snarkar! Vänd dig om!" "Jag snarkar inte! Jag är ju vaken" svarade sambon och somnade om. Fortsatte att parera den klarvakna Prinsen och kunde inte undgå snarkningarna som kom tillbaka.

ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ

Petade på sambon igen. "Men kom igen för fan. Sluta snarka! Jag blir galen." "Jag är vaken. Man snarkar inte när man är vaken. Lägg av att peta på mig hela tiden!" Och så fortsatte det tills sambon tog kudden under armen och stack ner till nerevåningen. Jag ska rigga upp med videokameran tills inatt. Han ska få bevis. Karln snarkar. Det ska han få höra själv. Jag ska få vatten på min kvarn.

Filmen är borta. Fan!

När Prinsen var bebis filmade vi inte honom så mycket, något jag ångrar djupt nu. Det bara blev inte så. Vi har ingen videokamera, jag hade ingen tanke på att köpa en och jag visste inte att man kan filma med digitalkameran. Hur som helst så lånade jag en videokamera av Prinsens bonusmorfar vid ett tillfälle. Prinsen var då ett par månader. Jag minns att Prinsen var nybadad. Han låg varm och go på soffan i sin grå mexxdräkt av plysh. Så när han låg där så somnade han där, mitt under pågående filmning. Så gulligt!

Jag har nu lånat kameran många gånger när Prinsen är större. Kameran är gammal som gatan och stor som en kloss. Jag är oteknisk men bonusmorfarn snäll och hjälpsam Så fick jag hjälp med att fixa så att allt det filmade hamnade på en skiva. Ikväll satt vi bänkade sambon och jag. Jag hade längtat efter att titta på den nybadade bebisprinsen. Men då vi satte på filmen kom Prinsen farandes med sin gåvagn i tv:n. Bonusmorfarn hade ju sagt att han hade tittat på filmen nyligen, att han hade fixat så den fanns på skivan.

Ringde och undrade vart filmen fanns. Den annars ordningsamma mannen hade ingen koll. Kanske fanns det ett annat band. Kanske hade någon spolat och sedan spelat över den äldsta filmen. Jag har inte spolat och jag är ledsen. Ledsen för att filmen är borta, för att vi inte har några andra filmer då Prinsen är pluttliten. För sambon hade filmat korta filmer med mobilen som sedan försvann här om veckan då han blåste ut hela datorn utan att spara. Grrr.

Jag vill inte tänka på detta mer. För jag har legat på soffan hela kvällen och grämt mig över att jag inte köpte en filmkamera då jag var gravid. Varför gjorde jag inte det? Vi har 1000-tals kort på Prinsen men det är något speciellt med film. Men nu har jag filmat en massa då Prinsen är lite större. Och det kommer jag fortsätta med.

Filmen är borta. Jag har inte smält det än. Fan fan fan! Kommer att sura mer för det här. Det kommer jag att göra. Helvete också.

Jobben. För etthundrafemtioelfte gången...

Så var jag ju på den sista inbokade intervjun igår, på Förskolan T. Även denna tjänst var med de allra minsta barnen. Det kändes bra då vi gick runt och tittade, som att det var en levande verksamhet. Då jag nämnde att jag blivit erbjuden fyra andra jobb blev förskolechefen hetsig och pratade om Förskolan T:s fördelar. Då jag berättade om mitt löneanspråk sa hon direkt "Det är inga problem. Det tycker jag är rimligt". Här finns även andra förmåner och det tar tio minuter att cykla till Förskolan T för mig. På onsdag ska jag träffa arbetslaget.

När jag kom hem ringde jag de andra förskolorna, trots att de på Förskolan T inte rent ut sagt att de vill anställa mig. Men då jag frågade om de intervjuat många sa förskolechefen "Ja en del. Men om jag ska vara ärlig så tror jag att du passar in bäst här". Det är smickrande at höra. Hur som helst så hade två gått hem för dagen då jag ringde och skulle tacka nej till tjänsterna Jag pratade in på telefonsvararna. Sedan ringde jag Förskolan A. Jag hade ju nästan bestämt mig för att ta jobbet på den förskolan. Jag talade om för chefen på Förskolan A att jag tyckte att det verkade vara ett bra ställe men att jag hade bestämt mig för ett annat tackvare närheten. "Så kan det vara. Lycka till!"sa han.

Då jag ringde till Förskolan R undrade chefen om det var av någon speciell anledning jag inte valt dem. Jag pratade även här om närheten och att jag hade varit tvungen att väga för-och nackdelar eftersom jag ju blivit erbjuden flera tjänster. "Synd att du inte valde tidigare!" sa hon syrligt och jag svarade att jag ju varit på den sista intervjun idag och detta var hon medveten om.

Vad det är skillnad på folk och folk! Trots min ärlighet blev hon på Förskolan R sur och tvär. På Förskolan A önskade man mig lycka till. Det tycker jag är att vara ödmjuk.

Ellosbeställning

Jag har aldrig gjort det tidigare, beställt något ur Elloskatalogen. Nu har jag gjort det. Medan Prinsen sov i vagnen ringde jag in min beställning samtidigt som jag åt en chokladbit och drack en kopp te. Det är lite som när julafton närmar sig. Att man vet att man snart kommer att få paket som man inte riktigt vet innehållet i. För det vet man ju inte när man beställer. Hur ser egentligen den där tröjan ut i verkligheten? Kommer de där tightsen att se lika läckra ut på mig som på henne i katalogen?!

Dagisnoja

Jag har grinat en liten skvätt idag. För att jag tänker på dagis. För att det gör ont att veta att det finns andra människor, för mig okända idag, som sen kommer att tillbringa mer tid med Prinsen under veckorna än vad jag kommer att göra. För att jag är stressad över hur man ska få ihop allt sedan med hämtningar och lämningar, för jag vill inte att Prinsen ska ha allt för långa dagisdagar. Hur gör alla? Har grinat en liten skvätt för att jag nu kan se ett slut på min föräldraledighet. Och det känns jobbigt.

Jobben

Jag har nu sammanlagt fyra jobb att välja på. I dag har jag den sista inbokade intervjun och i går ringde ytterligare en som ville intervjua. Jag tackade nej med motivationen "Jag tror att jag måste koncentrera mig på dessa som jag har blivit erbjuden för jag är redan förvirrad som jag är". Och det är jag. För jag vill ju hitta ett jobb där jag trivs den här gången. Så klart.

Tre av de fyra jobben jag blivit erbjuden har jag redan beskrivit i korthet. Detta är den fjärde förskolan, Förskolan R: Även detta är på en småbarnsavdelning. Det som talar för detta ställe är att jag kan ta cykeln tio minuter så är jag där. Ett stort plus är också att det ligger en skola i anslutning och där finns det stor chans till lärartjänst när jag vill det sa chefen. Men. Så var jag där, i personalgruppen, och hälsade på. Detta kanske låter taskigt men personalen kändes trist. Jag kanske inte heller är så himla färgstark och poppig alla gånger och jag vet att det är mycket att vara på golvet med små barn, men måste man hasa omkring i mysbyxor på jobbet? Kanske att de är superduper med barnen, men denna slas-has-attityd gör mig nipprig. Det kändes inte som att de var speciellt intresserade av mig. Det var mest intresserade av att ha mig där för att själva bli avlastade kändes det som. De verkade inte vilja veta hur jag tycker om arbeta och vad jag har för visioner.

Idag måste jag välja. Och jag vet inte men jag anar åt vilket håll det lutar. Jag tror att jag ska satsa på Förskolan A (som du tyckte, Kattmamman). Visst det är väldigt små barn, bara ett- och tvååringar. Har aldrig jobbat med så små barn tidigare men nu hoppar jag på det och kör på. Har ingen aning om vad man gör med 15 små barn i en grupp men det ska nog lösa sig. Jag går in med huvudet högt, med en del idéer och med inställningen att detta ska bli kul. Kollegorna verkar bra, chefen med och lönen är helt ok. Med bil tar det 12 minuter (tog tid igår) och det är ju godkänt. Jo det får nog bli Förskolan A. Om de inte visar sig att det är ett kanonställe, dit jag ska idag. Hoppas inte på det. Det skulle röra till sig för mig ytterligare. Jag menar, nu när jag nästan har bestämt mig...

Problem med datorn

Jag har haft problem med datorn. Eftersom jag är värdelös på tekniska saker så vet jag egentligen inte vad problemet har varit. Det har bara inte funkat och det har varit trist. Hoppas nu på bättre tider för Bettan och att hon ska hänga med ett tag till och inte krascha helt.